hakke snackar

Jag upptäckte just att Google slagit ihop Writely med motsvarande internetbaserade program för kalkylblad och presentationer, ett paket som nu fått namnet Google Dokument. Ett komplement till Officepaketet alltså (och med importmöjligheter därifrån) för att spara, redigera och presentera sina dokument via webbläsaren.

Det öppnar onekligen för vissa möjligheter. Och vissa risker. Jag gjorde ett första test i form av en kort presentation. Jag trodde först att man skulle kunna bädda in den i sin blogg, men fattar inte hur det i så fall skulle gå till?

Eftersom jag faktiskt tänker till när jag ser en röd tröja idag kanske jag också skulle tänka till när jag ser namnet på ett företag som är verksamt i Burma. Det finns en lista med företag som har bedriver verksamhet i eller med Burma, och jag hittade en version som är sorterad på land.

Bland listans 459 företag är tre svenska:
Läs och Res
Winberg Travel (Se “Individuella paketresor)
Guston Molinel Workwear

Det sistnämnda företaget har enligt webbplatsen verksamhet i Sverige, Frankrike och Vietnam. Jag hittar däremot ingen information om att de jobbar i eller med Burma. Listan hos Global Unions länkar till en webbsida som inte längre finns, men som antyder att det åtminstone tidigare fanns en fabrik i Burma. Nu verkar det som om antingen fabriken eller informationen är borta.

Tillägg:
Jag var ju tvungen att luska vidare lite…
Enligt statistik från SCB ser utvecklingen ut som följer för Sveriges handel med Burma januari till juli i år, där jämförelser görs med fjolåret. Siffrorna anger miljoner SEK:

Export från Sverige till Burma
2007: 11
2006: 3
Förändring: +267 %

Import till Sverige från Burma
2007: 13
2006: 15
Förändring: -13 %

Det är alltså en markant ökning av exporten jämfört med fjolåret, om än från en mycket låg nivå.

SwedWatch gjorde 2004 en kartläggning av svensk handel med Burma. Det ledde till kritik mot Arno Holm (scampi), Sandvik (bandstål), Kärnsund träimport (ädelträ), Hulténs Trä (ädelträ), Bordörren (ädelträ), Alfa Laval (livsmedelutrustning) och Blåkläder (klädtillverkning).

En uppföljning gjordes året efter, och då hade såväl Sandvik som Alfa Laval tagit till sig kritiken och avbrutit sin handel med Burma.

Blåkläder hade också slutat använda fabriken, men var samtidigt hälftenägare i det franska bolaget Guston Molinel som fortfarande använde fabriken. Om detta stämmer än idag vet jag inte, jag provade att ringa svenska kontoret men växeln stängde 16:00.

Nu kom sms-kampanjen även till mig. För att visa vårt stöd för munkarnas kamp i Burma uppmanas vi bära en röd tröja imorgon, fredag 28 september.

Läs mer hos t.ex. Cattis blogg, Alter Ego eller Jonas Gardell.

Tillägg:
Visst har jag en röd t-tröja under kavajen idag. Vilket jag inte hade haft utan denna uppmaningen. Men det känns ändå inte som om jag gör någon som helst insats för att hjälpa de som drabbas av maktens ondska.

Däremot tänker jag på burmesernas situation varje gång jag ser någon i röd tröja under dagen (i matsalen var det kanske 10 röda tröjor på 200 gäster, vet inte ens om det är fler än en vanlig fredag). Jag kanske skulle skumma listan över företag som handlar med Burma och se om jag även tänker till när jag stöter på någon av dem.

Ett vanligt år går väldigt fort
på fyra rader är det gjort:

Efter vinter följer vår
fullt av blommor ner vid sjön
sommar’n kommer, hösten går
sedan faller snön

(föregående vers, 29 augusti)

Det hände en gång att ett uppsägningsavtal för en tysk kollega skickades till alla anställda i Europa. Vår personalchef skickade direkt ut en varning om att bilagan kunde innehålla virus, men eftersom hon knappast kunde skilja ett virus från en cykel ökade detta bara nyfikenheten. Vilket fick till följd att alla öppnade och läste avtalet.

Vi satt och pratade om det här på kafferasten och kollegorna började jämföra grodor från tidigare arbetsplatser. Till slut påminde det nästan om den gamla Monty Python-sketchen där de jämför sina taskiga barndomar.

Det stora nordiska konsultbolaget
En chef skulle skicka ett mejl med omdömen om sina anställda, men av misstag gick det till hela avdelningen. Problemet var att omdömena var av typen “Jocke är en lat jävel som aldrig gör ett handtag för att hjälpa någon annan. Anna är snäll och hjälpsam med ganska korkad.” Chefsskapet upphörde med omedelbar verkan, och senast någon träffade honom jobbade han på en bensinmack i Haninge.

Det globala läkemedelsbolaget
HR-chefen skickade ut en PowerPoint som bland annat innehöll ett diagram som länkade till ett underliggande Excel-dokument. Problemet var att dokumentet blev åtkomligt för alla, och i en annan flik låg företagets hela lönelista. I slutet av året fick chefen ett diplom från det franska huvudkontoret med utmärkelsen “Årets groda”.

