Rubriken är en travesti på en sång av Cornelis Vreejswik snarare än ett utslag av ökad kyrklighet, men lättnaden är verkligen äkta.
Dottern var på kalas i söndags, och när vi så småningom kom hem var hon rätt hängig. Och sedan dess har hon inte ätit en matbit förrän igår kväll. Fyra dygn utan käk, det skulle knappt jag greja. När det drabbar en liten tvååring blir man lite spak. Hon har bara lite över 15 kilo att ta av från början så det finns inte utrymme för någon extrem bantning.
Tydligen är det något som går i området. Inkubationstiden är 4-7 dagar. Symtomen är hosta, snuva, rätt hög feber och ingen matlust i 4-7 dagar. Eftersom kroppen har svårt att få bukt med skiten går den ett steg för långt och börjar göra sig av med allt främmande, vilket gör att barnet börjar kräkas upp det lilla det får i sig i dryckesväg. Tur vi har spontantvättstuga i källaren, annars hade det blivit svårt att kunna tvätta åtta maskiner på tre dagar.

Om någon annan drabbas fick vi lite tips från Vårdguiden. Ge febernedsättande var tredje timme; varva mellan Alvedon och Ipren, så blir det 6 timmar mellan mediciner av samma sort. Detta minskar belastningen och ökar effekten. För att omprogrammera kroppen till att behålla vätskan ger man vätskeersättning (Resorb junior), en tesked i taget var femte minut i en timme. Dottern hade som tur var lite krafter kvar, men det försvårade matningen. Vätskeersättningen vägrade hon helt, men min käresta kom på ett bra knep. Vi köpte hem Proviva blåbärsdryck och blandade hälften av det med hälften Resrob i en mugg, det smakade faktiskt riktigt bra.
Igår kväll fick dottern äntligen i sig en hel mugg blåbärsdricka, följt av en lättrostad macka med smör. Det var inte utan att jag fick en tår i ögonvrån. Nu återstår att se om jag också får en klump i halsen, hög feber och nedsatt matlust lagom till helgen.