Tankovärt
Jag kan segla förutan vind,
jag kan ro utan åror
och jag kan dansa bom-faderalla
bom-faderallan-lej!
Ensam är stark som en björn,
bryter arm med sig själv i ett hörn
Stampa fötterna när du är riktigt glad,
stampa fötterna när du är riktigt glad,
du kan också stampa andra som på denna jorden vandra,
stampa fötterna när du är riktigt glad!
Den som inga byxor har
den får inte får, den får lamm
För Sweden i tiden

Briljant, helt enkelt!
Comment by Anna — 25 Oct 2007 @ 7:26
Anna: Oj. Tack!
Jag hade faktiskt ett par andra varianter på den fjärde:
eller
Comment by hakke — 25 Oct 2007 @ 10:59
Nä, inte krångla. Ursprunget är bäst.
Comment by Anna — 26 Oct 2007 @ 7:26
Anna: “Ursprunget” - vilket vackert ord, eller hur? Allt liv har en gång sprungit fram ur vårt gemensamma ursprung.
Fast man kan ju också göra en göteborgsk association och börja fundera på klockor som råkar ut för det fatala ur-sprunget. Eller som Hasse Alfredsson så vackert formulerade det en gång i tiden:
Comment by hakke — 26 Oct 2007 @ 13:30
Omsk-Uren
)
Den första dikten var otrligt rolig.. tankarna började snurra direkt i huvet, kom bland annat att tänka på farmor som sjöng (på bred småländska) om igelkottaskinnet i byxan
Tack för att du livade upp det minnet!
Comment by Günther Fliesenburgh — 26 Oct 2007 @ 17:41
Günther: Varsågod! (Men vem 17 var det som sjöng igelkottaskinnet för mig när jag var liten. Var det pappa? Om den står med i Gröna Visboken var det bergis det.)
Comment by hakke — 26 Oct 2007 @ 20:45