Dessa jävla kemister
Ibland blir man bara upprörd. Och vet inte var man ska göra av sin upprördhet. Då bloggar man.
Jag pratade med en bekant som läser miljövetenskap på universitetet om de kemikalier som våra barn växer upp med (våra döttrar går på samma dagis). Det här är lite av vad han berättade från sina föreläsningar.
Idag kan man köpa fantastiska borddukar i ren bomull. De har egenheten att om när man blöter ner dem kan man lätt vrida ur dem utan att de blir skrynkliga. Hur i hela friden går det till? En stor del av vikten utgörs av kemikalier, och det är inga nyttiga grejer. Innehållsförteckningen säger ändå 100% bomull eftersom kemikalier inte räknas för textiler.
En vanlig dator innehåller en hel del plastdetaljer. Eftersom det finns risk för gnistbildning i datorn behandlas dessa, vilket får till följd att hela 30% av deras vikt består av kemikalier. En påslagen dator blir varm vilket gör att en hel del förångas. Och det är inga nyttiga grejer.
En viss kemikalie som använts i produkter för hemmet, jag tror det var något flamskyddsmedel, blev härom året förbjuden i EU. Snabbt som ögat tog leverantören fram en variant genom att utgå från samma molekyl och lägga till två kloratomer. Någon som tror att det blev mindre farligt? Men den får naturligtvis säljas ändå, tills den hamnar på EU:s lista över förbjudna kemikalier.
Jag trodde att kemister var normala människor, även på jobbet, men ångorna från provrören kanske har dövat all etik och moral? Jag säger som Robinson-Erold: Skämmes tamejfan!
