hakke snackar

Vår koncernchef i USA höll i veckan ett tal där han beskrev nuläget och strategierna för de kommande månaderna. Och som alltid började han med att berömma sig själv och oss alla för det fantastiska jobb vi utfört hittills i år och tog upp en applåd.

Det råder lite delade meningar hos oss på svenska kontoret om det där beteendet bara ger kalla kårar eller om det faktiskt kan skapa en positiv vi-känsla, men vi kom också in på en reflektion som gäller själva kroppsspråket. Chefen har, precis som många andra amerikaner, väldigt tydliga gester med handen för att markera när han pratar om oss alla som grupp. Det påminner mig om teckenspråkets tecken för “vi” och “dom“. Ända sedan jag såg dessa tecken första gången, förmodligen i något barnprogram på 70-talet, har jag känt att jag drabbas fysiskt när någon tecknar dem. Tecknet för “dom” är exkluderande och tecknet för “vi” är inkluderande på ett sätt som faktiskt känns i magen.

En kollega bekräftade att han känner igen det här. I ungdomen hade en en kompis vars far jobbade som teckenspråkstolk på tv. Pappan var en hejare på att använda kroppsspråk i allmänhet och teckenspråk i synnerhet. Hans förmåga att förmedla sina budskap med en enkel handrörelse gjorde att han kunde skapa känslor hos åhörarna.

Enligt judisk/kristen tradition uppstod världen genom Guds ord (”Varde ljus”, o.s.v.), och det finns ju ett poetiskt bibelord som beskriver Jesu födelse som att “Ordet blev kött” (Joh 1:14). Det kanske inte är så konstigt då om känslan av samhörighet i en grupp kan skapas genom att någon tecknar ordet “vi”.

Länkar:
Spread the Sign, flerspråkigt teckenspråkslexikon
Teckenspråkswebben, UR
Teckenspråkslexika, Stockholms Universitet
Svenskt teckenspråk, Språkrådet
Johannesevangeliets första kapitel, 1917 års översättning

När jag skyndade till pendeln i Sundbyberg höll jag på att trilla i trappan upp till perrongen. När jag steg upp på tåget var det nära att jag stöp, och när jag senare korsade gatan på väg till Mariatorgets T-bana snubblade jag på de vita strecken på övergångsstället. Ibland känns det nästan som om det räcker att jag sitter här framför datorn för att jag ska snubbla till. Vad kan det bero på?

Mina fötter är förskräckligt långa;
jag snubblar på det mesta där jag går.
Allt trillande, och skorna som känns trånga,
ger värk i huvud, skuldra, knän och tår!

Trots detta kan jag inte sluta gånga;
jag tror det är en mänsklig drift att gå.
Men mina fötter är förskräckligt långa;
det är väl tur de inte är så många,
det räcker faktiskt ganska bra med två.

(föregående vers, 26 april)

När sportintresset främst får utlopp vid köksbordet och i tv-soffan kan det bli lite turbulent ibland. Igår tog giffarna sin andra trepoängare för säsongen och lämnade jumboplatsen över sommaruppehållet. Och nu ska tydligen Henke Larsson göra comeback i landslaget och Annika Sörenstam ägna sig mer åt familjen och mindre åt golfen.

Det här ger nästan samma puls som Charlotte Kallas klassiska ryck uppför slalombacken. Imorgon får det nog bli en vilodag. Kanske lite stretching och massage men ingenting mer ansträngande.

Innan jag lägger E-nummertävlingen bakom mig vill jag sammanfatta några av kommentarerna , som i vissa fall är mer hoppfulla än jag förväntat mig.

1. Varför har vi tillsatser?

En tidig reflektion var att ICA fanns med på topplistan med flera av sina varumärken (ICA, ICA Gott Liv och Euroshopper). Via informationsavdelningen fick jag tag på deras ansvariga dietist Christina Karlsson, som vinnlagt sig om att svara mig både via e-post och telefon.
(more…)

Storebror visade förra helgen en funktion i mobilen som jag helt hade missat. Frågan är nu vilken av dessa bilder jag ska ta ha med mig som önskelista nästa gång jag besöker plastikkirurgen?

