Inspirerad av ett tänkvärt inlägg hos Mymlan skrev jag en vers i hennes kommentarsfält. Eftersom jag inte fått någon respons där, och jag trots allt lade någon halvtimme på rimsnickrandet, kan jag inte låta bli att publicera versen här också (med bara någon liten ändring).
För den som intresserar sig för bloggandets villkor men inte vill hålla tillgodo med gammal skåpmat kan jag rekommendera dagens Gravallvar, med anledning av handbollsdomaren som stängdes av efter att ha bloggat om sina domarbedömingar.
Tidningar blev till av idealister
som gärna ville granska folk med makt,
och fanns där vissa skrivtekniska brister
så var det nånting viktigt de fick sagt.
Det växte fram ett skrå av publicister
som värnade om både ton och takt,
men de hamnade i kapitalets klister
och glömde bort den ribba som de lagt.
Nu sitter vissa yrkesjournalister
och gläds åt tredje maktens fulla prakt.
I bloggare de ser ett gäng statiser,
amatörmässiga mediaturister,
vars idealism de skänker sitt förakt.
(föregående vers, 3 april)