Wrigley’s Extra - med extra vadå?
Förra våren när vi semestrade i Mexico köpte vi ett paket chicle, vilket är namnet på kådan från trädet Manilkara Zapota, och ursprunget till vårt moderna tuggummi. Gott och helt naturligt, men äkta chicle finns tyvärr inte att köpa på min lokala Ica-butik. Dessutom har min tandläkare rekommenderat mig att tugga sockerfritt xylitol-tugummi, och man tjafsar inte gärna med den som håller i borren, eller hur?
Med anledning av den pågående tävlingen vände jag nyss på påsen och läste det finstilta, och det ser att detta “nyttiga” tuggummi består av:
- Sötningsmedel (Xylitol, Sorbitol, Mannitol, Aspartam, Acesulfam K)
- Gummibas (innehåller lecitin från sojaböna)
- Aromer
- Förtjockningsmedel (E414)
- Fuktighetsbevarande medel (E422)
- Färgämne (E171)
- Ytbehandlingsmedel (E903)
- Antioxidant (E320)
Plötsligt får jag en en betydligt sämre smak i munnen av Wrigley’s Extra Eukalyptus.
Men vill man inte tugga eländet finns det exempel på andra skojiga användingsområden för tuggummi, som de här fina skulpturerna av italienske konstnären Maurizio Savini! Jag påminns också om den kusliga uppenbarelse jag möttes av på hallbordet för några år sedan:
Just det tuggummi brukar jag köpa… Men jag tuggar inte så ofta. Aldrig mer än ett om dagen i alla fall. knappt ens det. Finns det några bra tuggummin egentligen? (förutom chicle)
Jag gillar ditt matuppror! Bra inlägg.
Comment by Nilla — 4 May 2008 @ 20:51