Plums
Dottern vaknade strax före 06:00 häromdagen. För ovanlighetens skull lät vi henne gå ner på golvet och strosa runt en stund på egen hand. I hallen hittade hon min nya jojo och lekte med den en stund, så gick hon vidare.
Plötsligt insåg vi att vi missat att stänga dörren till badrummet. Direkt efter ljudet av ett toalettlock som öppnas hördes ett Plums. M fnissade och sa att hon hoppades det inte gjorde något om min jojo fick ett bad. Eller två. Så tog hon sig samman, gick ut på toaletten och fiskade upp… sin egen mobiltelefon.
Om jag fnissade? Jag väljer att inte besvara den frågan av hänsyn till min personliga hälsa.
Vi fiskade med barn nr 1 och 2 upp badankor, nycklar, klossar, tvålar, halsband och en plånbok ur toan. En gång fick en röris komma och skriva loss hela toastolen bara för att knixa loss två gafflar som satt sig på tvären.
Nu till det underliga: barn 3, 4 och 5 har hittat på helt andra hyss och varit helt ointresserade av toalettnedspolningsfunktionen.
(Till tröst för M: Jag “skulle bara göra en grej” och lade mobilen i min egen bakficka. Och glömde. Gick sedan in toaltten, drog ner brallorna och hörde ett pluuhums innan jag ens hade satt mig. Men satte mig. Kissade. Funderade lite på plumset. Vände mig om och tittade på min egen mobil där nere.)
Comment by Lotten Bergman — 4 May 2007 @ 20:51
Skriva loss? Nej, men skruuuva.
Toaltten? Nej, men kanske toan?
(Jag vill ha preview-funktion här!)
Comment by Lotten Bergman — 4 May 2007 @ 20:53
Lotten: Att “skriva loss hela toastolen” låter annars som en utmärkt gruppuppgift på någon av dina kurser. Till exempel den där tvådagarskursen “Att skriva för wc:n”. (Funderar på om jag ska rätta dina skrivfel i första inlägget, men nej, det är bara föör elakt.)
Ska kolla med M om det är någon tröst (själv skulle jag kunna ha fnissat, om min hälsa hade tillåtit det) och återkomma!
Comment by hakke — 4 May 2007 @ 20:58
*fnissar hejdlöst* Sådana där små upplevelser som…eh…förgyller tillvaron!
Vi får väl se vad som drabbar oss så småningom…
Comment by Kottemamman — 6 May 2007 @ 20:05
Ja, mobiltelefonen blev allt annat än förgylld av behandlingen, men tillvaron fick åtminstone en liten silverkant. Om du frågar mig.
Comment by hakke — 7 May 2007 @ 7:35
Yngste sonen har en Bionicle. Varianten där ögonen lyser. Den är hans ögonsten; han har den i handen när han är vaken och när han sover.
En morgon innan han var helt vaken höll han den i handen medan han kissade. The rest is history…
Comment by Bror Filip — 7 May 2007 @ 21:18
Bajsonicle?
Comment by hakke — 8 May 2007 @ 7:06
Måste bara meddela att min gamla trotjänare Nokia3510i mirakulöst har återstått efter det plötsliga toalettplumset en morgon häromveckan. Efter några dagar på tork, isärplockad, fungerar den åter som den ska. Det trodde jag aldrig när skärmen vid första försöket var blåssvart död och någon dag senare randig… Men! Hållbara grejer asså!
Comment by M — 11 May 2007 @ 7:46
Hyvvä Suomi telefonii!
Comment by hakke — 11 May 2007 @ 12:55
Det här leder till svåra val tycker jag.
Ska man jobba för att lösa problemet. Eller ska man bara älska att man får bra stories?
Comment by Hanseric — 15 Jun 2007 @ 10:54
Hanseric: Huvudsaken är väl att man älskar huvudpersonerna. Men visst funderar vi en hel del på vilken nivå av barnanpassning som är lagom. Jag kan avslöja att efter fadäsen har vi blivit ännu bättre på att alltid hålla toalettdörren stängd…
Comment by hakke — 15 Jun 2007 @ 13:06