Uppdatering 11 maj
Jag insåg efter ett tag att mina problem berodde på en överdriven inriktning på mat med tillsatser. Istället för att gå till plastikkirurgen tog jag tag i det egentliga problemet (och passade samtidigt på att raka mig) och genast mår jag dubbelt så bra!

Det är många som betraktar sitt husdjur som en medlem i familjen, och hur ofta hör man inte att ett husdjur är det perfekta sällskapet till barnen. Men om man är rädd om sina kära små gäller det att tänka sig för, så att inte leken blir tråkig eller urartar helt.

Som en tumregel bör man undvika att…
…spela brännboll med en bläckfisk
…leka ryska posten med en elektrisk ål
…leka kull med en skorpion
…spela memory med en guldfisk
…leka kurragömma med en kameleont
…leka blindbock med en krokodil
…ha kramkalas med en anaconda
…leka doktor med en mördarsnigel
…följa John med en inälvsmask
…hoppa bock med en enhörning

Tävlingen om att hitta matvaran med flest E-nummer slutade ju förra onsdagen, och ett pris i form av böckerna “Den hemlige kocken” och en signerad “Assars kokbok” utlovades till den bäste E-detektiven. Det hampade sig så att produkterna på de tre översta platserna i topplistan rapporterades av mig närstående personer som inte kan komma ifråga för priset, vilket gör att en av dem som hittat matvaror med 18 E-nummer kammade hem segern. Och den lika lycklige som skicklige E-detektiven är *trumvirvel*

Erik Edlund från Umeå!

Som sig bör har jag genomfört en segerintervju med just segraren:

- Grattis Erik! Hur känns det?
- Ja du, det är lite blandade känslor. Det är nog som för australiensaren som låg fyra i finalen i kortbaneskridsko, men tog OS-guld när alla andra föll eller blev diskade. Men jag vann, det är ju kul!
- Japp, du vann! Och du driver en webbsida som heter Matfrisk med tillhörande blogg, så jag förstår att bra mat är något som engagerar dig.
- Det är ett fascinerande ämne. Jag var i flera år zoohandlare och gick då kurser om hund- och kattmat. Min känsla är att det bedrivs mer åsiktsfri forskning där än när det gäller vår egen mat. När jag sedan själv fick typ 2-diabetes blev det än mer intressant att lära mig om vår egen kost.
- Vilka inspirationskällor har du haft?
- När jag läste Lars-Erik Litsfeldts “Fettskrämd” och Sten Sture Skaldemans “Ät dig ner i vikt” föll pusselbitarna på plats. Idag äter jag mat jag mår mycket bättre av, håller vikten och min diabetes i schack och har faktiskt också ett lägre matkonto genom att vi nästan aldrig behöver slänga mat.
- Åter till det här med tillsatserna. Hur är du som konsument, läser du listan över ingredienser?
- Javisst! Även om jag idag i stort sett vet vad jag ska handla vänder jag ofta på andra varor bara för att kolla innehållet.
- Har du några tips?
- Grundregeln är att en ingrediensförteckning ska vara kort. Och om jag ska peka ut en tillsats att undvika blir det smakförstärkare i allmänhet och natriumglutamat (E621) i synnerhet.
- Tack Erik, och grattis än en gång till vinsten!
- Tack!

• …fixat installation av en reservdator till kollegan i Danmark som fick sin stulen
• …träffat tre nya kollegor och bokat datum för nordisk kickoff i juni
• …deltagit i en webbpresentation om nyheterna i sommarens utgåva av vår programvara
• …introducerat en ny användare i skillnaderna mellan konkurrentens och vårt program
• …planerat ämnet för 12 olika presentationer vid höstens användarkonferens
• …äntligen fått fart på de som ska översätta fortsättningskursen som går om 3 veckor
• …översatt en engelsk och en dansk presentation om etableringsanalyser inför morgondagens mässa
• …känt mig som en skurk för att jag bad min käresta vabba när de ringde från dagis
• …inte hunnit blogga de intervjuer jag gjort med Camilla och Erik, eller svaren från ICA och Bröderna Franzén

Flera kommentarer kring tävlingen om vilken matvara som har flest E-nummer har handlat om faran i att fokusera på detta. Istället för att fortsätta svara i kommentarerna tar jag det i ett eget inlägg:

Ett E-nummer innebär förstås inte att en ingrediens är farlig. Alla tillsatser måste vara godkända av EU, och då får de också ett E-nummer. Det borde innebära att de är ofarliga, men så enkelt är det inte.

