hakke snackar

Halv åtta släppte M och dottern av mig vid Söders Hjärta, sedan följde fyra timmars prat och öldrickande. En getost med ruccolasallad, honung och valnötter hann jag också med, men det var nätt och jämt. Jösses vad vi snackar, vi bloggare.

Specialintressen såsom den grekiska ön Ios, kampsport, livet som shaman, djävla skitsystem eller robotar, till exempel, kan göra skrivandet så mycket enklare. Eventuellt. Men att tvinga sig att skriva (eller rita en serie) även de dagar då inspirationen inte vill infinna sig kan vara väldigt utvecklande.

Om man känner sig bred och saknar specialintressen kan det vara läge att nischa ner sig. Om man säger “nischa ner sig” några gånger efter varandra samtidigt som man dricker öl låter man till slut ganska full.

Efter en livskris är det många som ändrar sitt liv, slutar jobba med det man jobbat med och bryter upp eller fördjupar relationer. Hur skulle det se ut om man ändrade sitt liv redan innan man nått en kris? Om man till exempel flyttar från ett fult hus utanför Lund till ett frilansande liv i Sörmland.

Våra stora dagstidningar verkar fortfarande behandla sina webbplatser styvmoderligt. På dn.se kan man inte hitta varken någon genomtänkt struktur på webbsidan eller de artiklar man läst i tidningen. Det verkar som om journalisterna först skriver en slarvig artikel för nätet och sedan en betydligt bättre för papperstidningen, och att man inte lägger ut den färdiga artikeln på nätet när den är klar. Och läser man Expressen på nätet hittar man fåniga nyheter om rumpchock och liknande på bästa plats, medan intressanta kulturnyheter göms undan några kilometer längre ner på sidan.

Mafalda var en bra serie, liksom mycket av den ordlösa humor som Quino skapat på senare tid.

En bra t-shirt med eget tryck kostar ca 250 kronor. SVT betalar dåligt, vilket hindrar sändningen av många nostalgiska repriser. Gamla latinlärare verkar vara utomjordingar för de åldras inte på 25 år. Och blodpudding i brevlådan är en ganska futtig hämnd på klassens elekaste flicka.

Ja, det var naturligtvis mycket mer som avhandlades på fyra timmar, men låt oss stanna där och lämna resten åt fantasin. Och åt de övriga deltagarna.

Tillägg:
Bloggservetten finns att beskåda hos Anna Toss.

Läser i DN att Riksteatern i höst kommer att ha två pjäser av Anders Duus.

Jag har sett två av hans tidigare pjäser, “Fukt” och “Allt ska bort”. Den sistnämnda såg vi i höstas, det var nog senaste gången vi hade barnvakt. Den målade upp ett scenario där folkhemmet föll samman, rent konkret, i en liten bruksort som drabbas av nedläggning. Lite konstruerat, men det skapade en kuslig känsla som jag kommit tillbaks till flera gånger efteråt.

För något år sedan var det en kulturskribent som sammanställde teaterutbudet i Sverige och kom fram till att Anders Duus var den näst mest spelade dramatikern just då, efter Shakespeare. Det var säkert delvis en slump att flera av hans pjöser gick upp samtidigt, men ändå lite häftigt.

Anders gick i samma klass som bror Ola i Åmål. Jag minns inte så mycket från sandlådeåldern, men jag kommer ihåg när gänget i tonåren ockuperade vardagsrummet och videon ibland när jag var hemma på helgbesök. Jag var lite avundsjuk för grabbarna i klassen verkade ha en sammanhållning som vi inte var i närheten av i min klass tio år tidigare.

Idag är bror Ola civilingenjör och konstruerar grejor för fjärrstyrning av portar, kranar och liknande, Anders är en fantastisk pjäsförfattare med fast tjänst på Riksteatern, någon har doktorerat i kemi och en annan driver ett vandrarhem i Strömstad. Visst känns det lite märkligt när smågttingarna växer upp. Och tar över! Tur att man bara har 23 år kvar till pensionen…