Igår kväll skulle M gå in till sovrummet och läsa saga. Hon höll dottern i famnen och jag gick fram för att få en godnattpuss. Då sträcker vår tvååring ut armarna och drar oss till sig, så säger hon med ett leende: “Jag tycker om er båda”. Ren lycka!
Dottern är nu drygt två och pratar som om hon aldrig gjort annat. Och skrattar så man knappt hinner med. Vi hälsade på ett par av hennes kusiner i helgen, och han som är nyss fyllda åtta skriver som om han aldrig gjort annat. Vi fick läsa en underbar uppsats om en björn. Vågar inte publicera den här, vi kan ju skylla på upphovsrätten, men som synes uppskattade dottern berättelsen.
(klicka för större bild)
Varför denna uppståndelse kring barnkalas?
Ja, kan man ju fråga sig. Dottern fyllde två år i lördags, och det var dags för oss att arrangera vårt första barnkalas. Inga märkvärdigheter, bara tre inbjudna familjer med två barn vardera. Totalt sju vuxna och sju barn. Ha, de små liven var inte ens i majoritet!
Tårtorna var klara, en klassisk hallontårta till barnen och Karins citron- och limepaj till oss vuxna. Den bror vars allergi (laktosintolerans) vi glömt att beakta kom inte förrän efter kalaset, så så långt allt väl.
Sedan var det dags för lekar. Hmm, vad kan passa för en barnaskara mellan 6 månader och 8 år? Vi satsade på ballonger. Först en dans där 5 ballonger skulle hållas i luften. När musiken tystnade skulle alla försöka ta en ballong, varvid någon blev utan. Men ingen utslagning, alla fick vara med varje gång.
Sedan var det ballongbingo, där barnen fick tre ballonger var i en egen färg. Dessa blåstes upp och släpptes iväg, och beroende på vilken möbel de landade på gav det poäng. Till sist var det dags att måla gubbar på ballongerna med vattenfasta pennor. Och så var det fri lek.
Men varför gråter bebisen när barnen dansar på henne? Och varför ska den där där tvååringen ha alla ballongerna själv? Kan någon hitta den tredje rosa ballongen? Nej flicka lilla, man ska inte tugga och svälja ballonger, då kan man kvävas och dö. Vilken finfin ballonggubbe. Akta, nu får du svart färg i hela ansiktet, jaså pennan var inte vattenfast trots allt? Måste du torka händerna på den vita handduken? Nåja, det är bara världsligt. Ska ni gå redan? Vad synd!
Till kvällen skulle bara bror Filip (som nu anlänt) med familj stanna på middag. Som tur var hade vi förberett en lasagne. In med den i ugnen strax efter bolipompa börjat så skulle den vara klar till halv sju. När klockan närmade sig sju och den fortfarande inte fått färg la M märke till att någon skruvat ner temperaturen till noll grader. Tur att det fanns ballonger kvar att måla. Dessutom påminde brorsan om sin laktosintolerans. Tur att det fanns enchiladas, grönsaker och fårost. Hoppsan, det kom väl inte med någon ballong i stekpannan nu?
Jag förstår som sagt inte denna uppståndelse kring barnkalas? Med min ringa erfarenhet verkar det snarare som att ordna kalas är att dö en smula. Dag två tillbringas sedan i ett dödsrike befolkat av disk, matrester och trasiga ballonger. Först på tredje dagen kommer uppståndelsen.
Ibland när jag pratar med dottern hör jag hur fånig jag låter. Som om jag pratade med ett litet barn.
Men kanske är det inte så fånigt ändå? Jag undrar om jag inte ska använda papparösten i nästa löneförhandling med chefen.
“Kom här ska vi höja min lön. Jo, kom till Håkan. Men vart tog chefen vägen, han var ju här alldeles nyss? Tittut, där är du ju! Så, får du sitta i Håkans knä.
Titta här vilken fin penna. Kan du skriva på här nere. NEJ, stopp stopp! Inte kasta penna på golvet. Sådär ja. Vad fint du skriver! Ska Håkan ta pappret… nej nej, inte riva pappret. Ska chefen släppa pappret? Ska Håkan kittla dig!
Var är chefens lilla mage? Tihi! Sådär ja, lägger vi pappret här uppe så kan vi gå till köket. Ska chefen få en kopp kaffe. Det blir väl gott!”
Det måste väl vara upplagt för succé! Eller vad tror ni?
En lång helg i maginfluensans tecken har övergått i måndag. Alla tre är fortfarande hemma, om än något piggare, men efter att ha läst husets alla barnböcker två gånger börjar vi längta efter jobb och dagis lite till mans.
Dottern ägnar kvällen åt att imitera Jackson Pollock. Eller möjligen en groda.
Själv trotsar jag yrseln och röjer runt i diskhon. Dagens nakna diskhografi får illustrera hur ett gott dagsverke ser ut när man saknar diskmaskin.
Pappa och dotter går bort på besök
det blir upptäcksfärd i värdparets kök
mycket stökVärdparet har en nyfödd son
dottern killar gossen på tån
klappar på’nPotatis och älgstek smakar gott
ett fullt glas vatten har dottern fått
bordet blir våttEfter all denna goda mat
tycker far det är dags för rödvin och prat
en massa tjatMen dottern är full av energi
så pappa får hänga med och stå i
så får det bliFör pappa och dotter blir kvällen lång
far läser bok och sjunger en sång
gång på gångTimmarna går men sömnen dröjer
i bebisens säng sitter dottern och röjer
utan blöjerHalv elva blir dottern äntligen trött
far är mör som välhängt älgkött
de somnar sött
Nu när skolorna har höstlov passar det bra med lite bilder på höstlöv. De här bilderna tog vi i Brunnsparken när familjen hade minisemester i Helsingfors för tre veckor sedan. (Klicka på bilden för något större bild)
Dottern och en kusin letar blåbär hemma hos kusinen på Värmdö.
Och den som söker ska finna - vilken lycka!
För pappan återstår väl bara att kontakta Via Direkt.
Träffade en tvåbarnsfar i Aspuddsparken häromdagen. Han var där med sin yngsta, en tjej i samma ålder som dottern, och konstaterade att ettåringar har en särskild egenhet: de har mycket muskler men liten hjärna. (Lite som proffsboxare.)
Undrar om hjärnan möjligen börjar växa till sig som ett resultat av alla de gånger barnet reser sig upp eller vänder sig och slår huvudet i bord, stolar, rutschkanor, med mera. Barn kanske (till skillnad från proffsboxare) behöver några bulor/geniknölar för att få fart på tankeverksamheten?
Dottern vaknade strax före 06:00 häromdagen. För ovanlighetens skull lät vi henne gå ner på golvet och strosa runt en stund på egen hand. I hallen hittade hon min nya jojo och lekte med den en stund, så gick hon vidare.
Plötsligt insåg vi att vi missat att stänga dörren till badrummet. Direkt efter ljudet av ett toalettlock som öppnas hördes ett Plums. M fnissade och sa att hon hoppades det inte gjorde något om min jojo fick ett bad. Eller två. Så tog hon sig samman, gick ut på toaletten och fiskade upp… sin egen mobiltelefon.
Om jag fnissade? Jag väljer att inte besvara den frågan av hänsyn till min personliga hälsa.
