Behovshierarki
När jag läste psykologi i slutet av 1980-talet lärde jag mig naturligtvis Maslows behovshierarki (eller behovstrappa). Den går ut på att vi har fem nivåer av behov. De lägre, mer grundläggande, behoven måste vara tillfredsställda innan vi kan intressera oss för behov på högre nivåer.
- Fysiska behov
- Trygghet
- Tillhörighet och tillgivenhet
- Uppskattning och beröm
- Självförverkligande
När jag betraktar vår bebis tycker jag mig se en lite annan behovshierarki, och delvis en annan ordning än hos Maslow.
Vi vet ju att fostrets fysiska utveckling har drag av vår arts utveckling från tidigare livsformer till däggdjur och slutligen Homo Sapiens. Jag tänker att kanske småbarnets utveckling på samma sätt speglar vår behovshierarki. Första timmarna och veckorna ägnas åt de mest grundläggande behoven, sedan följer de mer sofistikerade allteftersom månaderna och åren går.
Även om den är allt annat än komplett eller välformulerad följer här ändå ett utkast till en behovshierarki enligt mina hittillsvarande erfarenheter som småbarnspappa:
- Andas
- Mat, sömn och fysisk närhet
- Kärlek
- Fysisk aktivitet
- Betrakta, lyssna, förnimma omgivningen
- Härma, kommunicera
- Reflektera, förstå samband
- Drömma
- Förflytta sig för egen maskin
- Trumspel, dans och balans (kroppskontroll?)
- Utforska och upptäcka
- Gränser
- Protestera (visa egen vilja)
- Beröm och uppskattning
- Sortera, katergorisera
- Fantasi och lek
- Utveckla självständighet, inse beroendet av andra
- Visa kärlek
- Lära av andra
- Bidra till familjens arbete
- Samarbete (respekt för andras vilja)
- Grupptillhörighet
- Regler och rättvisa
- Identifiera egna unika värden
- Ifrågasätta regler och auktoriteter
- Forma egen identitet
- Fundera över livets mening
- Testa gränser för egna förmågan
- Bidra till samhället
- Eget hem, egen familj
Okej, Sara har kanske inte hunnit längre än till punkt 13 eller 14 ännu, hon har nyligen börjat dansa (utan att ha först sett någon annan dansa) och att protestera (särskilt när jag efter några minuters borstande och smakande tar tillbaks hennes nya bamsetandborste). Den senare delen av listan bygger ännu så länge mer på andra barn jag mött, och på minnen från den egna uppväxten och tonåren.
Intressant! Olika individer har nog olika behov, vill jag tillägga, så att ordningen blir annorlunda. Men din trappa är betydligt mer spännande än Maslows.
Comment by Anna — 27 Nov 2006 @ 7:49
Det kanske är så att långa trappor alltid är mer spännande. Det verkar i alla fall så om man betraktar småbarn
Comment by hakke — 27 Nov 2006 @ 7:52
fast egentligen tycker jag du följer maslow rätt slaviskt, du bara utvecklar varje steg lite….
Comment by petrasallyklee — 27 Nov 2006 @ 9:47
“Slaviskt”? Tja, om man med fysiska behov menar allt som har att göra med kroppen, inklusive lyssnande, betraktande och dans, och om man inordnar frågor om livets mening under trygghet eller självförverkligande, och…
Fast då gör man nog våld på sin Maslow, tror du inte?
Men jag antar att han byggt sin behovshierarki på delvis samma grund, att betrakta andra och reflektera över sig själv, men att han lagt till lite mer vetenskapligt arbete.
Comment by hakke — 27 Nov 2006 @ 16:10
Jag sitter just nu och gör en uppsats om just behovshierarkin och vill faktiskt påpeka att behoven delas in i i två kategorier/grupper. Den ena gruppen är bristbehov, som är livsnödvändig, och växtbehov. Människor är olika personlighetstyper och har därför olika motiv och förhåller sig olika till olika behov. Trappan fungerar alltså inte som olika steg som man bockar av när man går på nästa steg, utan är bara olika stora. Det jag menar är att exempelvis en individ har sitt motivationscentrum i växabehovet. Behovet av trygghet har därför lägre prioritet. De behov som fysiologiska behov rubbas nästintill aldrig. Det händer vid t.e.x. anorexia, då behoven byter plats. Maslows teori är förresten inte vetenskapligt belagd och har därför kritiserats inom modern vetenskap. Den är dock ändå viktig och vanligt förekommande inom motivationspsykologin då den inför grundläggande begrepp om hieraktisk och individuell motivation. Så det du gör är inte rätt, men inte heller fel.
Comment by Kim — 2 Jun 2007 @ 21:24
Kim: Tack för en utförligt kommentar! Där fick jag något att bita i.
Comment by hakke — 3 Jun 2007 @ 11:58