Uppfostran
En bit in i veckan skapade Gud de första människorna, Adam och Eva. Gud betraktade dem som sina barn och sig själv som deras far. Bland det första han sa till dem var:
“Nej, Adam!”
“Vaddå, nej?”
“Du får inte äta den förbjudna frukten” sade Gud.
“Har vi förbjuden frukt? Hörde du Eva, vi har förbjuden frukt!”
“Va? Har vi inte alls det!”
“Johoo, det har vi visst! Gud, säg till henne.”
“Ät inte den frukten!” sade Gud ånyo.
“Varför då?”
“För att jag är er Fader och jag vet vad som är bra för er” sade Gud, och började samtidigt fundera på om det inte var dags för en vilodag snart.
Några minuter senare såg Gud att hans barn tog en fruktpaus, och han blev arg.
“Sade jag inte till er att ni inte fick äta frukten?” frågade han.
“Mmmm” mumlade Adam med munnen full.
“Varför gjorde ni det då?”
“Det var hon som började” sa Adam.
“Nähää, det var det inte alls det” snäste Eva.
“Johoo”
“NÄHÄÄ!”
Nu hade Gud Fader fått nog och bestämde sig för att straffa dem båda. Och straffet gäller fortfarande, än idag får människan egna barn.
