Monster.se är en sån där jobbsökarsajt. Som ett led i marknadsföringen ordnar dom en tävling där man kan vinna tillbaks årets inkomstskatt (upp till max 100 000 kr).
Här hittar du tävlingen om du vill prova din lycka.
Tävlingen är öppen till 15 december och för att delta ska man till en början svara på en enda enkel fråga. Vill man öka den möjliga vinsten ska man också hitta en fejkad annons i en lista av riktiga lediga jobb. (Tips, kolla den sista annonsen i listan…)
Jag behöver hjälp med namnförslag till min nya skönhet. Det började med att jag tog en tur till Heron City förra veckan, detta mammons tempel i utkanten av Kungens Kurva. Jag köpte en ny mobiltelefon och lite blandade batterier på MediaMarkt, en ny tummelplats för er som vill fylla tomtesäcken med hårda paket. (En tysk bekant tipsade dock om att man bara ska köpa deras tillfälliga erbjudanden, resten av sortimentet är inte särskilt billigt.)
På väg ut köpte jag sedan en cykel på Team Sportia, bara sådär i förbifarten. Jag har ingen koll på modell och märke (deras eget tror jag) men den är cool. Den har guldfärgad aluminiumram, dämpning fram och bak, navdynamo och navväxel. Inte illa på 3000 spänn, eller hur?
Och framför allt kan den gubbcyklas. Det innebär att man hissar upp och vinklar bak styret samtidigt som man har sadeln lite löjligt lågt. Då kan man sitta upp och cykla istället för att luta sig fram och hänga över styret. För mig som tillbringat alltför många timmar de senaste 15 åren sittande vid en skrivbord med händerna på tangentbordet är detta helt nödvändigt. Jag har nämligen utvecklat vad en friskvårdare på Ericsson hade vänligheten att kalla gamnacke. Utifrån syns den i form av framåtskjuten haka och en lite bula mellan sjätte och sjunde hals kotan (plus en viss skallighet med åren). Innuti yttrar den sig i form av ett litet ajsicken varje gång jag sitter framtåtlutad över ett cykelstyre.
Men nu har jag alltså äntligen hittat en cykel som funkar. I alla fall så snart jag lyckats montera ihop den igen. Jag hämtade min nya springare idag och det visade sig att en hel och komplett 28-tummare inte är riktigt kompatibel med bagageutrymmet i vår Opel Astra kombi kupé (Doris för er som läst här tidigare, hon med kamremmen). Det visade sig även att navdynamo inte var kompatibelt med demontering av framhjulet. Och det visade sig med all önskvärd tydlighet att hemkomsten från köptemplet inte gick ihop med ett glatt ihopsättningshumör.
Så imorgon ska jag skruva, och sedan ska här gubbcyklas!
Men vad ska jag kalla min nya skönhet?
Bästa tipset belönas!
Tillägg:
Anna efterfrågade bilder, som inspiration kan tänka.
Såhär ser cykeln ut efter att jag (svärande) lyckats demontera framhjulet (och sabba navdynamon) för att få in monstret i vår bakluckan på vår lilla Opel Doris.
Och såhär ser det ut när en medelålders man gubbcyklar på skönheten.
Tillägg 2:
Nu har jag bestämt mig. Cykeln heter “Middleage Mutant Hero Monster”, men kommer troligen att gå under någon av kortformerna Hero, Monstret eller Kossan. Vinnare i tävlingen är Lotten, som därmed kan räkna med att bli bjuden på en öl om och när vi samtidigt befinner oss på lokal.
Hedersomnämnanden går till följande tre namn:
Per Herrey
Herr Häger
Hakksycklingen
Huruvida även dessa omnämnanden berättigar till priser lär väl visa sig med tiden. O’hoj på er alla tävlande, och tack för alla namnförslag!
