IsAlive
Förra året vid den här tiden hade vi vänt dygnet uppochner och höll vårt dagsgamla barn i famnen mest hela tiden. Jag blir fortfarande tårögd.
Igår och idag har vi klarat av våra första barnkalas. Trots ganska begränsad gästlista har veckan gått åt till planering och kalasande, dessutom har ommöbleringen gjort att datorn blivit av med skärm, mus och tangentbord. Bara gudarna vet hur det här inlägget hittade fram.
Snart ska jag tala om varför jag bloggar. Ska först bara laga lite gröt, byta några blöjor, diska några grötkastruller och gå omkring med ett lyckligt leende på läpparna.
Det är sådana här inlägg som får mig att gråta av glädje eftersom jag då får tillfälle att skryta över något som jag har överlevt:
Jag har hållit 38 barnkalas och har förmodligen bara sisådär 10-15 kvar.
Comment by Lotten Bergman — 13 Jan 2007 @ 22:55
har det verkligen gått ett år sedan hon föddes?? ojoj - då är hon ju stora tjejen nu
Hälsa och gratulera lite i efterskott!! Kram kram
Comment by sara — 14 Jan 2007 @ 7:58
Lotten: Wow, jag är i sanning imponerad! Om du håller 13 till blir det ju… faktiskt femtielva
Sara: Ja, det har verkligen gått ett år! (Och vi har inte ens varit på akuten med henne.) Hon hälsade tillbaks att hon fortfarande tycker du har ett så vackert namn
Comment by hakke — 14 Jan 2007 @ 15:55
Jag kan förstå att hela veckan gick åt till planering - det var ett mycket välproducerat barnkalas!
V och H gav kalaset fem fiskdamsmetspön (av 5 möjliga). De har sedan dess haft mycket skoj med actiongummorna de fick i fiskdammen!
Comment by Bror Filip — 16 Jan 2007 @ 10:56
Här i huset ska också strax firas när Lilla Son och Lilla Dotter blir lite äldre/större barn. Förmodligen tycker de själva att de blir större, som en Heavisidefunktion, än vad andra lägger märke till. Jag minns den första födelsedagen, när Lilla Son tog sina första steg inför en bedårad publik. Sen dröjde det två veckor till innan han tog några fler, han var nöjd. Lilla Dotter däremot hade redan gått i flera månader. Jag konstaterar, också lyckligt, att välling, gröt, blöjor och andra attiraljer är ett passerat stadium. Var sak har sin tid. Och nu vill jag veta din åsikt om bloggningens vara eller icke vara! Eller är det alltför mycket sagoberättande som tar tid?!
Comment by thebe — 16 Jan 2007 @ 18:46