hakke snackar

Det blir av naturliga skäl ett starkt fokus på barn och mamma under de första månaderna. Men vi ska för allt i världen inte glömma bort pappan! Forskningen har gått framåt och vi kan nu som första blogg publicera en preliminär lista på symtom och syndrom som främst drabbar småbarnspappan.

Andningspsykos
Vi röker inte, vi använder inga starka parfymer och barnet sover alltid på rygg. Ändå vaknar pappan natt efter natt och ligger på helspänn och lyssnar: “Andas du? Nej nu hörs det ingenting. Andas du verkligen?” Några veckors konstant oro driver den lugnaste småbarnspappa till vansinne.
(more…)

Lillebror har fått ett namn. Äntligen! Det tog drygt fem veckor innan vi hade bestämt oss, precis som med storasyster Sara. Vi behöver tydligen värka fram inte bara barnen utan också deras namn. Men så blir också resultatet jättebra.

Georg Gustafsson
 

Namnet är viktigt. Det första storasyster sa när hon äntligen fick träffa lillgrabben var “Hej det är jag, Sara!”.

I våras när hon fått veta att hon skulle bli storasyster hade hon klara besked om sitt blivande lillasyskon. “Om det blir en flicka ska hon heta Törnrosa. Om det blir en pojke får han heta Ekorre“. Eftersom vi inte heller den här gången hade något namn klart (förra gången tog det närmare 6 veckor) går den lille krabaten alltså under benämningen Ekorre. Samt krabaten, lillebror, gossen, pysen, pricken, lilla gubben och en hoper andra smeknamn. Själv refererar han till oss som “de där typerna” (vilket han uttalar med ett lite gnällande knarrljud).

De namn som är populära bland jämnåriga ger en god indikation om när man är född. Min generations pojkar heter förutom Håkan även Lars, Erik, Stefan, Peter, Per, Krister, Ulf, Rolf, Roger, Jörgen och Johan. Däremot finns det inte så många Lucas, Oscar, William, Elias eller Hugo. Dessa fem toppade listan med de vanligaste pojknamnen 2008 enligt namnstatistiken på SCB. Som tur är finns också en längre lista med alla namn som haft minst tio bärare något av de senaste tio åren. Bland dessa drygt 600 namn har vi kommit fram till en kortare lista med 15 pojknamn, fast vi är ännu inte helt säkra på att lillkillens namn finns bland dessa. Vi har till exempel inte rotat fram våra listor med gamla släktnamn ännu.

Det här kan vara början på en lång och intensiv velighet.

Ni som följer hakkebild vet
att det blev en stor liten pojke vi fick.
Han var lite drygt fyra kilo fet
och har sin pappas sömniga blick.

Det blev oplanerat kejsarsnitt
och gossen fick lite gulsot igår,
men sjukhusets änglar i blått och vitt
hjälper till så att mor och son hyfsat mår.

Fast hon inte har träffat sin bror ännu
är storasysters stolthet stor.
Hon är hemma med mig och då anar nog du
att vi snart vill ha hem mor och lillebror.

(föregående vers, 9 april)

Resultatet av ett kejsarsnitt
 

4265 gram lillebror
 

Halvsömning blick
 

Solbad mot gulsot
 

Stolt och glad storasyster
 

Mor och son
 

Dottern har ju blivit tre år i vinter. Det innebär att hon gått på BVC-kontroll och ritat cirklar, att hon besökt tandläkaren och att hon börjat gå med någon av oss till badhuset på fredagar efter dagis.

Men idag kom det viktigaste steget i utvecklingen:

“Pappa, jag ska gifta mig med dig!”

Dottern blev två och ett halvt förra veckan. Hon tog ett sjumilakliv i sin språkliga utveckling redan i julas (varför tar man bara myrsteg vid 43 års ålder?). Även om uttalet lämnar en del övrigt att önska kan hon nu hantera avancerade meningar och abstrakta begrepp. Det börjar bli dags att skaffa ett block och skriva upp alla sköna citat, kanske mer för framtiden än för bloggen.

När jag står och vispar ihop frysta hallon med mannagrynsgröten tittar hon upp på mig och säger “Jättebra pappa!“.

När hon tar sig upp och ner för möblerna och M säger att hon är en klätterapa kommer det en förorättad blick och en skarp tillsägelse: “Sluta säga såna dumheter mamma!”

Hon hänger med i skvallret också. När dottern ser Sandra Dahlberg i programmet Hej hej sommar konstaterar hon i förbifarten att “Hon är gift med Jimmy Jansson“, fast hon uttalar det “Hon är niff med Nimmy Nansson“. (Men jag undrar om hon inte går händelserna i förväg).

