Dagens vers, 22 februari 2008
Den där nötgrytan på högrev hade blivit perfekt om bara inte telefonen hade ringt. Och det är klart jag hade kommit ihåg tvätten om inte Ingvar Oldberg hade distraherat mig med en resa till Krakow. Men jag ska snart få ordning på mitt liv ska du se; jag ska bara lägga mig och vila lite först.
Det var så mycket man ville
i smått såväl som i stort,
om man bara förvaltat sitt snille
så borde det gått som smort.
Men någonting kom emellan,
det händer inte så sällan.
Det var så mycket man ville
som aldrig riktigt blev gjort.
Det gäller bara att ge fanken
i allt som inte gäller tanken
för den är stundom ganska kort
och faller ofta bort
även om den först känns genial
kan saknaden av den va’ en signal
att åldern tar ut sin rätt
på detta lömska sätt
(fy tusan! Ett glas vin till och det hade blivit fem verser till….Vilket poetteam vi skulle bli du och jag! )
Comment by Bloggblad — 22 Feb 2008 @ 23:04
Poetteam, vilket fint ord. Och vilket fint team vi skulle bli, stimmiga och rimmiga skulle vi stå på en trottoar och framföra finfin gatupoesi med hela vår rimmade repertoar. Sedär en tanke som jag snart har glömt om jag inte snabbt fäster den på minnets kylskåpsdörr.
Comment by hakke — 23 Feb 2008 @ 14:09
“På minnets kylskåpsdörr”
Den har jag aldrig hört förr
Jag kan se oss två på en trottoar
deklamerandes det bästa vi har
Åh, kära nån, vilket par!
Comment by Bloggblad — 25 Feb 2008 @ 22:17
Det hördes på sta’n nu idag
två rimmande smeder i lag;
den ene yster och tokglad,
den andra klok som ett bokblad;
det var du, Marianne, och det var jag!
Comment by hakke — 26 Feb 2008 @ 15:14
När jag denna hälsning fått
kommer jag att sova gott
och drömma om ekon av skratten
och alla pengar vi fick i hatten
Comment by Bloggblad — 26 Feb 2008 @ 21:34
Vi kanske får sluta att rimmas såhär.
Min käresta tror kanske att jag är kär,
och vem vill riskera ett svartsjukedrama?
Äsch, vi rimmar ändå, och förblir monogama.
Comment by hakke — 26 Feb 2008 @ 23:07