Doktor Taboada
Semestern i Mexico blir nagot langre an beraknat, dottern insjuknade i oroninflammation lagom till hemresan. Vet inte om forsakringen tacker ny hemresa for bada foraldrar, men har ar vi i alla fall kvar bland vita karibiska sandstrander och turkosskimrande hav och missar fullstandigt den varmaste marsmanaden pa hundra ar i Sverige.
Lakaren har i byn Puerto Morelos ar en allmanlakare av den gamla underbara skolan som verkligen tar sig tid, skakar hand, pratar med oss alla och gor allt han kan for att vi ska bli glada och nojda. Igar tillbringade vi nastan tva timmar pa hans mottagning och fick efter undersokningen hjalp ringa forsakringsbolaget, skriva intyg och faxa till SOS i Danmark. Allt til det facila priset av 100 pesos, cirka 70 kronor.
Men hur trevlig han an ar, och hur charmig han an ser ut med sin mage, brokiga skjorta och slokmustasch sa tycker dottern inte om honom. Det enda som far henne pa bra humor nar vi ar dar ar att jag lyfter upp henne och inspekterar takflaktarna i de tre rummen. Och far hon dessutom trycka pa knappen och starta den ena av dem glommer hon nastan bort att han lyst henne i orat.
Onskar att vi hade en familjelakare som doktor Taboada hemma i Hagersten ocksa.
Men VA? Näe?! OJ!! Himlars också. Eller är det kanske ok? Jag menar … kan ni leva med att ändå vara i miljön … med vita stränder och turkost hav … både på gott o ont förstår jag men jag TROR att det möjligne kan vara mer “kul” att ha öroninflammation där än här … eller inte … oj vad jag rörde till det nu. Jag såg familjen framför mig och särskilt såg jag de vita stränderna …… Åååååhhhhh ….
Comment by Christina — 27 Mar 2007 @ 21:26