Dessa jävla kemister
Ibland blir man bara upprörd. Och vet inte var man ska göra av sin upprördhet. Då bloggar man.
Jag pratade med en bekant som läser miljövetenskap på universitetet om de kemikalier som våra barn växer upp med (våra döttrar går på samma dagis). Det här är lite av vad han berättade från sina föreläsningar.
Idag kan man köpa fantastiska borddukar i ren bomull. De har egenheten att om när man blöter ner dem kan man lätt vrida ur dem utan att de blir skrynkliga. Hur i hela friden går det till? En stor del av vikten utgörs av kemikalier, och det är inga nyttiga grejer. Innehållsförteckningen säger ändå 100% bomull eftersom kemikalier inte räknas för textiler.
En vanlig dator innehåller en hel del plastdetaljer. Eftersom det finns risk för gnistbildning i datorn behandlas dessa, vilket får till följd att hela 30% av deras vikt består av kemikalier. En påslagen dator blir varm vilket gör att en hel del förångas. Och det är inga nyttiga grejer.
En viss kemikalie som använts i produkter för hemmet, jag tror det var något flamskyddsmedel, blev härom året förbjuden i EU. Snabbt som ögat tog leverantören fram en variant genom att utgå från samma molekyl och lägga till två kloratomer. Någon som tror att det blev mindre farligt? Men den får naturligtvis säljas ändå, tills den hamnar på EU:s lista över förbjudna kemikalier.
Jag trodde att kemister var normala människor, även på jobbet, men ångorna från provrören kanske har dövat all etik och moral? Jag säger som Robinson-Erold: Skämmes tamejfan!
Eller så kan man kanske skylla på konsumenten som är för lat för att ta reda på vad det han köper innehåller, eller staten som inte stiftar lagar som gör det lätt för oss att undvika farliga produkter, eller kapitalismen (min favorit
) som gör att den som lurar på folk de varor med störst prismarginal, istället för de som är bäst, lever gott, eller vår skola som inte lär oss det som din vän lärt sig när han fördjupat sig i miljövetenskap. Kemisterna hamnar långt ner på min lista…
Comment by Ola Karlsson — 9 Oct 2007 @ 19:32
Ola: Vi pratade om det, min bekant och jag. Som några av föreläsarna har påpekat, det här är svåra grejer. Som konsument kan jag aldrig veta hur det ligger till, vad som är farligt och var det förekommer, om inte någon berättar det. Det finns ingen dokumentation om farorna som du och jag kan hitta.
Nästan lika svårt är det för politiker, fackrepresentanter och andra i ansvarsposition. Möjligen kunde man önska sig fler drivna journalister som gräver fram obehagliga men viktiga fakta. Ska vi alltså sätta vår tilltro till fler Sverker Olofsson och Michael Moore?
Den produktledare på kemibolaget som räknar på cost-benifit och den kemist som får uppgradet att ta fram den klorerade molekylen vet mycket väl att de kringgår ett förbud som har goda grunder. De hamnar faktiskt högt på min lista - det finns inga ursäkter.
Comment by hakke — 9 Oct 2007 @ 20:16
Jag känner mig oerhört frestad att bemöta alla dina argument men väljer att låta bli. Istället uppmanar jag dig fundera på vilka yrkesgrupper som inte saknar all etik och moral enligt ditt sätt att diskutera. (Jag kom på en, brandmän dom är väl inte så onda…)
Comment by Ola Karlsson — 9 Oct 2007 @ 20:59
Ola: Militärer kanske? Dom lyder ju bara order…
Comment by hakke — 10 Oct 2007 @ 9:14