Dagens vers, 11 maj 2007
Hos Enn Kokk blir jag i dagens trädgårdsrapport påmind om en vers av Alf Henriksson. En vers som passar synnerligen bra såhär års.
Det dummaste man kan göra om man skriver rimmad vers är att jämföra sig med Alf Henriksson. Det enda som skulle vara dummare än dummast är nog att försöka komplettera hans vers med en egen strof. Såhär. (Den första och mer spirituella delen av följande vers är alltså från Alfs penna.)
Jag såg att häggen blommade, det kom en doft av den.
Då gick jag till min älskade och sade: Se och känn.
Hon stod vid makaronerna, hon sydde på en klut.
Och när hon lyfte ögat hade häggen blommat ut.Det kändes lite visset men det fanns en gnutta hopp:
En överblommad hägg där hängde kvar uppå sin gren.
Och det var inte allt, för när min älskling titta’ opp
från klut och makaroner, ja då blommade syren!
Jag önskar att jag också kunde rimma..! Att både kunna rimma och dessutom få till det vackert och fyndigt på samma gång, det törs jag inte ens drömma om.
Comment by Ninni — 12 May 2007 @ 5:18
Det är lätt att rimma på Håkan (och på hakke med för den delen). Men helt omöjligt att rimma på Ninni! Jag har alltså sprungit omkring med andras rim ekande i öronen (gansa ståtliga öron också) under hela uppväxten. Nu flödar rimmen ur mig som ett rimmande vatten tack vare detta. Frågan är förstås om det var värt det?
Comment by hakke — 12 May 2007 @ 6:08