I början på sommaren tittade hon allvarligt på mig och frågade “Vad tycker du är bäst pappa?“. Jag svarade naturligtvis att jag tycker mest om dottern och M, varpå hon replikerade “Jag tycker bäst om andungar och andmammor och andpappor och kattungar“.

Efter frukost idag tog hon upp en leksaksbil och frågade med lurig blick “Får man leka idag?“. Vilken fråga. Jag kanske ska skicka ner henne till Mälaren så hon kan leka med änderna.

Jag skyndar mig från jobbet till ditt land
du bakar tårta av en hink med sand.
Vi springer ner, du snubblar och jag räddar dig
en livrädd liten mördarsnigel aktar sig
Att ta sig ner går fort, sen släpar vi oss opp,
det ska tusan ha en medelålders kropp.

Det travar hem en gammal häst med fart,
i vagnen hojtar du och sjunger, underbart!
På fyrkantiga ben står Pippi i ett hörn,
vi gömmer grisen under kudden, och en björn.
Jag lagar till, du säger ifrån och orkar inte mer
men lite torra druvor går dessbättre alltid ner.

En gräshoppa, en humla och en mus
de tror att barn som ej kan sova gillar bus.
Bakom en vedbod står en ensam tjur
det är en sällsam teckning, eller hur.
Du rymmer hemifrån, men blir ju hungrig strax,
Sven och Signe bjuder dig på grillad lax.

Men fisken i din hand förvandlas till en katt.
Go’natt, mitt lilla barn, go’natt!

(föregående vers, 15 maj)

Igår kväll skulle M gå in till sovrummet och läsa saga. Hon höll dottern i famnen och jag gick fram för att få en godnattpuss. Då sträcker vår tvååring ut armarna och drar oss till sig, så säger hon med ett leende: “Jag tycker om er båda”. Ren lycka!

Dottern är nu drygt två och pratar som om hon aldrig gjort annat. Och skrattar så man knappt hinner med. Vi hälsade på ett par av hennes kusiner i helgen, och han som är nyss fyllda åtta skriver som om han aldrig gjort annat. Vi fick läsa en underbar uppsats om en björn. Vågar inte publicera den här, vi kan ju skylla på upphovsrätten, men som synes uppskattade dottern berättelsen.

(klicka för större bild)

Varför denna uppståndelse kring barnkalas?

Ja, kan man ju fråga sig. Dottern fyllde två år i lördags, och det var dags för oss att arrangera vårt första barnkalas. Inga märkvärdigheter, bara tre inbjudna familjer med två barn vardera. Totalt sju vuxna och sju barn. Ha, de små liven var inte ens i majoritet!

Tårtorna var klara, en klassisk hallontårta till barnen och Karins citron- och limepaj till oss vuxna. Den bror vars allergi (laktosintolerans) vi glömt att beakta kom inte förrän efter kalaset, så så långt allt väl.

Sedan var det dags för lekar. Hmm, vad kan passa för en barnaskara mellan 6 månader och 8 år? Vi satsade på ballonger. Först en dans där 5 ballonger skulle hållas i luften. När musiken tystnade skulle alla försöka ta en ballong, varvid någon blev utan. Men ingen utslagning, alla fick vara med varje gång.

Sedan var det ballongbingo, där barnen fick tre ballonger var i en egen färg. Dessa blåstes upp och släpptes iväg, och beroende på vilken möbel de landade på gav det poäng. Till sist var det dags att måla gubbar på ballongerna med vattenfasta pennor. Och så var det fri lek.

Men varför gråter bebisen när barnen dansar på henne? Och varför ska den där där tvååringen ha alla ballongerna själv? Kan någon hitta den tredje rosa ballongen? Nej flicka lilla, man ska inte tugga och svälja ballonger, då kan man kvävas och dö. Vilken finfin ballonggubbe. Akta, nu får du svart färg i hela ansiktet, jaså pennan var inte vattenfast trots allt? Måste du torka händerna på den vita handduken? Nåja, det är bara världsligt. Ska ni gå redan? Vad synd!

Till kvällen skulle bara bror Filip (som nu anlänt) med familj stanna på middag. Som tur var hade vi förberett en lasagne. In med den i ugnen strax efter bolipompa börjat så skulle den vara klar till halv sju. När klockan närmade sig sju och den fortfarande inte fått färg la M märke till att någon skruvat ner temperaturen till noll grader. Tur att det fanns ballonger kvar att måla. Dessutom påminde brorsan om sin laktosintolerans. Tur att det fanns enchiladas, grönsaker och fårost. Hoppsan, det kom väl inte med någon ballong i stekpannan nu?

Jag förstår som sagt inte denna uppståndelse kring barnkalas? Med min ringa erfarenhet verkar det snarare som att ordna kalas är att dö en smula. Dag två tillbringas sedan i ett dödsrike befolkat av disk, matrester och trasiga ballonger. Först på tredje dagen kommer uppståndelsen.