För ganska precis två år sedan upptäckte jag att det fanns något som kallas bloggar, detta efter en sökning på google efter svenskans längsta ord. Det tog mindre än två veckor innan jag startat min egen blogg och publicerat mitt första inlägg.
Men det tar uppenbarligen mer än två år att klura ut varför jag bloggar. Som Lotten påpekade så bidrar bloggandet varken till familjens försörjning eller att rädda världens regnskog, och som Anna räknat ut kan bloggbehovet beskrivas med en basal beräkning. Ändå har jag lyckats vaska fram tio skäl till varför jag bloggar. (Däremot har jag inte lärt mig räkna till tio.)
1. Skrivträning
Jag har alltid varit lite avundsjuk på min gamle bästis Pelle för en sak. Varje gång jag läser något han har skrivit, om det så bara är ett kort mejl eller sms, ser jag genast att det är från honom. Han har en så klockren personlig stil. En förhoppning med bloggandet var att om jag skriver regelbundet (även utanför jobbet) kanske jag skulle hitta ett flyt och en egen stil. En förhoppning som grusats efter två år; jag sitter fortfarande och ändrar, stryker och skriver om och får ändå inte till det som jag vill i slutändan. Men skam den som ger sig.
2. Komihåglista
Jag läste någonstans att den allra första bloggen huvudsakligen användes som en loggbok över de guldkorn författaren hittat på nätet. På den tiden fanns inte del.icio.us så urbloggen löste dels problemet med att man inte kunde ta med sig sina bokmärken mellan datorer, dels problemet med hur man delar med sig av och beskriver sina länkar för andra. Smart, tänkte jag, och gav min blogg underrubriken “Tankar, länkar och rimmad vers”.
3. Privat tankesmedja
Mitt huvud surrar verkligen av tankar. Man säger ibland att det finns två sorters människor, de som deltar med liv och lust i det sociala livet och de som står vid sidan och iakttar. Själv känner jag mig mer som en tredje sort som blandar aktivt deltagande med reflekterande och funderarande. Bloggen ger en möjlighet att sätta ord på några av alla dessa tankar och att få feedback från de som läser. Denna sortens inlägg tar tyvärr ohyggligt lång tid att skriva (detta inlägg är ett lysande exempel) bland annat på grund av att jag aldrig lär mig att beskära de stora grenverken av tankar på ett bra sätt i samband med (be)skrivandet. Men jag drömmer fortfarande om att skriva ett eller flera inlägg om vad civilisationen innebär.
4. Delta i den offentliga debatten
Ibland kliar det i fingrarna när jag tycker att jag har något att tillföra den offentliga debatten. Bloggen ger i alla fall möjligheten att uttrycka det jag vill säga, även om läsekretsen är rätt begränsad. (En krönikör förundrades över att en blogg med 40 000 besökare blev så haussad, med tanke på att de allra smalaste programmen i radions P2 har ungefär så många lyssnare.) Jag märkte snart att vissa bloggare har detta som sitt huvudskäl, vilket fick mig att fundera över balansen mellan megafondemokrati och tvåvägskommunikation. Jag är säker på att jag skulle skriva fler inlägg av den här typen om jag kände att det fanns ett starkare samarbete med andra bloggare jag läser och gillar.
5. Kreativ klåda
När jag satte mig på skolbänken på äldre da’r (33) bestämde jag mig för att inte bara plugga utan också leta efter möjligheter att låta kreativiteten blomma. Allra bäst gick det när jag var med och bluddrade för Quarnevalens tidning Bruxanvisningen (ej att förväxla med Blandaren). Jag lyckades nästla mig in i den inre kretsen och bidrog med hundratalet annons- och skämtidéer till 1999 års upplaga. Nu är det ju bara Quarneval vart tredje år, och Bruxanvisningen har en rätt så speciell inriktning, så bloggen erbjöd ett lysande alternativ. Exempel på saker jag gjort eller vill göra inom detta är rimmad vers, kåserier, diskhografier och seriebloggen Gravallvar.
