hakke snackar

Ibland när jag pratar med dottern hör jag hur fånig jag låter. Som om jag pratade med ett litet barn.

Men kanske är det inte så fånigt ändå? Jag undrar om jag inte ska använda papparösten i nästa löneförhandling med chefen.

“Kom här ska vi höja min lön. Jo, kom till Håkan. Men vart tog chefen vägen, han var ju här alldeles nyss? Tittut, där är du ju! Så, får du sitta i Håkans knä.

Titta här vilken fin penna. Kan du skriva på här nere. NEJ, stopp stopp! Inte kasta penna på golvet. Sådär ja. Vad fint du skriver! Ska Håkan ta pappret… nej nej, inte riva pappret. Ska chefen släppa pappret? Ska Håkan kittla dig!

Var är chefens lilla mage? Tihi! Sådär ja, lägger vi pappret här uppe så kan vi gå till köket. Ska chefen få en kopp kaffe. Det blir väl gott!”

Det måste väl vara upplagt för succé! Eller vad tror ni?

Snart är det dags att öppna första luckan i årets julkalender. Jag kan knappt bärga mig. Faktum är att jag tänker införa en egen lucka noll som jag kan öppna redan ikväll, och bakom den luckan ska det vara en adventsstjärna i mässing.

Jag älskar adventsstjärnan! Hos oss får den gärna hänga kvar till slutet av februari. Om jag får välja.

Man är bra otacksam ändå. Förfäderna kämpade för att befria oss från det enahanda arbetets bojor och ge kommande generationer möjligheten att välja sin väg. Och hur tacksam är jag?

En chef sa en gång till mig att det finns bara två saker en människa måste göra: dö och välja. Må dä. Någon i gårdagens middagssällskap (Niklas!) uttryckte det ungefär såhär: Klart att jag vill välja var jag bor och arbetar, hur jag klär mig, vad jag äter och vem jag delar mitt liv med, men jag har faktiskt ingen som helst lust att välja elbolag och leverantör av digitalteve.

Jag kan bara hålla med. När ska jag hinna sätta mig in i vilket pensionssparande som är bäst, vilken husläkare som är skicklig eller vilket telefonabonnemang som är prisvärt och pålitligt? Det är som att försöka hitta en ärlig bilverkstad eller en hantverkare med yrkesstolthet. (Det känns som om jag skaffat mig nya vänner i alla läger med det här resonemanget… jag borde kanske skaffa en tilläggsförsäkring med personskydd? Problemet är bara att hitta ett försäkringsbolag som inte enbart skinnar mig på premiepengarna.)

Ett av problemen är faktiskt att jag inte litar på att folk gör ett bra jobb. I alla fall inte bra för mig. Om jag får ett erbjudande om nytt mobilabonnemang är jag säker på att operatören är bra på att tjäna pengar, men inte nödvändigtvis på att göra kunden nöjd. Och oavsett bredbandsleverantör vet jag att jag blir missnöjd med kostnaden, hastigheten och kundservicen; det finns inga rikigt bra alternativ. Om inte “bra” betyder att tjäna maximalt med pengar på min bekostnad.

Nä, tillvaron skulle faktiskt vara mindre valfri och mer valbefriad.
Om jag fick välja.

Hela familjen hade ett härligt lördagsmys igår kväll hemma hos Ninni och Niklas och deras barn. Eftersom Ninni har en matblogg vill jag inte vara sämre, så här kommer receptet på den förrätt vi tillagade:

Höstig soppa på jordärtskocka
Hacka och mjukstek en gul lök och en klyfta vitlök
Sätt på en kastrull med ca 5-6 dl lättsaltat vatten
Skala och tärna 500 gr jordärtskocka och 200 gr rotselleri
Koka rotsakerna tills de är mjuka, ca 10-12 min
Tillsätt löken och mixa
Rör mer 2 dl creme fraiche
Tillsätt ev mer vatten för att få lagom krämig konistens
Krydda med salt, peppar och chilipeppar
Tärna 200 gr fårost och strö ett tiotal tärningar i varje tallrik
Garnera ev med hackad persilja

Notera för övrigt att såväl jordärtskockan som kronärtskockan är skockor, inte kockor. Alltså jordärt-skocka, inte jordärts-kocka. Notera också att efter vår budgetförrätt bjöds det på stekt biff med klyftpotatis och bearnaisesås.

När vi satt och åt frukost på jobbet i morse var det en av kollegorna som började prata om den kommande helgen. “Sedan barnen kom upp i skolåldern har fredagen verkligen blivit helig!” sa hon. “Sonen frågade i morse vad det var för veckodag och när jag svarade torsdag jublade han över att det snart var fredag och började genast planera med syrran vilken sorts chips och läsk det skulle bli.”

Jag har skrivit om fredagsmys här på bloggen ett par gånger tidigare, och i samband med det har jag funderat över när begreppet egentligen uppstod. Jag har inget minne av att fredagen hade riktigt samma status när jag var barn. Jag undrar om inte genombrottet kom med de nya kanalerna, och speciellt då fyrans succé Fångarna på fortet.

Hur som helst slogs jag av hur sant det var som kollegan sa. Fredagen har helt enkelt ersatt söndagen som veckans heliga dag. Och fredagsmyset är vår nya liturgi.

På den tiden Sverige var religiöst inleddes högmässan med preludium följt av psalmsång, syndabekännelse, predikan och nattvard samt mer psalmsång. Möjligen avbrutet av kollekten och lite kungörelser om syföreningen och scouternas luciatåg.

