hakke snackar

I ett inlägg härom dagen hade jag med en bild av Mao Tzetung (eller hur man nu vill stava det). Som svar på en kommentar drog jag till med att “200 miljoner kineser kan inte ha fel… Mao dödar” vilket föranledde min bror Ola att replikera följande i ett mejl.

Jag var tvungen att googla frasen “200 miljoner kineser” och fick 472 träffar. Här är några av de första 20:

200 miljoner kineser…
…ringer med Ericsson
…bodde i städer 1980
…använder internet varje dag
…är påverkade av ökenspridningen
…flyttade från landsbygden. till städerna mellan år 1982 och 2000
…i absolut fattigdom
…tjänar mindre än 1 dollar per dag
…är överviktiga visar en ny rapport
…får sitt varmvatten med hjälp av solvärme
…pluggar engelska just nu
…har europeisk köpkraft

Jag tror att man kan sluta sig till att det i många fall inte är samma Kineser. Slutsatsen är såklart att de måste finnas fantastiskt många kineser.

Vilka 200 miljoner kineser var det du syftade på, för så många hade han väl inte ihjäl?

Ha det gott
Ola

Klart jag inte kan undanhålla er hans gedigna analys! (När jag skrev 200 miljoner kineser var det för att överdriva, och för att slippa kolla hur många det påstås vara. Men det var visst en rätt rejäl hoper ändå, typ 60-70 miljoner.)

Så var det dags igen. Fyra distignerade herrar. Eller okej då, tre stycken distignerade kompletterade av en Unge Herr Dublett. Vem ska bort?

Inte vet jag; det beror väl på vem som är bortbjuden nu ikväll. Men jag ska erkänna att collaget ovan inspirerades av en bild som jag i hastigheten misstog för någon av de andra två i collaget. Denna bildt blev dock sur för att den inte fick vara med. Vi kan väl helt enkelt komma överens om att den ska bort.

Nu när skolorna har höstlov passar det bra med lite bilder på höstlöv. De här bilderna tog vi i Brunnsparken när familjen hade minisemester i Helsingfors för tre veckor sedan. (Klicka på bilden för något större bild)

Några av er kanske redan vet att jag upptäckte bloggandet genom att en google-sökning landade i ett inlägg hos Blind Höna. Det hade sin upprinnelse i funderingar kring vilket svenskt ord som är längst trots att det bara innehåller en och samma vokal. (Jonas har också publicerat ett senare inlägg på samma tema.)

Jag kommer att tänka på det där ibland, bland annat härom dagen när jag stötte på ordet kulturutbud. När jag misslyckades att kommentera det ursprungliga inlägget mejlade jag Jonas och Håkan Kjellerstrand, och den sistnämnda svarade med en fördjupad analys i vilka ord som har flest vokaler av samma sort.

Jag slås förresten av att samtliga inlägg och kommentarer är skrivna av män, trots att det täcka könet dominerar humaniora och språkstudier. Komplettera gärna i kommentarerna om ni hittar motsvarande kvinnliga beteendereferenser.

Jag såg just Videokväll med Luuk på SVT1. Kvällens gäst var Roy Andersson, och jag kunde inte låta bli att fundera på vem det är han påminner om så mycket. Det är svårt att sätta fingret på.

Är det leendet man känner igen, eller är det kinderna? Kanske är det bara ögonen som påminner om… ja, vem då? Jag testade lite olika alternativ i MS-Paint. Vad säger ni?

Sommartider hej hej, släng er i väggen. Nu är det vintertid som gäller fem månader framåt. När jag hämtar dottern på dagis får vi gå till beckmörka lekplatser och famla oss fram bland gungor och karuseller. Morgnarna blir däremot ljusare så jag får nöjet att köra till jobbet med solen i ögonen igen några veckor.

Men det bästa är ändå alla de här klockorna man får ställa om. Köksklockan, armbandsklockan och väckarklocan går väl an. Bilens klocka brukar vi få till efter några försök, och datorns klocka ställer om sig själv. Det är värre med digitalboxen och digitalkamreran; var la vi instruktionsböckerna nu igen?

Återstår att utröna vem som ska ställa om kroppens egen dygnsklocka. Ett önskemål inför nästa år är att vederbörande skulle synka mamma, pappa och barn så våra klockar ställs om samma natt. Tick tack.

En snabb sökning på fredagsmys ger följande resultat:

ICA-Kuriren berättar om vådan av transfetter. Enligt Svenska Dagbladet och Aftonbladet är det barnen som anför denna rit med näst intill religiösa proportioner. Och Henrik Schyffert konstaterar att fredagsmys handlar om att stå i kö på ICA och Systembolaget.

Visst låter det lite deprimerande?

Går man till andra medbloggare finner man emellertid att fredagsmys också kan handla om en påse godis, levande ljus, små barn eller basilika. Åter andra föfaller till underbar åttiotalsnostalgi eller tipsar om skönt bluessväng.

Själv då? Det blir nog det vanliga: pussa flickvännen, krama dottern, äta chips och choklad, dricka konjak och kanske bada i badkar. Och vifta med tårna, det är mysigt.

Jag kan segla förutan vind,
jag kan ro utan åror
och jag kan dansa bom-faderalla
bom-faderallan-lej!

Ensam är stark som en björn,
bryter arm med sig själv i ett hörn

Stampa fötterna när du är riktigt glad,
stampa fötterna när du är riktigt glad,
du kan också stampa andra som på denna jorden vandra,
stampa fötterna när du är riktigt glad!

Den som inga byxor har
den får inte får, den får lamm

För Sweden i tiden

Apropos Ninni så skrev hon för ett tag sedan ett inlägg om den inledande sången på skivan Nu ska vi sjunga. Sången handlar om “lille Krokodille Lilleman” som bor i ett lustigt land.

När jag läste texten kom jag att tänka på Elsa Emanuelsons sång från 1956. Jag har lärt mig den av en vän som sjöng när hon gick i söndagsskolan i Edsbyn i slutet av 60-talet.

Jesus har en bok i himlen
snart så är den full av namn,
namn på frälsta små kineser,
negerbarn från Kongo-land,
indianer, eskimåer,
svenska barn med hjärtat rent.
Jag vill möta dem i himlen
när din bok är full av namn.

(röd och gul och vit och svart
gör detsamma har han sagt)

När Sara och jag hälsade på den sympatiska familjen Schulman i Norra Ängby förra helgen fick vi med egna ögon se brödkorgsduken som Ninni smyckat med korsstygn. Inspirerad av detta vackra alster har jag nu förfärdigat mitt första egna korssygnsmönster. Håll tillgodo!

Uppdatering: Se resultatet!