hakke snackar

Jotack, det börjar faktiskt kännas lite bättre nu. *host, snörvel*
En envis förkylning har hållit mig hemma från jobbet hela veckan. Den började som en vanlig tredagarsförkylning förra helgen, men istället för att avklinga blev den etter värre. Under torsdagen och fredagen har jag känt jag mig som uppräkningen i en reklamfilm för ipren, det var nog bara mensvärk som fattades.

Jag känner mig inte särskilt produktiv idag heller, jag får hänvisa till de strippar på Gravallvar jag trots allt lyckas värka fram under veckan. För den som vill ha lite mer kvalitativa texter att sätta tänderna, eller kanske snarare ögonen, i vill jag rekommendera en blogg som nu har fem veckor på nacken, nämligen Med en kniv.

Jag känner Anders genom att han är bror Olas bästa vän. Han är utbildad dramatiker, just nu pappaledig från sin tjänst på Riksteatern, och han skriver helt enkelt jävligt bra.

Nu måste jag gå och snyta mig.

Utan motsatser blir tillvaron inte riktigt komplett. Är man inte sjuk ibland kan man ju heller inte vara frisk. Utan tes och antites blir det helt enkelt lite som att halta omkring på en protes. Därför är det extra jobbigt när språket haltar för att det saknas någon motsats.

Just någon är ett bra exempel, ihop med någorlunda närliggande ord:

Någon - Ingen
Någonting - Ingenting
Någorlunda - Ingalunda
Någondera - Ingendera
Någonstans - Ingenstans

Håll med om att motsatserna berikar, så varför finns de inte för alla liknande ord?

Någotsånär - Ingetsånär
Någonsin - Ingensin
Någonmansland - Ingenmansland

Nåja, det är kanske inte hela världen. Folk verkar kunna göra sig förstådda ändå. Reagerar såhär kanske bara någon jör som råkar vara ingenjör.

Är bistånd bra? Gör kyrkan gott? Korrumperar makt?

När man ligger hemma och hostar och snörvlar finns det anledning att granska böckerna i den gemensamma bokhyllan. Om jag var sjuk ett helt år skulle jag troligen inte hinna läsa alla böcker M tog med till det gemensamma boet. Eftersom jag är nyfiken på civilisationens uppkomst och konsekvenser fastnade jag denna gång för boken “Om moralens härstamning” av Friedrich Nietzsche. Jag har bara kommit en bit på det första kapitlet (av tre) men blev ändå inspirerad till en vers.

Vem som är ond och vem som är god
i denna vår jämmerdal
är kanske något som Nietzsche förstod
när han skrev sin bok om moral.

Den Starke vill framstå som Sann och Ren
gör Gott och är alltid Versal
men gemene man är bara gemen
i denna vår jämmerdal.

“Det goda” är alltså en slags förtryck
ett påtvingat ideal,
ty Bamses honung och Asterix dryck
ger styrka, inte moral.

(föregående vers, 18 november)

Min kära M är ju översättare, så kommer knappast som en överraskning att jag blir imponerad av de som behärskar flerspråkighet. I förra inlägget bad jag om hjälp, och fick genast två goda råd. Perfekt! Och en av tjänsterna jag använder allra flitigast på nätet är tyda.se, som slår lexin med hästlängder (vad det nu kan tänkas heta på engelska — beat with horselengths?)

Det mest imponerande jag sett idag är dock den flerspråkiga ordlista med alla begrepp och förkortningar man kan tänkas behöva, förutsatt att man har en Landrover. Vilket jag visserligen inte har, men man blir liksom rörd ändå. Och imponerad. (via)

Ligger hemma idag och hostar och snörvlar. Av en händelse tog jag med mig jobbdatorn hem i fredags, så jag tänkte lägga in ett tocket där frånvarosvar. Den version som går till interna avsändare bör vara på engelska, men hur i hela friden uttrycker man sig då?

I am home sick…
I am on sick-leave…
I am put on the sick-list…

Eller ska jag bara snörvla och hosta lite på engelska?

Monty Python-gänget har tröttnat på alla videoklipp av usel kvalitet och lagt upp en egen YouTube-sida med högupplösta sketcher. (via) Härligt! Nu väntar jag bara på en Hasse&Tage-sida också.

Under tiden jag väntar gjorde jag testet som visar vilken pythonsk karaktär man motsvarar. Resultatet blev i mitt fall organisten i adamsskrud.

På grabbar och på töser,
på landet och i stan
regnet bara öser
ner av bara fan.

September till november
vi har en jävla höst,
vi längtar till december
och tomteglöggens tröst
som värmer i vårt bröst.

(föregående vers, 3 november)

Alf Henrikson har naturligtvis redan uttryckt saken mycket bättre.

Till påsk pyntar vi med kycklingar och i vissa trakter påskharen, på midsommar kryllar det av små grodor och i augusti hyllar vi kräftan i vår vänkrets. Sedan dröjer det till jul innan vi dukar fram krubban med Marias åsna, herdarnas lamm, de vise männens kameler, tomtens renar och möjligen en räv som raskar över isen.

Nog borde det finnas utrymme för fler djur än så? Jag tycker gott att varje månad kunde ha sitt eget totemdjur. Nu tänker jag inte främst på porslinstaxar, och heller inte på zodiakens tecken. Inget ont om lejon och fiskar med det funkar inte riktigt med vattumän och vågar.

Frågan är vad som passar bäst att pynta med såhär års. Vilket är det ultimata novemberdjuret?

Mitt engagemang för bättre mat tog ju ordentlig fart igen efter att jag lånat Mats-Eric Nilsson bok “Den hemlige kocken” av en kollega. På måndagen för två veckor sedan kom chefen in på rummet med söndagens Svenska Dagbladet, där han läst en artikel om Mats-Erics nya bok “Äkta vara“. (Att jag fick chefens tidning berodde på att artikeln också nämnde min tävling i våras om matvaran med flest tillsatser).
(more…)