Fredagskvällens liturgi är förstås helt annorlunda, fast ändå inte: Efter den inledande vinjetten drar Idol igång på allvar med sång och musik, lite skvaller om veckan som gått och sedan en svavelosande salva från juryn. Creme Fraiche-kryddade chips har ersatt oblaten, men föräldrarna håller sig i alla fall till traditionella nattvardsdrycker. Och barnen tycker fortfarande det är pinsamt när föräldrarna sjunger med i de avslutande sångerna. Möjligen avbrutna av reklamen för H&M och TV4:s luciatävling, då famlijen passar på att samla in skräpet.

Ja Herre Jösses!

Sedan må det vara hänt att lördagens helgmålsringning har ersatts av att vi lyssnar på vår iPod medan vi köar på systembolag och Ica Kvantum.

För femte året i rad är jag på en mässa som ett av våra samarbetsföretag arrangerar i Västerås. De 600 deltagarna jobbar med kommunal planering och som vanligt blir jag fascinerad av en del av de fakta som framkommer.

För tre år sedan var det en talare som gav kommunerna följande utmaning:

• Eftersom utbildningsnivån ökar börjar vi jobba allt senare.
• Den genomsnittliga tiden som vi därefter ägnar åt annat än jobb ökar på grund av saker som långresor, föräldraledighet, förtidspensionering och långtidssjuksrivning.
• Pensionsåldern är alltjämt 65 år, men den genomsnittliga livslängden ökar vilket gör att pensioner betalas ut allt längre tid.
• Det finns vård att ge för allt fler sjukdomar med allt dyrare mediciner och behandlingar.

Givet dessa förutsättningar kan en bibehållen servicenivå (det vill vi väl ha?) leda till en kommunalskatt på 50% inom 25-30 år. Så hur bemöter vi detta? Är det med friskvård, ungdomsjobb, effektivisering, ökad tillväxt, höjd pensionsålder eller vad?

I år var det en annan talare som gav följande perspektiv på urbaniseringen:

• Jordens befolkning är idag ca 6,5 miljarder.
• År 2005 bodde för första gången en majoritet av världens befolkning i städer.
• År 2025 räknar man med att befolkningen kommer att vara 8 miljarder och att 60% av oss kommer att bo i städer.
• Allt färre pluggar till arkitekt, samhällsbyggare eller ingenjör.

Så hur ska vi möta behoven för denna urbana explosion?

Vi kanske borde placera våra PPM-fonder och andra besparingar i bolag som har lösningar för utbyggnaden av vägar, byggnader, VA-nät, el- och fibernät med mera i världens växande städer? Så slår vi två flugor i en stor jävla smäll.

Läser hos en god vän om vådan av att slänga saker och nyttan av en rulle silvertejp.

Senast jag själv använde silvertejp i större mängd var det för att fixa höger backspegel på bilen. Efter att en bekant i all välmening limmat ihop framstycket med bakstycket så envisades backspegeln med att sloka var och varannan vecka. Och jag envisades med att räta upp den med allt tjockare lager av silvertejp. (Samma typ som bror Ola envisas med att kalla “gaffatejp“.)

Men silvertejp håller faktiskt inte i längden, så till slut stod jag där med tre alternativ:
1) Skit i backspegeln, se framåt!
2) Sidospegeln använder man bara vid filbyte, och filer till höger går långsammare. Det räcker därför att ha en fungerande vänster sidospegel. Vrooom!
3) Sök “backspegel” i Google, klicka för ovanlighetens skull på en av de sponsrade länkarna och skicka sedan efter billiga piratdelar från någon obskyr bilhandlare ca 25 km öster om Örebro.

Om man vill kan man säkert applicera ovanstående resonemang på själva livet, men då går det åt mer silvertejp.

Den som vill kan försöka tolka nedanstående formulering ur ett mejl från en hög chef:

As always, I am counting on you and continue to have tremendous pride in the great work and accomplishments within our business.

Den som varit med ett tag ser kanske vad det handlar om. Företaget ska säga upp ca 1 500 av de 35 000 anställda. (Ingen fara för min egen del, vi ska snarare expandera.)

Visst är det fascinerande med språk? Jag har tidigare skrivit om snåriga synonymer i samband med uppsägningar. Upptäckte nu att listan saknar självklara ord som friställa och permittera.

En lång helg i maginfluensans tecken har övergått i måndag. Alla tre är fortfarande hemma, om än något piggare, men efter att ha läst husets alla barnböcker två gånger börjar vi längta efter jobb och dagis lite till mans.

Dottern ägnar kvällen åt att imitera Jackson Pollock. Eller möjligen en groda.

Själv trotsar jag yrseln och röjer runt i diskhon. Dagens nakna diskhografi får illustrera hur ett gott dagsverke ser ut när man saknar diskmaskin.

“Har du ingen dunk kanske vinflaska med skruvkork är ett bättre alternativ…”

Hittade ett recept på glögg som fick mig att dels fnissa, dels fundera över om jag har någon lämplig dunk hemma. Ska man göra glöggen själv tar det tydligen 3 veckor för smaken att utvecklas, så det är hög tid att börja förberedelserna inför 1:a advent.

“Peta ner lite mer kanelstång och kryddnejlika än vad som står i receptet, det kan ju inte bli annat än bättre.”