hakke snackar

Arrangörerna av pågående friidrotts-vm i Osaka, Japan utlovade världsrekord på löpande band. Deras patenterade underlag skulle förvandla löparbanorna till just löpande band.

Så blev nu inte fallet. Man kan spekulera i om underlaget trots allt inte var så fantastiskt eller om det är utövarna som inte håller rekordklass. För att gå från spekulation till fakta tog jag hjälp av dn.se för att sammanställa vilka världsrekord som är från 1990 eller tidigare:

Herrar
Kula (1990)
Diskus (1986)
Slägga (1986)

Damer
100 m (1988)
200 m (1988)
400 m (1985)
800 m (1983)
100 m häck (1988)
Längd (1988)
Höjd (1987)
Kula (1987)
Diskus (1988)
Sjukamp (1988)
4x100 m (1985)
4x400 m (1988)

Det kan också vara värt att nämna att damernas rekord i 5 000 m, 10 000 m, tresteg, stav och slägga måste vara färskare av den enkla anledningen att kvinnor inte började tävla i dessa grenar förrän efter 1990.

Slutsatsen blir att vi herrar må ha blivit snabbare och spänstigare med åren, men samtidigt klenare. Kvinnorna däremot verkar ha tappat stinget. Eller kanske har de helt enkelt gått från den anabola världen till den digitala, och ägnar numera sin lediga tid åt bloggar, facebook och counterstrike?

Dagens snöpliga medaljmissar på höjden och häcken i Osaka tarvar naturligtvis en bitter vers.

Med glädje, liv och lust och hetta
vi firar när vi kommer etta
Det blir inte samma yra
när vi kommer fyra

(föregående vers, 24 augusti)

Antennen till bilradion har aldrig varit riktigt bra. Sedan någon biltvätt i fjol är den alldeles hädangången vilket gör det lite svårare att följa med i trafikrapporter och nyheter.

I morgonens nyhetssändning hann jag uppfatta följande innan Fredhällstunnelns brus tog över:

Lars Leijonborg avslöjar sina planer för framtiden: Svenskar lägger allt mer pengar på kläder.

Resten av resan till jobbet sitter jag och fnissar åt min inre bild av hur Leijonborg står utanför riksdagshuset och prånglar på förbipasserande sina hemmasydda underkläder i tullfritt silke.

Efter meteorologernas besked om att lördagen skulle bli årets sista sommardag känns det som en ren bonus med dagens sköna väder. Redan före halv tio hojade vi ner till Klubbensborg. Vi delade gräsmattan med å ena sidan frukostätande tyska turister, å andra sidan en psalmsjungande från Högdalens missionskyrka, och dottern visade uppskattning för de sistnämnda när hon jazzade loss bredvid pastorn.

M cyklade precis iväg för ännu ett kvällspass i tv-huset. Återstår för dottern och mig att hitta på någon trevlig eftermiddagsutflykt efter Carolina Klüfts 800-meterslopp. Och då är det så tråkigt att bror Filip med familj bor ute på Värmdö. Trafiken tillbaks in mot stan en söndagkväll i sensommartid är helt enkelt outhärdlig! Både för mig och dottern.

Kan inte landhöjningen ta lite fart och låta skärgården växer ihop med fastlandet? Så kan man dra nya, praktiska bilvägar lite kors och tvärs.

Det är fyra månader kvar till jul och änu har ingen frågat mig hur det går till att skriva dessa rimmade alster. Märkligt. Och lite synd. Men man kan ju alltid låtsas! Att någon frågar alltså:

“Hur skriver man en rimmad vers?”
Du frågar mig, jag svarar: “Äsch,
det där är inte svårt:
Ta en del rim och en reson,
förena dem med takt och ton
och jobba ganska hårt.

Ditt rimmande lär köra fast
då tager du en lagom rast
och dricker en kopp te.
Måhända syns en knasig hund
som distraherar dig en stund
så får du en idé!

Det infall du av detta får
det för dig in på villospår
som leder tanken rätt.
Det svåra går nu som en dans
enär du rimmar som i trans
tills versen är komplett!”

Det var väl ganska lätt?

(föregående vers, 13 juli)

Tredje dagen på inskolningen får föräldrarna sitta kvar ute på gården medan barnen går in med fröknarna. Så var inte planen, men det visar sig funka så bra att föräldrarna blir kvar ute på gården över samlingen, lunchen och vilan. Efter närmare fyra timmar är det en av fröknarna som känner att det är dags att avlägga en rapport.

“Stellans och Gullans pappor klarar sig ganska bra. De har kickat lite boll och snackat om allt ifrån idrottskador till afrikanska diktaturer och på så vis hållit oron borta. Lucys mamma verkade lite skakis på förmiddagen, men det kan också bero på att kaffet dröjde till efter lunch. Alvas pappa och Linus mamma var coola, de har ju varit med förr eftersom deras barn gått på andra dagis tidigare. Sörens pappa har också klarat sig hyfsat bra, även om han blev lite arg när lunchen dröjde.

På det stora hela har era föräldrar klarat den här inskolningen bra så ni kan nog räkna med att ni kan få vara ifred med oss fröknar här på dagis redan från och med imorgon.”

Igår var jag tillbaks på jobbet efter nio månaders pappaledighet. (Utlovade bilder från semestern dröjer någon dag.) Bror Björn som har varit hemma med tre barn tyckte att återkomsten från föräldraledighet var rätt så skön. Lite som att vara nyanställd, fast man redan kan jobbet. Tyvärr verkar det inte funka så på mitt jobb, här är det full fart från dag 1. Användarkonferens med olika praktiska övningspass om tre veckor. Gissa vem som ska leda dem?

Och nästa vecka börjar dottern på dagis. Plötsligt ska hon tillbringa en stor del av sin vakna tid med andra än mamma och pappa. Förutom förstås alla de dagar hon är snuvig, hostig eller rödprickig.

Tur att vi har en hel del kvar att göra för att komma i ordning i den nya lägenheten. Så att vi slipper sitta sysslolösa.