Den lilla flygfotofirman
Hela gänget satt och förberedde en viktig offert som skulle in samma eftermiddag. Plötsligt rasslade det till i faxen; det visade sig vara värsta konkurrentens offert som anlände, komplett med prisuppgifter och allt. Gänget berättade aldrig vad som hänt, dels för att inte strö salt i såren, dels för att konkurrenten knappast skulle försöka förklara för kunden varför offerten aldrig kom fram dit.

Dottern har en bok som handlar om en kille (förstås) som snickrar och grejar. I boken sitter fyra verktyg som man kan pilla loss och hjälpa honom snickra: en skruvmejsel, en såg, en hammare och en… va’ hetter’e?

I boken kallas den fast nyckel. Jag vet inte vad ni tycker, men jag känner mig inte helt bekväm. Skruvnyckel säger farmor; dubbelnyckel föreslår en annan släkting. Jag har också hört uttrycket fast skiftnyckel, men där går gränsen.

Hade jag haft min gamle slöjdlärare Nisse Spån till hands kunde jag ha frågat honom. Men det har jag inte så det kan jag inte. Hoppet står alltså till den händiga läsekretsen.

När Metrobloggen lanserades läste jag deras villkor och insåg att jag inte ville ge dem rättigheterna till mina alster, något jag tog upp här på bloggen.

För ett par veckor sedan fick jag en inbjudan till Facebook. Eftersom hajpen har väckt min nyfikenhet registrerade jag mig, och jag insåg snart att det gick att publicera bilder på facebook. Jag har redan ett konto på Flickr, men vill man inte betala årsavgift finns där begränsningar i antal album och i hur många bilder man kommer åt. Eftersom facebook verkar sakna dessa begränsningar tänkte jag börja publicera mina bilder där istället.

Men… jag hade inte läst det finstilta. Nu har jag det, och det visar sig att facebook har precis samma sorts villkor som metrobloggen. Under rubriken User Content Posted on the Site framgår följande:

By posting User Content to any part of the Site, you automatically grant, and you represent and warrant that you have the right to grant, to the Company an irrevocable, perpetual, non-exclusive, transferable, fully paid, worldwide license (with the right to sublicense) to use, copy, publicly perform, publicly display, reformat, translate, excerpt (in whole or in part) and distribute such User Content for any purpose on or in connection with the Site or the promotion thereof, to prepare derivative works of, or incorporate into other works, such User Content, and to grant and authorize sublicenses of the foregoing.

Jag är tydligen också ansvarig att skapa säkerhetskopior för de fall mina foton på Facebook behöver ersättas:

You are solely responsible at your sole cost and expense for creating backup copies and replacing any User Content you post or store on the Site or provide to the Company.

Men som tur är kan jag bryta kontraktet:

If you choose to remove your User Content, the license granted above will automatically expire, however you acknowledge that the Company may retain archived copies of your User Content.

I alla fall enligt nuvarande regler, men man vet aldrig hur det ser ut nästa vecka:

We reserve the right, at our sole discretion, to change, modify, add, or delete portions of these Terms of Use at any time without further notice.

Förmodligen borde jag leta reda på villkoren och rättigheterna för bilder jag publicerat på Flickr också. Vilket år som helst…

Tillägg:
Henrik F tipsar i kommentarerna om vådan av att publicera sina bilder på Flickr, som har en licens av typen Creative Commons. Om någon har mer kunskaper i ämnet får ni gärna fylla på.

Om jag fortfarande varit singel (oj, oj, det var länge sedan) hade det varit intressant att veta vilken kändis jag skulle dejta i helgen.

Det är bara att säga grattis Izabella.

En känslig själ som jag blir förstås lite ledsen över att behöva göra nio vackra kvinnor besvikna. Men det kanske bara är att acceptera det gamla ordstävet:

Mister du en står dig tusen åter
Finner du en står det tusen och gråter

Så var budgetpropositionen presenterad. Och jag kan inte låta bli att fundera på vad det innebär.

To propose är ju utrikiska för att fria. Denna nådiga lunta måste alltså kunna betraktas som alliansens frieri. Frågan är till vem de friar?

Gäller frieriet min gamla mormor på ålderdomshemmet? Eller kan det vara matte, boende i sin elsanerade sommarstuga och sjukpensionär sedan många herrans år, som de har i kikaren? Eller möjligen dottern och hennes deltidsarbetande dagisfröknar?

Nej, det är ju mig de friar till. Såklart!

Men så lätt går det inte. För att jag ska falla i farstun så måste det till ett stort och påkostat lyxfrieri, inte bara en liten budgetproposition.

Det var länge sen man fick en stencil i handen. En riktig stencil som färgade fingertopparna blåa och spred en doft av systembolag.

Nu för tiden står striden mellan Nokia eller Ericsson, Barça eller Man United, PC eller Mac. På den gamla goda tiden stod striden mellan Volvo eller Saab, Brynäs eller Leksand, Gestetner eller Rex-Rotary. De två sistnämnda verkar idag har gjort gemensam sak, men var en gång i tiden bittra konkurrenter när det gällde stencileringsapparater.

Söker man idag på stenciler får man som väntat träffar hos stofiler som offentlig verksamhet, Microsoft och gamla mattekurser.

Det som förvånade mig var att begreppet stencil vidgats sedan min barndom och nu även innefattar den typen av graffiti som görs genom att man sprejar färg på ett ark där man skurit ut de detaljer som ska färgläggas. Till exempel såhär.