1. Det intressanta är inte bara att fråga sig om tillsatserna är skadliga, utan varför de tillsätts. Om en matvara behöver tillsatser för att ge bättre färg, konsistens och smak samt förlänga hållbarheten tyder detta på att råvarorna höll dålig kvalitet och/eller att kvaliteten har försämrats vid tillverkning, transport och lagring. För mig tyder fler tillsatser alltså på att det är sämre mat.

2. Det finns många tillsatser som har kända eller misstänkta hälsorisker eller biverkningar. EU antog i fjol ett förslag att ompröva samtliga tillsatser med E-nummer, bland annat efter en insats av vår svenska eu-parlamentariker Åsa Westlund, men den granskningen är ännu inte utförd.

3. När man avgör vilka tillsatser som ska godkännas och i vilka mängder testas de alltid bara en i taget. Det gör att vi inte har någon koll på “cocktaileffekten” som uppstår då vi äter en blandning av E-nummer. I vissa fall är det till och med känt att en kombination är farlig! Tidigare idag fick jag ett mejl där det framgick att den relativt vanliga kombinationen E211 och E300 leder till att det bildas skadlig bensen i kroppen.

4. Det finns en genomgång hos KRAV av vilka 28 tillsatser de tillåter för att en matvara ska bli KRAV-märkt (sista stycket). Min tolkning är att dessa räcker för att maten ska vara bra för mig som konsument. Övriga 368 godkända E-nummer är inte främst till för mig utan det är producenten och butiken som tjänar på att de tillsätts.

Till den som vill lära sig mer rekommenderar jag varmt Mats-Eric Nilssons bok “Den hemlige kocken“.

I kommentarerna till resultatet av tävlingen länkas det till två ställen som jag vill lyfta fram här.
1. VLT har idag en artikel om hur en normal familj kan komma hem med en matkasse som innehåller närmare 100 olika E-nummer. (tack Karin)
2. Finländske bloggaren Christer Sundqvist har dragit igång motsvarande tävling därstädes. Just nu toppas den av mammas marsipantårta med 24 tillsatser.
Uppdatering: Efter ett hastigt tronskifte toppar nu en romanstårta med hela 28 E-nummer!

Så till svaren från Livsmedelsverket. Eftersom samma tillsats kan förekomma många gånger bland ingredienserna är det svårt att bedöma den totala mängden. Jag frågade därför vilka regler som gäller för angivandet av tillsatser, och även om de vet vilken mängd tillsatser vi äter per år. Slutligen bad jag om en kommentar till tävlingen och dess topplista:

Hej Håkan.
När det gäller deklaration av sammansatta ingredienser i ett sammansatt livsmedel finns, enligt reglerna, två vägar att gå. Tillverkaren kan välja att slå sönder alla ingrediensförteckningarna och lägga in den på sin rätta plats i en fallande skala, eller så kan han välja att ange den sammansatta ingrediensen på sin plats i den fallande skalan. Det sista är det absolut vanligaste och därmed kan det bli upprepning av tillsatserna. Tillverkaren måste dock alltid ha kontroll över att den totala tillåtna halten inte överskrider de regler som finns för det slutliga livsmedlet.
Tillsatsernas mängd i ett livsmedel är liten och därför hamnar tillsatserna nästan alltid sist i respektive ingrediensförteckning. Du kan få en hint om hur mycket tillsatser det finns i en viss produkt om du tittar i föreskrifterna om tillsatser, LIVSFS 2007:15. Oservera dock att där anges maxhalten och att använda halter oftast är lägre.

Livsmedelsverket har inga siffror över hur mycket livsmedelstillsatser som totalt används i livsmedelstillverkningen i Sverige. Det är möjligt att branschorganisationen Livsmedelsindustrierna har siffror över detta.

Livsmedelsverket ställer inte upp med kommentarer på din tävling. Vi ger aldrig sådana kommentarer.
Med vänlig hälsning