Käften
När jag kör med tandtråd på kvällen vill jag inte att det plötsligt ska plinga till i handfatet. Tyvärr hände det förra onsdagen och jag fick vänta till igår med att få en ny fyllning på plats. Eftersom min ordinarie tandläkare har semester fick jag nöjet att lära känna en av hennes kollegor, vi kan kalla henne Lotta eftersom hon heter det.
Jag hade fått en tid precis innan lunch så jag ville köra utan bedövning, jag har gjort det förr och vet hur jag ska hantera smärtan, men Lotta ville inte lyssna på det örat. Jag har aldrig haft problem med sprutan tidigare, men hon måste träffat mitt i käknervernas sambandscentral. Jävlar vad tårarna rann. Vi hade bara en halvtimme på oss så Lotta började borra direkt, och eftersom bedövning alltid tar långsamt på mig ilade det lika mycket som om jag inte fått någon spruta. Först när jag skulle betala började bedövningen verka, och jag hann både bita mig i kinden och få kaffeabstinens innan den började släppa fyra timmar senare.
Sens moral: Det hjälper inte att vara mentalt stark om man möter en motståndare som har ett dentalt övertag.
Jag tog aldrig bedövning tills för sex-sju år sen. Jag var mer rädd för stickandet än för smärtan av själva ingreppet. Nu råkar det vara min bror som är tandläkaren, och till sist sa han att han inte begrep hur jag klarade av smärtan utan ett ljud när han såg hur svetten rann på mej och att om jag inte accepterade bedövning skulle han avsäga sig allt vidare ansvar för mina tänder. Så jag lät honom sticka och jag må säga att tandläkarutbildningen måste ha blivit bättre, i alla fall stickkursen, sen jag var nio år och blev vettskrämd av en brutal tandläkerska. Numera är det inga problem med xylocainet.
Comment by Ingela — 1 Jul 2009 @ 21:48
Ingela: När jag gick på Folktandvården i Åmål var det ingen som berättade för mig att man kunde få bedövning. Jag trodde bara det gavs till svagsinta, hysteriska eller riktigt gamla människor. Vilken av kategorierna jag hamnade i efter att ha fyllt tjugo vet jag inte riktigt, men sedan dess har jag bara lagat utan bedövning vid ett par tillfällen.
Comment by hakke — 1 Jul 2009 @ 22:22
aj aj då… ja fixa fyllningar utan bedövning ja eller med en icke snabbt nog fungerande i ditt fall är ju inte kul… Hoppas att du fick en kopp kaffe som lindring efteråt då =)
Comment by Åsa — 2 Jul 2009 @ 4:11
Åsa: Om bedövningen ändå inte hinner verka föredrar jag nog att slippa vara slappkäft fyra timmar efteråt. Jag fick hoppa över både kaffe (man känner inte om man bränner sig) och citronkaka (eller biter sig i kinden) fram till sena eftermiddagen. Dumt.
Comment by hakke — 2 Jul 2009 @ 8:39
Sitter bedövningen i fortfarande? Ända ut i fingerspetsarna?
Comment by Bloggblad — 20 Jul 2009 @ 20:33
Blogblad: Något sådant ja. Men nu handlar det snarare om semesterbedövningen. Den sort som orsakas av ett överskott av regn.
Comment by hakke — 22 Jul 2009 @ 23:48
Jag är en sån där outhärdlig människa som fortfarande triumferande kan vråla “Noll hål!”, men känner ändå igen att man fan inte är stor när man ligger med munnen full av slangar och sugar och grejer. Tycker för övrigt det är samma sak hos läkaren, när man snubblande försöker redogöra för sina symptom på tolv sekunder blankt för att inte ta upp mer av hans/hennes dyrbara tid och sen ber om ursäkt för att man störde.
Comment by Anders — 7 Aug 2009 @ 10:22
Anders: Noll hål minsann, grattis! (Pottsork.) Känslan hos tandläkaren och läkaren finns också i alla kontakter med hantverkare, bilverkstäder och bilbesiktningen. Lustigt det där. Eller olustigt egentligen.
Comment by hakke — 10 Aug 2009 @ 8:37