6. Digital dagbok
Visst kan en blogg vara en dagbok på nätet. (Var skulle man annars ha en sådan om inte på bloggen? Det är ju så svårt att lägga ettor och nollor på nattduksbordet.) Vissa inlägg är alltså mest intressanta för vänner och familjen, inte minst sedan jag blev pappa i januari 2006 och började skriva om bebisen.
7. Terapi
Ibland lär jag mig något om mig själv genom att ligga på en soffa och prata med en tom och uttryckslös psykolog, andra gånger är det bättre att prata med bloggen.
8. Minnesarkiv
Det händer att jag vill lyfta fram saker det annars aldrig skulle skrivas om. Till exempel hur staten stal privata pensionspengar i samband med bildandet av SJ, eller hur det var att växa upp i Uddevalla när min mormor var ung. (Det senare återstår att berätta.) Eftersom jag inte är journalist eller författare så får det bli bloggen som fyller även detta behov.
9. Pysventil
När jag är så arg att jag kan spricka eller så glad att det bara flödar över och mjölk och honung så är det en ynnest att ha en blogg där jag kan hälla ut mina känslor till allmän beskådan. Eller hur?
9,5. Hänga med i utvecklingen
Jag hatar att vara vilse (det var förmodligen därför jag i min ungdom var en så usel orienterare). Genom att ha en blogg kan jag lära mig å ena sidan det tekniska, med allt från hemsida till rss-flöden, å andra sidan vad som försiggår i den slags gemenskap som kallas cyberspace.
9,75. Göra skillnad
Jag var ganska ny när jag läste Hedgehog-Saras inlägg för att stoppa en annons med klart barnpornografisk prägel. Jag kan naturligtvis drömma om att någon gång göra Det Stora Scoopet, men om vi bortser från sådana orealistiska drömmar bär jag ändå på en förhoppning om att en del av det jag skriver ska påverka andra människor, så att världen inte vore likadan mina texter förutan.
9,9. Ge och få tips och hjälp
En del av det jag känner till och kan ryms inte under kategorin länkar, till exempel mina erfarenheter från tiden som lokal löneförhandlare för tio år sedan, då jag hjälpte en grupp kvinnor förhandla fram en mer rättvis lön. Eftersom jag (ännu) inte har någon annan hemsida värd namnet så hamnar sådana tips här på bloggen, liksom de frågor jag själv aldrig skulle komma på tanken att skicka in till frågespalten på någon tidning. (Någon som vet hur man hjälper en ettåring att lära sig äta själv med sked?)
9,95. Filosofiska klubben
För tio år sedan var jag uppbokad de flesta av veckans kvällar med innebandy, körsång, improvisationsteater, spanskastudier och gud vet allt. Sådär är det inte längre, inte alls. För sisådär tre, fyra år beklagade jag mig för M och sa att jag inte trodde att den kvällsaktivitet jag saknade egentligen fanns. För var hittar man sitt filosofiska och/eller intellektuella sammanhang om man har börjat läsa tidningens kultursidor, fundera över civilisationens uppkomst, jämföra religionernas kvinnosyn och diskutera bristerna i det demokratiska systemet? Ja, säg det.
9,99. Skaffa nya vänner
I år fick jag ca dussinet julklappar. Fyra av dessa kom från människor jag lärt känna genom bloggandet. Två av dessa bloggare har jag inte ens träffat öga mot öga. Fascinerande.
9.99999. Tillhöra bloggosfären
Varje gemenskap jag tillhör är en skärva av min identitet. Exempel på inlägg som befäster min tillhörighet i den svenska bloggosfären är svar på fredagsfyran, deltagande i bloggstafetten, engagemanget i bloggplock, rapporter från bloggforum och bloggöl samt utmaningar från andra bloggare.
10. Bekräftelse
Mitt vatten och bröd, mitt högoktaniga bränsle, mitt i prick.
