Västerbotten är inte bara en ost
Efter att ha missat förra veckans deltävlingen känner jag mig manad att recensera kvällens Medefestival i Skellefteå.
Efter Petras fyndiga mardrömsstart kom vi till en lada fylld av färgglada ballonger, men jag får säga att det vara ett rätt så mediokert startfält. Namnkunnigt, visst, men i kvällens deltävling tror jag knappast vi hörde årets vinnarlåt.
1. “Show me heaven” med Lili och Susie.
Likt platinablonda skyltdockor levererade de en låt som blir helt okej på dansgolven. Jag gillar Lili och Susie, för nio år sedan förgyllde de en 70/80-talsfest på KTH. Jag var toastmaster och hade fått låna en underbar vit jackett av bror Filip. Men det var det ingen som la märke till när systrarna Päivärinta stod bredvid och välförtjänt stal showen.
2. “Jag ska slåss i dina kvarter” med Lasse Lindh och bandet
Typisk svensk pojkpop framförd av en svart studsboll med rött svettband runt vänster handled. “Jag ska skrika ut ditt namn” sjöng han, men innan han hann göra det var de tre minuterna till ända. Under tiden satt jag och funderade på vad man kallar verb som “slåss” som är aktiva men ändå slutar på -s.
3. “Never been here before” med Jennifer Brown
Melodifestivaldebut av denna krulltott med blingbling och långa svarta torgvantar. Balladen var en blandning av bondlåt och silvertejp. Jag kommer ihåg en artikel från tiden för hennes genombrott, där hon och Lisa Ekdahl intervjuades och jämfördes. Brown hävdade att Ekdahl kanske var mer intellektuell, medan energin till hennes egen musik alltid kom från könet. Jag tyckte det var coolt sagt, men lite konstigt.
4. “Thousand miles” med H.E.A.T.
Jag har alltid undrat vad som händer om man blandar en pudelfrisyr med obojskägg; tydligen blir det hårdrock. Det var ett energiskt framförande med influenser från såväl ZZ Top och Keith Richards som Carolas stormvind. I det här startfältet räckte det till Globen.
5. “Kärlekssång från mig” med Markoolio
Det var sammetskavaj, sammetsögon och en röd ros. Det var lite Elton John, lite Magnus Uggla och lite blinkningar åt Dima Bilans vinnande bidrag i 2008 års final. Det var helt enkelt inte bra, trots den brinnande michelingubben på slutet.
6. “It’s my life” med Amy Diamond
Den inledande regnbågsklädseln var en korsning av Rödluvan och Trollkarlen från Oz, den avslutande alpdräkten påminde mer om Sound of music. Låten var dansant, men höll inte samma klass som hennes bidrag i fjol. En sak som alltid imponerar på mig när jag ser Amy är hur hon vickar huvudet i sidled, lite som nickedockan som stod hemma hos mormor och morfar.
7. “What if” med Cookies n Beans
De tre sångerskorna var stiliga i sina docksöta 50-talsklänningar hämtade direkt från Pleasantville (om än nudelfrisyrerna snarare var från tiden då Lili och Susie slog igenom). Framträdandet var kvällens mest avskalade, och även om jag inte är någon stor fan av vindmaskiner till countrylåtar tyckte jag att de förtjänade bättre än en femteplats.
8. “Hope and glory” med Måns Zelmerlöw
Med tanke på att han är ihop med Marie Serneholt var det lite humor att några i publiken höll upp bokstavsskyltar som bildade HEJ A-MÅNS. Iförd slimmad kostym och fluga framförde Måns kvällens tredje dansanta bidrag utan särskilt smittsam refräng, men kompet var helt okej med lite drag av Boney M och (återigen) bondlåt. Det räckte också till Globen, men vi satte ett frågetecken för de sex dansarna. De inledde visserligen likt ringvålnader vid ett baletträcke men sedan gick det mer åt det halvporriga hållet.
Som vanligt en gedigen produktion, möjligen lite mer tekniska missar än vi ar vana vid att se, men om du var upptagen med annat gick du inte miste om något extraordinärt. Kvällens behållning var förstås den samiska versionen av “Waterloo” framförd av Sofia Jannok; snacka om pausunderhållning!
Hemma hos mig satt vi och var eniga om att startfältet var ovanligt bra igår. Mina favoriter var så klart Lasse och hårdrockarna i h.e.a.t. Mia höll på Måns så vi blev lite nöjda båda två med resultatet.
Comment by Ola — 15 Feb 2009 @ 8:56
Den bästa deltävlingen i Melodifestivalens historia! Oh yes!
Comment by Mia — 15 Feb 2009 @ 10:25
Det känns som om jag borde kunna svara på den grammatiska frågan under punkt två - och jodå! “Kyssas” och “slåss” är reciproka. Såna som “hoppas” är däremot deponens.
(Jag var förstås tvungen att kolla mina svaga hågkomster mot Östen Dahls Grammatik.)
Comment by Malinka — 15 Feb 2009 @ 10:53
Ola: Jag trodde nog att Lasse skulle vara din stil också, han hojtar och studsar sådär som du brukar. Gilla.
Mia och Ola: Det namnkunnigast startfältet kanske, knappast det bästa. Jag som är ett fan av smittsamma melodier kan inte nynna en enda av låtarna idag. V.S.B.
Malinka: Jag antar att skillnaden har att göra med om det är två eller en som utför verbet, eller? Isåfall borde “andas” vara deponens. Samtidigt har jag alltid misstänkt att det har sin grund i passivformen. Gud är aktiv när hon fyller oss med anden, och vi alltså andas.
Comment by hakke — 15 Feb 2009 @ 11:10
Fast jag får ju erkänna att när Jennifer Browns smäktande ballad inte går vidare måste startfältet hålla en hyfsad klass.
Comment by hakke — 15 Feb 2009 @ 14:30
Sofia var bäst. Jag lyssnade på henne för något år sedan när hon uppträdde tillsammans med två manliga jojkare och en grupp instrumentalister och det var kanonbra.
Comment by Ingela — 16 Feb 2009 @ 0:07
Japp, det är skillnaden. Intressant etymologisk tanke på “andas” deponens-s. Fast jag vet inte jag. Språkutveckling tenderar att vara mer prosaisk än vad brukarna tror.
Comment by Malinka — 16 Feb 2009 @ 15:50
Ingela: Det som var lite fränt denna gången var avsaknaden av folkdräkter och jojk. I och med att det tog en stund innan jag hörde att hon sjöng på samiska så blev det inte exotiskt, bara vackert.
Malinka: Poetiskt eller inte, nog måste ordet “andas” ha sitt ursprung i den av bibelns skapelseberättelser där Gud blåser oss i näsan:
(källa Runeberg)
Comment by hakke — 17 Feb 2009 @ 8:50
Såhär några dagar efter senaste deltävlingen har faktiskt en irriterande låt klibbat sig fast i skallen på mig. Kan du gissa vilken? (ledtråd, den kom sist)
Comment by Ola — 17 Feb 2009 @ 14:12
Ola: Det måste vara Lasse Berghagen: “Allt jag har är en akustisk gitarr, och min kärlekssång till dig”.
Comment by hakke — 17 Feb 2009 @ 22:27