Konsten att sjunga med i en låt man hör för första gången
Ett par fredagar i rad har vi tuffat runt i tv-soffan med Ingvar Oldsberg, men igår blev det Idol igen. Man vill ju hänga med. Och som vi hängde med! Så fort orkestern slog an första tonen i refrängen på “Every bit of me” sjöng vi med så det gungade i kristallkronan.
Hur är det möjligt? Låten är ju nyskriven, har vi plötsligt blivit synska?
Min första association gick till ledmotivet i filmen Arthur; när jag var i yngre tonåren älskade jag denna sång med Chistopher Cross:
Men min kära hittade förstås ännu mer rätt. Först var hon lite inne på “Killing me softly” men sedan började hon nynna på Westlifes gamla hit “Nothing’s gonna change my love for you”:
Bedöm själva. Här är en ihopklippt version med båda finalisterna från igår, Kevin och Alice:
Jodå, vi satt också klistrade framför… öhh… dvdn och kollade på den inspelade finalen när vi sent omsider kommit hem i går kväll. Själv fick jag starka vibbar till Tommy Nilssons gamla dänga Maybe we´re about to fall in love. Liiite synd känns det att dom inte kunde ha knåpat ihop något originellare.
Comment by Ola — 13 Dec 2008 @ 17:13
Ola: Jag måste erkänna att jag inte har koll på just den Tommy Nilsson-låten, jag får kolla YouTube lite senare. Vi kanske ska erbjuda oss att knåpa ihop nästa års vinnarlåt. Vi verkar ha en samsyn om hur den inte ska vara, det räcker ganska långt.
Comment by hakke — 13 Dec 2008 @ 23:33
Det var helt galet stulet alltihop. Och man kan ju tycka att de borde kunna ha gjort en bra låt då, men icket.
Här sjöngs det Weslife kan jag meddela.
Comment by Sofia — 14 Dec 2008 @ 19:00
Sofia: Jaså ni sjöng? Vi nöjde oss med att skråla.
Comment by hakke — 14 Dec 2008 @ 21:34
Jag är inte tillräckligt bevandrad i pop-schlager-rock-djungeln för att känna igen den, men jag älskar ballader så jag tyckte den var fin.
Sen har jag märkt ett fenomen… jag har ju skrivit ett antal låttexter och fått dem tonsatta av proffs.Det slår aldrig fel, när jag sjunger/spelar låten för icke-proffs (läs=familjen) säger de varenda gång:Den där har jag hört förut. VAR? frågar jag. Men det vet de inte.
En bra melodislinga har en tendes att smyga sin in och kännas bekväm. Nu försvarar jag inte alls idol-låten, men eftersom jag är i sångbranschen har jag en viss erfarenhet, och en bekväm låt känns bekant.
I mina öron (som inte gillar rock eller svensktopp) (Skrev fel först: svensktipp, men det är kanske samma sak?)låter alla dansbands- och rocklåtar precis likadant. Dunka dunka eller foxtrot. Medan jag hör skillnader i lite mjukare låtar.
Comment by Bloggblad — 14 Dec 2008 @ 23:54
Bloggblad. Jag har själv skrivit ett litet fåtal melodier (till egna barnvisor) och det är samma där. Såväl min kära som andra bekanta nickar igenkännande åt min framvärkta och nyskrivna alster. Vet inte om jag kan ta det som ett tecken på att det är en bra melodislinga, men tack för tipset.
Igenkänning i sig behöver inte vara ett problem, men när man tänker mer på det än på hur låten går kan det bli störande. Likheten i inledningen på refrängerna ovan (efter ca 50 sekunder) är så flagrant att det nästan känns låtstöld.
Comment by hakke — 15 Dec 2008 @ 8:20
Du gillade Arthur’s Theme i yngre tonåren? Men du gillar den inte nu? Det var fascinerande. Det finns nog inte en låt som jag gillade i tonåren — inte bara de yngre — som jag inte gillar fortfarande. I många fall har min musiksmaksutveckling gjort att jag även kan höra de gamla låtarna genom det tjockare erfarenhetsfiltret och ur det perspektivet hitta diverse skavanker, men jag kan _alltid_ hitta tillbaka till det helt ofiltrerade läget och digga låten lika mycket som förr. (Och i det här fallet behöver jag inte anstränga mig ett dugg med att plocka bort några filter, fast det hör strängt taget inte hit.)
Comment by Miss Gillette — 16 Dec 2008 @ 20:59
Jag gillar skarpt den yngre versionen av mig som så ohämmat gillade Arthur’s Theme, men jag skulle kanske inte köpa skivan med Christopher Cross idag. Ändå har jag inga problem att hitta mitt yngre jag inombords och digga för fullt. Vet inte var spärren sitter. I bihålorna kanske?
Comment by hakke — 17 Dec 2008 @ 0:37
Kan du höra nån skillnad på dansbandstryckare? Det kan inte jag.
Comment by Bloggblad — 18 Dec 2008 @ 11:47