Barnkalas
Varför denna uppståndelse kring barnkalas?
Ja, kan man ju fråga sig. Dottern fyllde två år i lördags, och det var dags för oss att arrangera vårt första barnkalas. Inga märkvärdigheter, bara tre inbjudna familjer med två barn vardera. Totalt sju vuxna och sju barn. Ha, de små liven var inte ens i majoritet!
Tårtorna var klara, en klassisk hallontårta till barnen och Karins citron- och limepaj till oss vuxna. Den bror vars allergi (laktosintolerans) vi glömt att beakta kom inte förrän efter kalaset, så så långt allt väl.
Sedan var det dags för lekar. Hmm, vad kan passa för en barnaskara mellan 6 månader och 8 år? Vi satsade på ballonger. Först en dans där 5 ballonger skulle hållas i luften. När musiken tystnade skulle alla försöka ta en ballong, varvid någon blev utan. Men ingen utslagning, alla fick vara med varje gång.
Sedan var det ballongbingo, där barnen fick tre ballonger var i en egen färg. Dessa blåstes upp och släpptes iväg, och beroende på vilken möbel de landade på gav det poäng. Till sist var det dags att måla gubbar på ballongerna med vattenfasta pennor. Och så var det fri lek.
Men varför gråter bebisen när barnen dansar på henne? Och varför ska den där där tvååringen ha alla ballongerna själv? Kan någon hitta den tredje rosa ballongen? Nej flicka lilla, man ska inte tugga och svälja ballonger, då kan man kvävas och dö. Vilken finfin ballonggubbe. Akta, nu får du svart färg i hela ansiktet, jaså pennan var inte vattenfast trots allt? Måste du torka händerna på den vita handduken? Nåja, det är bara världsligt. Ska ni gå redan? Vad synd!
Till kvällen skulle bara bror Filip (som nu anlänt) med familj stanna på middag. Som tur var hade vi förberett en lasagne. In med den i ugnen strax efter bolipompa börjat så skulle den vara klar till halv sju. När klockan närmade sig sju och den fortfarande inte fått färg la M märke till att någon skruvat ner temperaturen till noll grader. Tur att det fanns ballonger kvar att måla. Dessutom påminde brorsan om sin laktosintolerans. Tur att det fanns enchiladas, grönsaker och fårost. Hoppsan, det kom väl inte med någon ballong i stekpannan nu?
Jag förstår som sagt inte denna uppståndelse kring barnkalas? Med min ringa erfarenhet verkar det snarare som att ordna kalas är att dö en smula. Dag två tillbringas sedan i ett dödsrike befolkat av disk, matrester och trasiga ballonger. Först på tredje dagen kommer uppståndelsen.
Jo, man kunde ana att handduken hade varit vit en gång i tiden.
Igår sov grabbarna ända till kl 8 - så att de hade haft kul gick det inte att tveka om.
Comment by Bror Filip — 14 Jan 2008 @ 7:49
Tycker, trots allt, att ballongupplägget var riktigt bra! Ska genast sno ballonbingoleken till jobbet. Låter urroligt.
Comment by Lilla My — 14 Jan 2008 @ 12:09
Tack för tipset om ballongbingo! Ska skicka det vidare till mina unga.
Men du - är du säker på att du räknat rätt? Två år! Det var ju nyss du blev pappa…
Comment by Bloggblad — 14 Jan 2008 @ 14:23
Bror Filip: Dottern sov faktiskt till strax efter 8 också, inte illa för ett urlakat par föräldrar. Och hon ansträngde sig igår för att få rätsida på grodspelet. Men likt sin far har hon lite kvar att jobba på när det gäller finmotoriken.
Lilla My: Med stolthet kan jag berätta att jag hittade på ballongbingo alldeles själv! (Fast egentligen borde väl ballongbingo gå till så att man har ett antal rutor på golvet med siffror, och deltagarna har varsin bingobricka. Men hur kul vore det?) Kan också tipsa om spökjakten jag hittade på någon webbsida, som helt enkelt går ut på att försöka fånga de ballonger lekledaren släpper iväg innan de landar.
Bloggblad: Varsågod! Jodå, vi har räknat och räknat och hon börjar tydligen bli sådär stor att ett riktigt barnkalas var av nöden tvunget. (Var ska det här sluta?)
Comment by hakke — 14 Jan 2008 @ 15:27
Hörde en gång tipset att låta barnet bjuda lika många barngäster som antal år det fyller. På många sätt tror jag på det: är man två år, så är två kompisar många kompisar. Problemet blir, som alltid, vem ska man inte bjuda? Och då är det bättre att vara generös och bjuda på en kalasbaksmälla för föräldrarna…
Tar tacksamt emot alla lektips. Behövs alltid fyllas på. Stor eloge till ditt lekhittepå!
Comment by Lilla My — 15 Jan 2008 @ 10:07
“Att ordna kalas är att dö en smula.” Haha. Men ni gjorde det bra.
Comment by Ninni — 19 Jan 2008 @ 21:45