hakke snackar

I verktyget Typealizer kan man ange adressen till en text man skrivit och få reda på vilken PRfect-typ man är, vilket Keirsey-temperament man har och vilken Jung-Myers-typ man är. (Via Henrik!) Jag provade att ange adressen till ett ganska nyligt och hyfsat långt inlägg, med följande resultat:
o PRfekt Type: Tänkaren (NT)
o Keirsey Temperament: Strateger (NT)
o Jung-Myers Type: Systembyggaren (INTJ)

Det där låter väl bra? Lite svengelskt kanske, och inskränkt. Och jävligt tråkigt! Jag undrar om jag skulle stå ut med att ha en sån mänska till vän.

Jag testade en helt annan text och fick precis samma resultat. För säkerhets skull provade jag också en lite äldre text, och fick då ett helt annat resultat:
o PRfekt Type: Praktikern (ST)
o Keirsey Temperament: Improvisatörer (SP)
o Jung-Myers Type: Mekanikern (ISTP)

Hur ska jag tolka detta nu då? Antingen har jag utvecklats eller så är jag schizofren. En riktig typ!

Det blir snart bloggträff på Söders Hjärta.
(Men blir det på torsdagen eller fredagen?)

Följande inlägg är ett experiment. Jag kommer att skriva nya delar av inlägget under det kommande dygnet, och vill gärna ha mycket kommentarer på vägen. Jag börjar med ämnet, kort och gott.

1. Onsdag kväll 22:20
Kommer människan att ta kål på sin egen art innan jorden förintas av andra orsaker?

2. Tordsag morgon 07:00
Jag har precis läst ut boken Drömspår av Bruce Chatwin, där han berättar om sin resa till Australien och sina funderingar kring människans ursprung. Han förkastar teorin att människans aggressioner skulle vara ett medel för att påskynda det darwinistiska urvalet. Han tror istället att våra aggressioner var nödvändiga i försvaret mot de stora kattdjuren. Vi är en vandrande art som upprätthåller fred genom byteshandel, där handelsvaran mycket väl kan vara en sång. När vi blev bofasta och undanröjde hoten från vilddjuren började våra aggressioner kanaliseras mot vår omgivning.

3. Torsdag förmiddag 10:00
I yngre tonåren var jag övertygad om att jorden skulle gå under ganska snart, troligen innan jag hann bli gammal nog att bilda familj. Jag var visserligen aktiv i missionskyrkan, men det berodde inte främst på de texter jag stötte på där från Hesekiel och Johannes Uppenbarelse. Nej, undergångsstämningen grundlades snarare i de grupparbeten vi genomförde på högstadiet och i gymnasiet.

Det kalla kriget kastade sin skugga över oss, så kärnvapenkrig låg naturligtvis högst på listan över hot. Men vi fördjupade oss också i farorna med regnskogsskövlingen, växthuseffekten, försurningen, det allt tunnare ozonskiktet, världsomfattande epidemier samt klimatförändringar orsakade av meteoriter. Och så naturligtvis befolkningstillväxten, eller rättare sagt -explosionen.

Jag undrar hur det ser ut för dagens skolbarn. Är de rädda för andra saker, eller har de inställningen att de problem vi skapar kan vi också lösa?

4. Torsdag lunch 13:15
Frågan kan delas upp i två delar. 1) Hur kan människan tänkas ta kål på sin egen art? och 2) Hur kan jorden tänkas gå under? Om vi börjar med den andra frågan finns det förstås många religiösa och fysikaliska scenarier för detta. Men jag väljer ändå att tro att jorden kommer att finnas kvar några miljarder år till, vilket människan som art knappast gör.

Så hur och när går vi under? Här väljer jag att lägga in en fråga 2b) Hur kan människan tänkas gå under? Om vi inte tar kål på oss själva verkar det mest troligt att en kraftig miljökatastrof blir vår undergång, precis som för de en gång dominerande dinosaurierna. Enligt Chatwins bok har människan och andra arter heller inte utvecklats kontinuerligt genom det naturliga urvalet, utan språngvis i samband med stora förändringar i vår biotop.

Om detta stämmer så är frågan om det är vi som kommer att orsaka denna stora katastrof, eller om den kommer utifrån. Till exempel i form av en pandemi, en meteorit eller förändringar i solens utstrålning. Eller 40 dagars oavbrutet ösregn.

5. Torsdag kväll 19:40
Idag är första gången på länge som jag på allvar tänkt på människans undergång. Efter att ha funderat och tagit del av kommentarerna nedan har jag kommit fram till att jag inte tror att vi tar kål på oss själva. Kanske för att jag har en dotter och inte vill se en så dyster framtid? Eller så blev jag helt enkelt besviken förra gången jag trodde det, och så blev det inte så.

