hakke snackar

Vissa annonser sätter fart på fantasin. Vad hände här? Vem ligger bakom? Hur tänkte de nu? Jag hade länge kvar en radannons jag rivit ur sif-tidningen där någon sålde sin oanvända bröllopsklänning till ett billigt pris. Gårdagens annons i DN håller inte riktigt den klassen, men lite fantasieggande är den ändå.

Produktinformation
AB Åbro Bryggerier återkallar härmed produkten Rekorderlig Cider Jordgubb-Lime 2,25% med bäst före datum 08 SEP 2009 och 09 SEP 2009. Återkallelsen gäller endast denna smak och datum.

Mindre Rekorderlig Cider jordgubb-lime-pumpa

Matupproret har hittills samlat nära 30 000 underskrifter på webbsidan, plus flera tusen via brev.

Camilla Sparring belönas nu av tidningen Land för sitt enträgna arbete med att förbättra maten i äldrevården, i sjukvården, i skolan, på förskolan och i största allmänhet. Stora Landpriset på 50 000 kronor delades ut igår. Jag häller upp en Laphroaig, helt utan tillsatser, och höjer en skål. Grattis!

P4 Dalarna (med intervju)
Dalarnas tidningar (med blomsterkvast)
Newsdesk

När man ska referera till någonting som ger det där lilla extra så är det främst två idiom som dyker upp i min lilla hjärna:

1. Som grädde på moset…
2. Som lök på laxen…

Lite lustigt att båda analogierna jag tänker på är hämtade från matbordet. Jag undrar om det säger mest om mig eller om vårt svenska språk?

Hur som helst, de här två uttrycken börjar kännas lite tjatiga. Hjälp mig komma på fler, befintliga eller obefintliga.

Jag kunde inte låta bli att anmäla mig till Wendelas broderitävling jag med. Klicka på bilden för att komma till tävlingen, rösta på min och andras broderier och förstås göra ditt eget alster. Länka sedan till ditt eget broderi här i kommentarerna.

favorit i repris

Nedanstående dialog är helt fiktiv.

A: En annan faktor vid försäljning är kulturen. Om inte vår företagskultur överensstämmer med kundens kultur kan vi glömma affären.
B: Där har jag en fråga. Gäller det år båda håll, att vi inte vill göra affärer med vem som helst som råkar kontakta oss?
A: Hur menar du.
B: Jag tackade ju nej till att vara med på säljmöte hos Ciggtillverkaren. Jag delar inte deras värderingar och vill absolut inte ge dem verktyg som hjälper dem att öka sin försäljning.
A: Det var väl inga problem? Det löste sig ju ändå.
C: Nu är du ute på minerad mark.
B: Hur då?
C: Vem ska dra gränsen? Ska vi bara göra affärer med de som klarar dina kriterier för dagen?
B: Jag växte upp i ett hem med rökning, och jag har astma och allergi idag.
A: Då ska man inte göra affärer med Volvo eller Scania heller om de kontakter oss, för deras lastbilar används för att köra cigaretter.
C: Det går ju att hitta fel hos alla. Då ska ingen göra affärer med oss heller om man hårdrar det.
B: Vi säger ju att företagskulturen är viktig. Då känns det rimligt att bedöma om den stämmer.
D: En sån bedömning blir väldigt svår att göra, att komma överens.
B: Just därför tänker jag att vi behöver prata om det.
A: Då ska vi inte göra affärer med de som har vapentillverkning i någon del av sin koncern.
C: Hur blir det med oljebolag?
E: Vill man jobba på ett företag får man kanske räkna med att göra som man blir ombedd.
A: Då kanske vi ska gå vidare med nästa punkt.

Mot en rökigare framtid?

Även om det sällan märks här i bloggen är jag ju dataingenjör, bevars. Jag jobbar sedan flera år på ett säljkontor, med ansvar för den tekniska införsäljningen, men nyfikenheten och glädjen finns kvar för det där som gör utveckling av datorprogram så kul — modeller, abstraktioner, användarnytta och sånt.

Därför var det med ett stort leende på läpparna jag satt och sträckläste de hittills tre inläggen på bloggen Complete Rewrite, tipstack till Håkan Kjellerstrand. Skribenten heter Jesper Larsson. Inläggen är relativt långa och på engelska. Och fantastiskt bra!

Leve de bloggare som så osjälviskt delar med sig av sina lärdomar och erfarenheter, och därmed berikar min dag: Hurra!

Förra veckan hälsade vi på en kompis på finska landsbygden. När vi var på bilutflykt till en närbelägen lite stad pekade hon plötsligt på en ljus byggnad alldeles till vänster och sa: “Det var där han sköt ihjäl sina kamrater för några veckor sedan”. Hjärtat hoppade över ett slag. Det kom så nära, både i tid och rum.

Igår kväll när jag kom hem med en sovande dotter small det plötsligt som satan utanför. Först en gång, riktigt nära, följt av en knall något längre bort. Efter tio sekunder small det två gånger ganska tätt. Inte lät det där som smällare? Ansvarsutspädning gör att ju fler vi är som hör, desto färre ingriper. Det gäller mig lika väl som alla andra, men igår ringde jag ändå polisen. Kanske en effekt av förra veckans besök i Kauhajoki.

Jag googlade lite snabbt på skottlossning i samband med olika områden.
skottlossning Hägersten - 8 600 träffar
skottlossning Östermalm - 8 510 träffar
skottlossning Bromma - 25 800 träffar
skottlossning innerstan - 33 600 träffar
skottlossning Majorna - 10 700 träffar
skottlossning Angered -24 500 träffar
skottlossning Rosenborg -22 900 träffar

skottlossning Norge - 309 000 träffar
skottlossning Danmark - 352 000 träffar
skottlossning Finland - 338 000 träffar
skottlossning USA - 863 000 träffar
skottlossning Sverige - 1 330 000 träffar

Men sambandet mellan mängden skottlossning och faktiska antalet träffar kanske inte är så klart som man kunde tro.

Ville bara säga det. Efter oräkneliga samtal till kundtjänst hos com hem och ett par dagars väntan på att deras tekniker skulle höra av sig ringde det helt oväntat i telefonen under förmiddagen. Vi stelnade av chock så vi hann knappt svara innan svärmor hunnit lägga på igen.

Om ni visste hur skönt det känns att ha en apparat i hemmet som med några enkla knapptryckningar kan sätta en i förbindelse med vem som helst i hela världen. Man kan samtala med fjärran folk som om de befann sig i samma rum. Fast osynliga. Riktigt häftigt!