Pojknamn
Namnet är viktigt. Det första storasyster sa när hon äntligen fick träffa lillgrabben var “Hej det är jag, Sara!”.
I våras när hon fått veta att hon skulle bli storasyster hade hon klara besked om sitt blivande lillasyskon. “Om det blir en flicka ska hon heta Törnrosa. Om det blir en pojke får han heta Ekorre“. Eftersom vi inte heller den här gången hade något namn klart (förra gången tog det närmare 6 veckor) går den lille krabaten alltså under benämningen Ekorre. Samt krabaten, lillebror, gossen, pysen, pricken, lilla gubben och en hoper andra smeknamn. Själv refererar han till oss som “de där typerna” (vilket han uttalar med ett lite gnällande knarrljud).
De namn som är populära bland jämnåriga ger en god indikation om när man är född. Min generations pojkar heter förutom Håkan även Lars, Erik, Stefan, Peter, Per, Krister, Ulf, Rolf, Roger, Jörgen och Johan. Däremot finns det inte så många Lucas, Oscar, William, Elias eller Hugo. Dessa fem toppade listan med de vanligaste pojknamnen 2008 enligt namnstatistiken på SCB. Som tur är finns också en längre lista med alla namn som haft minst tio bärare något av de senaste tio åren. Bland dessa drygt 600 namn har vi kommit fram till en kortare lista med 15 pojknamn, fast vi är ännu inte helt säkra på att lillkillens namn finns bland dessa. Vi har till exempel inte rotat fram våra listor med gamla släktnamn ännu.
Det här kan vara början på en lång och intensiv velighet.
Bara ni inte kallar honom Jäzhpehr eller Phrederic eller nåt annat liknande. Jag såg en “födda”-annons härom veckan där den nyfödde hette Ove och storebroren Allan. Riktigt befriande.
Comment by Ingela — 6 Sep 2009 @ 22:25
Borde det inte vara dags för dubbelnamnen att komma tillbaka igen? Vad sägs om Per-Ekorre till exempel?
Comment by Översättarhelena — 6 Sep 2009 @ 22:57
Ingela: Någonstans i din kommentar har du faktiskt snuddat vid ett av namnen som vi har på listan. Jag låter än så länge vara osagt om det är i början eller slutet av din kommentar…
Ö-Helena: Vi kanske till och med ska vara så innovativa att vi tar den gamla seden med dubbelnamn och moderniserar med lite dubbelspråk. Typ Lars-Cristobal, Carlos-Gustaf eller Per-Squirrel.
Comment by hakke — 7 Sep 2009 @ 8:02
Per-Squirrel, Esquire, bättre blir det väl inte!
Barnas mormors katt heter Törnrosa-Nisse, ett namn jag tror skulle glädja alla queerteoretiker bortom sans och vett.
Comment by Miss Gillette — 7 Sep 2009 @ 11:10
Miss G.: Mig gladde det i alla fall storligen!
Comment by hakke — 7 Sep 2009 @ 11:11
Hm, har ni kollat upp vad ekorre heter på olika språk, det kanske går att namnge honom riktigt speciellt och unikt
Comment by Åsa — 7 Sep 2009 @ 17:44
Åsa: Lysande idé! Låt se, här har vi några att börja med:
albanska: ketri
bulgariska: катерица
estniska: Orava
filipinska: ardilya
franska: écureuil
Comment by hakke — 7 Sep 2009 @ 18:12
Jesper och Fredrik är helt OK tycker jag, det är bara alla konstiga fantasistavningar jag stör mej på. Eller när ph används där det faktiskt ska vara p, eller när c hamnar framför mjuka vokaler och ändå uttalas k, typ Cim.
Jag har lite svårt för namn som inte är namn också, alltså barnastackare som får heta Grus, Katt och sånt. Jag menar, var går gränsen? Yllestrumpa och Mahognybyrå kom in och ät?
Nä, när det gäller namn är jag en bakåtsträvande surtant.
Comment by Ingela — 7 Sep 2009 @ 21:37
ja, jag måste ju då ge mig in i debatten med måste först förstås säga jättegrattis till den lille parveln… =)
När jag föddes så gick mina föräldrar till pastorsexpiditionen för att få en lista på namn som inte var så vanliga just då… däribland var då Åsa, Eva, Kristina etc. När jag började 1:a klass så var det 3 Åsa, 3 Eva och 2 Kristina i min klass, i och för sig så stavade de 2 Kristinorna sina man med K respektive Ch. Man ska nog inte lita så mycket på sådanan namn som inte är vanliga enligt vissa expiditioner - fast de kanske inte äns finns kvar idag.
Så, det där med Ekorre kanske inte är så dumt ändå, Kurre Ekorre eller Bosse Ekorre - ja det låter ju riktigt bra =)
Comment by Åsa — 10 Sep 2009 @ 8:10
Tack Åsa! Jo, Kurre är nog dumt ändå. Ibland finns det kanske goda skäl till att man är ensam om ett namn…
(Med det sagt måste ju Åsa vara ett synnerligen bra namn, eftersom det var så väldigt populärt i din klass!)
Comment by hakke — 10 Sep 2009 @ 18:27