Dagens vers, 15 april 2008
När jag skyndade till pendeln i Sundbyberg höll jag på att trilla i trappan upp till perrongen. När jag steg upp på tåget var det nära att jag stöp, och när jag senare korsade gatan på väg till Mariatorgets T-bana snubblade jag på de vita strecken på övergångsstället. Ibland känns det nästan som om det räcker att jag sitter här framför datorn för att jag ska snubbla till. Vad kan det bero på?
Mina fötter är förskräckligt långa;
jag snubblar på det mesta där jag går.
Allt trillande, och skorna som känns trånga,
ger värk i huvud, skuldra, knän och tår!Trots detta kan jag inte sluta gånga;
jag tror det är en mänsklig drift att gå.
Men mina fötter är förskräckligt långa;
det är väl tur de inte är så många,
det räcker faktiskt ganska bra med två.

