Urbana utmaningar
För femte året i rad är jag på en mässa som ett av våra samarbetsföretag arrangerar i Västerås. De 600 deltagarna jobbar med kommunal planering och som vanligt blir jag fascinerad av en del av de fakta som framkommer.
För tre år sedan var det en talare som gav kommunerna följande utmaning:
- Eftersom utbildningsnivån ökar börjar vi jobba allt senare.
- Den genomsnittliga tiden som vi därefter ägnar åt annat än jobb ökar på grund av saker som långresor, föräldraledighet, förtidspensionering och långtidssjuksrivning.
- Pensionsåldern är alltjämt 65 år, men den genomsnittliga livslängden ökar vilket gör att pensioner betalas ut allt längre tid.
- Det finns vård att ge för allt fler sjukdomar med allt dyrare mediciner och behandlingar.
Givet dessa förutsättningar kan en bibehållen servicenivå (det vill vi väl ha?) leda till en kommunalskatt på 50% inom 25-30 år. Så hur bemöter vi detta? Är det med friskvård, ungdomsjobb, effektivisering, ökad tillväxt, höjd pensionsålder eller vad?
I år var det en annan talare som gav följande perspektiv på urbaniseringen:
- Jordens befolkning är idag ca 6,5 miljarder.
- År 2005 bodde för första gången en majoritet av världens befolkning i städer.
- År 2025 räknar man med att befolkningen kommer att vara 8 miljarder och att 60% av oss kommer att bo i städer.
- Allt färre pluggar till arkitekt, samhällsbyggare eller ingenjör.
Så hur ska vi möta behoven för denna urbana explosion?
Vi kanske borde placera våra PPM-fonder och andra besparingar i bolag som har lösningar för utbyggnaden av vägar, byggnader, VA-nät, el- och fibernät med mera i världens växande städer? Så slår vi två flugor i en stor jävla smäll.
