Bra mat bygger på bra och naturliga råvaror. Det har jag lärt mig under utfärderna runt skolgården tillsammans med dottern.
En soppa på nypon och blad
gör kroppen rund och själen glad.
Tillsätter man en och annan sten
får man även starkare ben!
The URI to TrackBack this entry is: http://hakkesnack.blogsome.com/2008/03/11/dagens-vers-11-mars-2008/trackback/
RSS feed for comments on this post.
Line and paragraph breaks automatic, e-mail address never displayed, HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>
Ser man dessutom till att skälla ut spöken och tvinga tillbaka dem i mörkret under soffan, så får guddottern den lugn och ro hon behöver för att äta upp sin mat, nästan helt utan tjat.
Comment by Lilla My — 11 Mar 2008 @ 8:29
Lilla My: Det måste vara spöktider nu. för dottern har precis denna vecka börjat säga att hon är rädd för spöken. När jag frågar vad spökena gör svarar hon “Leker!”. Jag ska kolla under soffan när jag kommer hem och se vad det egentligen är de leker.
Comment by hakke — 11 Mar 2008 @ 10:15
Guddotterns mamma tyckte att det var lite läskigt ett tag då guddottern hade ett flertal låtsaskompisar. I samma veva gick nämligen serien Ghos Whisperer och där förklarades låtsaskompisar vara döda, som tog kontakt med barn. Den tanken kunde tydligen få en, i annat fall, väldigt sansad mamma och bli lite spooked.
Men spöket som tydligen bor under min fotpall vid soffan blev snäll och leksen efter att först ha bitit guddottern i tårna.
Comment by Lilla My — 11 Mar 2008 @ 11:16
Yngste sonen kommenterade spöken:
Man behöver ju inte vara rädd för dem, de är ju bara gamla lakan.
…och om de är dumma kan man dra av dem lakanen och bädda med dem i sängen hos ett barn som kissar på sej!
Comment by Bror Filip — 12 Mar 2008 @ 9:55
Bror Filip: Ska genast lära Sara detta. Att vi får tvätta lite fler lakan är bara en bonus.
Comment by hakke — 12 Mar 2008 @ 14:54
Hakke.. gillar ditt dagsversstuk fast snapsvisorna bättre.. men..:)
Int´svårt för dig att fröjda
publik med rimmen töjda
Men metern bör va fin
Som här i en Alexandrin
Mer ädelt är att Knittel knyta
Då versen blir allt mindre tam
Och orden lyftes mera fram
För rimmen dom är bara ljuden
Som av metern är påbjuden
Dom är för att ge bättre stuk
På vers som sedan tas i bruk
Annars till prosa man kan byta
Och vill man mera leka, så kan man bara eka
Dubbelrim blir melodin, som gör raden mera fin
För inte ska den vara ful, raden ska ju vara kul
Det är bra att dubbelrimma, raden börjar nästan glimma
Den lättaste nog ändå är Sonett
Som man skriver helt utan möda
Meterns form är ju som en plätt
lätt att slippa att orden föröda
Knöligt kan det dock tveklöst vara
Att sonettens alla fjorton rader
Med mening fylla när dom blir klara
Men lite övning gör en mera glader
Fast man har ej än sonetten klarat
För två Terziner man måste pröva
Men då kan slutet bli väldigt bra
För metrar vars mått man inte sparat
Dom måste man snärtigt börja att öva
Och mera med möda ur skallen dra
Sen kan du hastigt förnimma
Hexameterns smidiga form
Lätt är att rader skapa
Jävligt är det förstås
Att rimmen ta bort ur sin knopp
Och när du har lyckats trimma din meter
Och fixar dom alla med glitter och glans
Då har du i skolan kvar både din Peter
och Mats som då dragit en lans
för att skiten få bort ifrån nätet
det är faktiskt långt från förmätet
För orimmat är faktiskt mest dravel
av dom som är som MacBeth
som i fyllan ju vill men ej kan
Nej rätt uti skallen en kavel
Ger mer än något så lätt
För dikt ska va´ fin och så sann.
Knivvass Haikuns blixt
Skär i sinnets svärta fram
Orden biter skarpt
Och när du sen fixat med rimmen och trixat
Då kör vi dom verkligt svåra, där orden man måste spåra
Ljodahattr, Drottkvätt, det blir fan i mig inte lätt!
Comment by Messer — 3 Apr 2008 @ 12:41
Messer: Så sant! (Och galant.)
Comment by hakke — 3 Apr 2008 @ 18:55
Så.. kom igen med en i drottkvätt next time, min vän och kör mer i fina former, det är där du skiljer dig från bloggpöbeln!
Comment by Messer — 4 Apr 2008 @ 9:45