Har legat förkyld, eller möjligen influerad, mest hela påskhelgen. Särskilt på förmiddagarna, sedan har det ändå blivit en del barnlek (dock mindre pussande), disk och plocka upp leksaker från golvet på eftermiddagarna.
När jag blir såpass förkyld att febern närmar sig 38,5 får jag även en släng av manodepression. Istället för att sova om nätterna växlar jag mellan upprymda idéer och ett ältande av alla mina tillkortakommanden (jag ska, åtminstone för dagen, bespara er “hela listan”).
Som tillflykt har jag läst ännu en bok, den femte på blott fyra veckor, efter att inte ha läst en hel bok på evigheter. Den bok som gett mig en viss distraktion de senaste nätterna är Hundhuvud av danske Morten Ramseland. Fördelen med denna bok var att jag kunde bibehålla min sinnesstämning eftersom denna släktberättelse böljade mellan maniska idéer, resor och rackartyg å ena sidan och deprimerande olyckor, missförstånd och elakheter å den andra.
Idag mår jag lite bättre men mina två älsklingar har ändå åkt till landet för att leka med svärmor och hunden och lämnat mig alldeles vind för våg. En barnfri föräldraledig dag, den första på flera månader. En hel dag att kurera mig! Eller att göra det som måste göras. Eller bara göra det jag helst av allt vill göra en ledig dag. Hjälp!
Jag kommer på mig själv med att sitta och längta efter mina älsklingar. Inte bara för att de är underbara, även om de är det också, utan också som tillflykt undan min egen otillräcklighet. Bäst jag går och handlar i alla fall, det är ju ändå vackert väder. Få se nu: mjölk, filmjölk, bröd, ost, tomater, fisk, matlagningsyoghurt… vad mer?