Människan kan under någon enstaka generation radikalt förändra både klimatförhållanden och tillång till mat och vatten. Skrämmande, men kanske också hoppfullt. Och visst kommer det att inträffa pandemier, men vi överlevde ju faktiskt digerdöden. Jag tror i och för sig inte att människan som art finns kvar när jorden går under, men för tillfället tror jag alltså att det är något annat än vår egen destruktivitet som kommer att bli vår undergång. Men som brasklapp får jag tillägga att jag har väldigt svårt att bedöma vad gentekniken kan leda till. Om vi utkonkurreras av en högre livsform kanske det blir en vi själva har skapat?

5.5 Torsdag kväll 19:50
“Kommer människan att ta kål på sin egen art innan jorden förintas av andra orsaker?” Detta var det ämne jag fick på min lott i bloggstafetten genom en utmaning från Ylle. Tack alla vänner som hjälpt mig att utforska ämnet under de senaste knappt 20 timmarna!

Utmaningen går nu vidare till Deep Edition, som av mig får ämnet “Barnförbjudet”.

Vissa bloggvänner är mer förvirrande (och kanske förvirrade?)än andra. När jag lärde känna Anna Toss hade hon sin blogg på samma domän som jag (alltså Blogsome). I och med att hon skulle åka jorden runt med familjen flyttade hon tillfälligt sin blogg hit, till googles Blogspot . Samtidigt som hon naturligtvis startade en ny blogg för själva resan. (Läs bland annat intrycken av att vara på plats på Kuba när Fidel Castro ersattes av sin bror Raul!)

Nu är Anna med familj hemma igen, och om jag förstått det rätt innebär det att en ny blogg är född. Förvirrad fortsättning följer förmodligen i länklistan här till höger…

Någon kanske har noterat att vissa bloggar i länkrullen ändras, allteftersom gamla favoriter slutar blogga eller hittar på andra hyss.

Nu har en av favoriterna valt att bygga nytt bo med glada färger och bubblor. Vem kan det vara?

Klicka på bilden för facit

Ikväll firar Jonas och Erik att det gått sex år sedan de startade sina respektive bloggar. Det förtjänar att uppmärksammas, varför inte med ett sexskämt?

En tupp och en mullvad är ute och promenerar när de plötsligt stöter på den ytterst sällsynta gyllene grodan. Till deras förvåning börjar grodan prata med dem: “Det är inte ofta någon får syn på mig, men när det händer uppfyller jag sex önskningar. Det blir alltså tre till er var.”

Tuppen önskar genast att alla andra tuppar i området ska bli hönor. “Inga problem” säger grodan. Mullvaden önskar sig en integralhjälm i rätt storlek, och vips sitter den på hans huvud.

Tuppen funderar en stund och önskar sig sedan att alla tuppar i omgivande områden också ska bli hönor, en önskan som grodan genast uppfyller. Mullvaden i sin tur önskar sig en snabb motorcykel, och när den dyker upp sätter han sig tillrätta i sadeln.

Tuppen rycker på axlarna åt mullvadens märkliga önskningar, funderar ett bra tag och formulerar sedan sin sista önskan. “Jag vill att alla tuppar i hela världen ska bli hönor!”. Grodan gör honom till viljes och vänder sig till mullvaden igen.

“Jag önskar att tuppen blir bög!” säger mullvaden, rivstartar motorcykeln och åker iväg i högsta fart.

I spåren kring Alex Schulmans avhopp som bloggare, Bengt B:s diskussion kring hur Twingly har förändrat och likriktat innehållet i bloggarna och Bengt O.:s funderingar kring tystnaden i vissa frågor har jag själv funderat en hel del över vad bloggarna idag är och vad de skulle kunna vara.

Och ser man på, jag är inte ensam. Deep Edition har tänkt till och länkat en hel hoper inlägg under rubriken Bloggen är sannerligen inte död. Vad skönt att höra.

När Metrobloggen lanserades läste jag deras villkor och insåg att jag inte ville ge dem rättigheterna till mina alster, något jag tog upp här på bloggen.

För ett par veckor sedan fick jag en inbjudan till Facebook. Eftersom hajpen har väckt min nyfikenhet registrerade jag mig, och jag insåg snart att det gick att publicera bilder på facebook. Jag har redan ett konto på Flickr, men vill man inte betala årsavgift finns där begränsningar i antal album och i hur många bilder man kommer åt. Eftersom facebook verkar sakna dessa begränsningar tänkte jag börja publicera mina bilder där istället.

