Varför haka upp sig på E-numren i maten?
Flera kommentarer kring tävlingen om vilken matvara som har flest E-nummer har handlat om faran i att fokusera på detta. Istället för att fortsätta svara i kommentarerna tar jag det i ett eget inlägg:
Ett E-nummer innebär förstås inte att en ingrediens är farlig. Alla tillsatser måste vara godkända av EU, och då får de också ett E-nummer. Det borde innebära att de är ofarliga, men så enkelt är det inte.
1. Det intressanta är inte bara att fråga sig om tillsatserna är skadliga, utan varför de tillsätts. Om en matvara behöver tillsatser för att ge bättre färg, konsistens och smak samt förlänga hållbarheten tyder detta på att råvarorna höll dålig kvalitet och/eller att kvaliteten har försämrats vid tillverkning, transport och lagring. För mig tyder fler tillsatser alltså på att det är sämre mat.
2. Det finns många tillsatser som har kända eller misstänkta hälsorisker eller biverkningar. EU antog i fjol ett förslag att ompröva samtliga tillsatser med E-nummer, bland annat efter en insats av vår svenska eu-parlamentariker Åsa Westlund, men den granskningen är ännu inte utförd.
3. När man avgör vilka tillsatser som ska godkännas och i vilka mängder testas de alltid bara en i taget. Det gör att vi inte har någon koll på “cocktaileffekten” som uppstår då vi äter en blandning av E-nummer. I vissa fall är det till och med känt att en kombination är farlig! Tidigare idag fick jag ett mejl där det framgick att den relativt vanliga kombinationen E211 och E300 leder till att det bildas skadlig bensen i kroppen.
4. Det finns en genomgång hos KRAV av vilka 28 tillsatser de tillåter för att en matvara ska bli KRAV-märkt (sista stycket). Min tolkning är att dessa räcker för att maten ska vara bra för mig som konsument. Övriga 368 godkända E-nummer är inte främst till för mig utan det är producenten och butiken som tjänar på att de tillsätts.
Till den som vill lära sig mer rekommenderar jag varmt Mats-Eric Nilssons bok “Den hemlige kocken“.
Haha! (sagt med Nelson Muntz-röst) - du är i SvD.
Comment by Johnny — 6 May 2008 @ 17:49
Grattis Hakke! Nu också i Svenskan.
Comment by Dieva — 6 May 2008 @ 19:14
Ja kolla! Och här också. Det är tydligen dags för mina, om inte 15 minuter så i alla fall 15 cm, av berömmelsen.
Comment by hakke — 6 May 2008 @ 19:36
Tack för klargörandet.
(Inte för att jag håller med om allt - t.ex. hållbarheten, att man vill förlänga hållbarheten behöver ju inte innebära att den försämrats någonstans. Men det är en annan sak.)
Gratulerar till uppmärksamheten också.
Comment by Hexmaster — 6 May 2008 @ 20:16
Mitt bidrag i E-nummer-tävlingen, ICA’s räksallad med massor av E, inspirerade oss att på Godare Mat komponera en egen räksallad helt utan tillsatser. Om du vill publicera receptet i din egen blogg tillhandahåller vi det gärna.
MVH Tobbe/Godare Mat
Comment by Tobbe — 6 May 2008 @ 21:15
Hexmaster: Varsågod! Och tack!
Det är kanske på sin plats med ett litet klargörande till. Hållbarhet är förstås bekvämt och kan åstadkommas på många sätt. Till exempel traditionella metoder som torkning, rökning, inläggning och saltning eller nyare som konservering och infrysning. Eller med tillsatser.
Det jag vänder mig emot är när industri och handel eftersträvar kortare produktion och längre hållbarhet (ESL, extended shelf life) även då detta innebär en försämring av matens kvalitet och en ökad användning av tillsatser som jag helst inte vill stoppa i mig.
Comment by hakke — 6 May 2008 @ 21:25
Tobbe: Låter som en bra idé, men jag hittar ingen länk?
Comment by hakke — 6 May 2008 @ 21:32
Såg att du är med i Göteborgsposten idag också.
Comment by Pelle — 6 May 2008 @ 22:52
Hej Hakke, ett mail är skickat med receptet. MVH Tobbe
Comment by Tobbe — 6 May 2008 @ 23:33
Pelle: E-business goes west! (E-tävlingen blir västkustsk!)
Tobbe: Tackskaduha!
Comment by hakke — 7 May 2008 @ 5:15
Ett litet förtydligande, längre hållbarhet innebär nödvändigtvis inte mer tillsatser. ESL som nämns och tex UHT är 2 processer som ger längre hållbarhet utan att behöva tillföra produkten något mer.
Varför längre hållbarhet? Konsumenten kräver det…
Comment by Don — 8 May 2008 @ 6:11
Don: Tack för kunskapen! Jag hade fått för mig att ESL var en allmän term för längre hållbarhet.
Sedan kan man alltid diskutera vad som beror på konsumenten och vad som beror på producenten och handeln. Det kan ge mig ett värde som konsument att en vara håller länge när jag köpt den, men knappast att den kan ligga länge på hyllan innan jag köper den.
Comment by hakke — 8 May 2008 @ 21:45