I ungdomen hade jag stora besvär;
jag ville så oerhört gärna va’ kär
i någon, men frågan var alltid “I vem?”
tills jag äntligen mötte min käresta M!Och när det sa klick sa det klick med besked,
nu bor vi tillsammans, och barn har vi med.
Jag sitter på jobbet men längtar mest hem
till födelsedagsbarnet, min käresta M!Ja tänk att hon nu fyller trettiosex
(men vem ser till åldern när lamporna släcks?),
hon känns inte en dag mer än trettiofem
min käresta M!
Avdelningen för drift och underhållning meddelar att det svenska julhumöret är tillfälligt nere. Vi har problem med den utgående betalningsströmmen efter en tidigare överbelastning av bland annat etik och förtroende. Problemet beräknas vara avhjälpt 2011.
Det är bara en vecka kvar på tävlingen som går ut på att föreslå nya ord till mobiltelefonernas ordbok T9. Tyvärr finns inte mitt förslag “kantareller” med bland de 35 som just nu ligger på topplistan. Men där finns en hel del annat matnyttigt, närmare bestämt makaroner, gurka julmust, hallon, apelsin, biff, latte och glögg. Vilket julbord hörni!
Ett par fredagar i rad har vi tuffat runt i tv-soffan med Ingvar Oldsberg, men igår blev det Idol igen. Man vill ju hänga med. Och som vi hängde med! Så fort orkestern slog an första tonen i refrängen på “Every bit of me” sjöng vi med så det gungade i kristallkronan.
Hur är det möjligt? Låten är ju nyskriven, har vi plötsligt blivit synska?
Min första association gick till ledmotivet i filmen Arthur; när jag var i yngre tonåren älskade jag denna sång med Chistopher Cross:
Men min kära hittade förstås ännu mer rätt. Först var hon lite inne på “Killing me softly” men sedan började hon nynna på Westlifes gamla hit “Nothing’s gonna change my love for you”:
Bedöm själva. Här är en ihopklippt version med båda finalisterna från igår, Kevin och Alice:
Globen fyller tio tjugo år nästa år och Ericsson betalar 8 miljoner för rätten till namnet de kommande tio åren. Så vad ska arenan heta? Henry Sténson på Ericsson vill gärna bjuda in allmänheten att komma med förslag, hur det nu ska gå till.
Jag vet! Vi kan ge dem här i kommentarerna så kan Henry komma förbi och läsa. Jag kan börja:
Igår kväll snöade jag in på romerska diktare. Det har aldrig hänt förut, min klassiska bildning är hart när befintlig. Och så i morse fick jag en kommentar från signaturen ab, där hon hade med en vers av Catullus (källa):
”Låt oss leva, min Lesbia
Låt oss leva, min Lesbia, låt oss älska,
och de knarriga gubbars sura skvaller,
låt oss det till en vitten jämnt värdera!
Solar kunna gå ned och åter uppstå -
oss, när en gång det korta ljuset falnar,
oss finns endast en enda natt att drömma.
Giv mig tusende kyssar och sedan hundra,
tusen sedan på nytt och åter hundra,
sedan tusen igen och sedan hundra …
Och när så vi har kysst ett otal tusen,
låt oss blanda ihop dem, så vi vet ej
och så avundsjuk ondska ej kan nå oss
för man hör att vi kysst så många kyssar.”
Snyggt och vackert på samma gång. Det måste jag givetvis parafrasera!
Bengt O. Karlsson har skrivit en del om flockbeteendet som uppstår i och med de nya kanalerna för alla oss amatörer att göra vår röst hörd: bloggar, wikipedia, forum, web 2.0 och allt vad vi kallar det. T.ex en lång fundering kring amatörkulten och en skojig drapa om hemskheten med IPRED.
I en tid när individualismen står högt i kurs verkar det allt viktigare att vi tycker likadant, särskilt i frågor som vad Lars Danielsson egentligen gjorde den där julhelgen, eller hur korkat det är med FRA. Bäst att driva med fenomenet så ingen får för sig att jag är ett flockdjur.
Låt oss älska min blogg
Låt oss skriva, min vän, låt oss blogga
och gammelmedias surrande skvalp
låt oss värdera det till ett korvöre jämnt!
Beslut kunna fattas och lagar stiftas -
oss, när en gång det korkade bruset tystnar,
oss återstår endast en enda sak: att döma.
Giv mig tusen medhåll och åter hundra,
tusen sedan på nytt och åter hundra,
sedan tusen och sedan hundra tusen …
och när vi så har skrivit ett otal kilobyte,
hamnar vi på bloggtoppen, trots att vi intet vet,
så De Ondas avundsjuka kan väckas mot oss
för man ser att vi bloggat så många inlägg.
De tre senaste åren har jag haft turen att vinna en t-shirt genom att vara med och gissa (visserligen fel, men alla gissningar ger en lott) i Lottens litterära julkalender. Eftersom årets vinst kom i ett brev idag (med mitt namn skrivet på rövarspråket!) förvandlas den här delen av sajberspejs till en tillfällig modeblogg.
Jag ska strax ha ett telefonmöte med två kollegor (som råkar befinna sig i Danmark och Tyskland). Tydligen är det inte bara att sätta upp ett trepartssamtal på våra kontorstelefoner, detta är en tilläggstjänst som receptionen vill ha en extra dusör för.
Men då tipsade en kollega om Rixmötet, en gratistjänst för telefonkonferenser med upp till 15 deltagare. Man hittar helt enkelt på en egen sexsiffrig kod och ringer 08-5000 5000. Och det ska tydligen fungera även från utlandet. Perfekt!
Jag lärde mig att läsa och skriva på engelska i samband med att vi bodde två år i Canberra. Efter flytten till Åmål var det bara att lära om, men vad var egentligen vitsen med att lära barn skrivstil? Kanske var det bara ett utslag av en vilja att härda oss genom att ge oss goda förutsättningar att bli utsätta för glåpord och spe.
I en kommentar till mitt förrförra inlägg fick jag ett latinskt citat av Bloggblad. När jag skulle utröna dess betydelse hittade jag denna lilla lista med latinska citat. Därifrån associerade jag till Johnny, som ofta skriver om romare på sin blogg Stationsvakt. Alltså mejlade jag Johnny med en utmaning att skriva minst ett inlägg med något av citaten som rubrik, vilket han nu gjort.
Sens moralen är att det lönar sig att kommentera mina inlägg. Särskilt om jag inte förstår kommentaren.