Men… jag hade inte läst det finstilta. Nu har jag det, och det visar sig att facebook har precis samma sorts villkor som metrobloggen. Under rubriken User Content Posted on the Site framgår följande:

By posting User Content to any part of the Site, you automatically grant, and you represent and warrant that you have the right to grant, to the Company an irrevocable, perpetual, non-exclusive, transferable, fully paid, worldwide license (with the right to sublicense) to use, copy, publicly perform, publicly display, reformat, translate, excerpt (in whole or in part) and distribute such User Content for any purpose on or in connection with the Site or the promotion thereof, to prepare derivative works of, or incorporate into other works, such User Content, and to grant and authorize sublicenses of the foregoing.

Jag är tydligen också ansvarig att skapa säkerhetskopior för de fall mina foton på Facebook behöver ersättas:

You are solely responsible at your sole cost and expense for creating backup copies and replacing any User Content you post or store on the Site or provide to the Company.

Men som tur är kan jag bryta kontraktet:

If you choose to remove your User Content, the license granted above will automatically expire, however you acknowledge that the Company may retain archived copies of your User Content.

I alla fall enligt nuvarande regler, men man vet aldrig hur det ser ut nästa vecka:

We reserve the right, at our sole discretion, to change, modify, add, or delete portions of these Terms of Use at any time without further notice.

Förmodligen borde jag leta reda på villkoren och rättigheterna för bilder jag publicerat på Flickr också. Vilket år som helst…

Tillägg:
Henrik F tipsar i kommentarerna om vådan av att publicera sina bilder på Flickr, som har en licens av typen Creative Commons. Om någon har mer kunskaper i ämnet får ni gärna fylla på.

Jag såg att tidningen Metro idag lanserar sin bloggtjänst kallad Metrobloggen, där juridikstudenten fröken Lassbo agerat konsult och nu blir deras främsta dragplåster. Nyheten är att man kan tjäna 3 öre per sidladdning, och det kan ju vara intresant även om pengarna är låsta till en kontokort som Metro tillhandahåller.

Jag funderade på att skapa en blogg för serien Gravallvar. Inte så mycket för inkomstens skull som för att det vore kul att få fler läsare än de 20-30 per dag jag har haft sedan jag började publicera serien i september.

Jag började alltså gå igenom processen att registrera en ny blogg, men jag kom inte längre än till villkoren innan nödbromsen slog till.

15 § Metrobloggen har rätt att utan ersättning publicera material från Bloggens innehåll i andra medier, vilket utan att vara begränsat härtill innefattar tryckt skrift och andra webbplatser, i och från Sverige samt även i utlandet. Metrobloggens rätt till publicering av material från Bloggens innehåll, innefattar rätt att med eller utan redigering presentera hela materialet eller utdrag ur detsamma. Metrobloggen äger vidare rätt att översätta materialet till andra språk inför publicering. Metrobloggen äger rätt att vidareupplåta sin publiceringsrätt enligt denna 15 §.

Användaren skall hålla Metrobloggen skadelöst för eventuella krav som riktas mot Metrobloggen i anledning av sådan publicering.

De seriestrippar jag skapare är naturligtvis min skapelse. Det är jag som har upphovsrätten och jag skulle aldrig drömma om att ge Metro rätten att fritt och godtyckligt använda och översätta materialet.

18 § För att utbetalning skall ske, krävs att Användaren har kommit upp i det antal sidvisningar som under en månadsperiod motsvarar 150 kr. Antal sidvisningar nollställs vid varje månadsperiods slut tills dess att Användaren har kommit upp i tillräckligt antal sidvisningar för utbetalning av ersättning. I de fall då Användaren inte har kommit upp i de antal sidvisningar som krävs för utbetalning, kan inte den månadsperiodens sidvisningar tillfalla nästa månadsperiod. När Användaren under en viss månad har uppnått tillräckligt antal sidvisningar för utbetalning avseende den månaden, finns inte någon nedre gräns för det ytterligare belopp som kan betalas ut för nästkommande månader.

Det innebär alltså att en blogg som har mindre än 5000 sidladdningar per månad (ca 170 per dag) tjänar noll och intet. Vilket mycket väl kan bli fallet även med fler besökare, eftersom de har en riktigt snygg brasklapp på slutet:

23 § Metrobloggen har rätt att utan förvarning ändra det belopp som enligt detta användaravtal skall utbetalas för varje sidvisning samt det minimibelopp som skall uppnås per månadsperiod. Metrobloggen har även rätt att vid behov införa ett maximalt belopp för varje användare för den ersättning som utbetalas för sidladdningar. Metrobloggen meddelar Användaren om och när så sker. Meddelandet sänds till den e-postadress som Användaren uppgav när Användaren anslöt sig till Bloggen. Ändringen gäller från och med det att Metrobloggen avsänt meddelandet till Användaren. Det är Användarens ansvar att informera sig och ta del av de ändringar som sker.

Metrobloggen, nej tack!

Ser till min glädje att en bekant börjat blogga. En av de där som faktiskt kan skriva. (Nu ska vi bara reda ut det här med permalänkar och bloggarkiv också…)