När jag läste psykologi i slutet av 1980-talet lärde jag mig naturligtvis Maslows behovshierarki (eller behovstrappa). Den går ut på att vi har fem nivåer av behov. De lägre, mer grundläggande, behoven måste vara tillfredsställda innan vi kan intressera oss för behov på högre nivåer.
När jag betraktar vår bebis tycker jag mig se en lite annan behovshierarki, och delvis en annan ordning än hos Maslow.
Vi vet ju att fostrets fysiska utveckling har drag av vår arts utveckling från tidigare livsformer till däggdjur och slutligen Homo Sapiens. Jag tänker att kanske småbarnets utveckling på samma sätt speglar vår behovshierarki. Första timmarna och veckorna ägnas åt de mest grundläggande behoven, sedan följer de mer sofistikerade allteftersom månaderna och åren går.
Även om den är allt annat än komplett eller välformulerad följer här ändå ett utkast till en behovshierarki enligt mina hittillsvarande erfarenheter som småbarnspappa:
Okej, Sara har kanske inte hunnit längre än till punkt 13 eller 14 ännu, hon har nyligen börjat dansa (utan att ha först sett någon annan dansa) och att protestera (särskilt när jag efter några minuters borstande och smakande tar tillbaks hennes nya bamsetandborste). Den senare delen av listan bygger ännu så länge mer på andra barn jag mött, och på minnen från den egna uppväxten och tonåren.
Söders hjärta är en trevlig restaurang, granne med Maria kyrka ett stenkast från Slussen. Lagom till starten av årets adventskalender är det bloggöl där 1 december.
Föräldraledgiheten har börjat förträffligt! Eller nej förresten, det har den ju inte alls det. Även om det i princip är toppen att vara pappaledig.
Kom hem från sista jobbdagen med en lätt förkylning. Åkte i alla fall med familjen till föräldrarna. Sara var visserligen lite gnällig på natten i den ovana sängen, men det gick ändå rätt bra.
Drog vidare till sommarstugan på Bokenäs på fredagen för att idka lite uteliv över helgen (närmare bestämt masakrera en björkhäck med stora sekatören) men efter frukost på lördag upptäckte jag varför Sara varit lite gnällig. Vinterkräksjukan minsann.
Så det blev inneliv hela dagen för min del och en hel del gnällighet. Och lagom till jag började komma till sans framåt kvällen stöp resten av sällskapet omkull i samfällda konvulsioner.
Nåja, vi kom hem igen en dag försenade, och M började jobba nu i eftermiddag, så nu är jag pappaledig på riktigt! Visserligen förkyld igen, men vad gör det. Så snart det lilla livet vaknar ska här minsann idkas uteliv!
Hoppsan. Regnar det?
Avslutade med att lägga in autosvar på e-posten:
I will be out of the office starting 2006-11-16 and will not return until 2007-08-13.
Jag är föräldraledig och återkommer i augusti 2007.
Det pågår visst en diskussion om kultur och kvalitet.
Själv är jag på mässa i Västerås. Snart är det middag och efter den ska 640 personer svänga sina lurviga till Torgny Melin’s. Snacka om finkultur.
Samtidigt blir jag lite av en levande rebus: Man i fest.
Är det snyggt med basker eller är det bara jättetöntigt?
Jag kan faktiskt inte bestämma mig. Jag som brukar vara så tvärsäker på mode och vad som är inne ute. (Not!) Jo, på M är det naturligtvis fint som snus, men nu pratar jag om basker på en man. Jag har stått och hållit i baskrar i mina dar, till och med provat en och annan i affären, men jag har baske mig aldrig köpt någon.
Är jag feg eller har jag helt enkelt insett fakta? Ingen aning.
(PS: Du som har egen blogg har väl inte missat att det är baskerbloggardagen idag (se kommentar nummer 19))
Tillägg:
Jag tillbringar dagen på en mässa i Västerås. Och döm om min förvåning, huvudbonadsdagen har spritt sig ända hit! I väskan låg nämligen den här vackra kepsen, visserligen i alltför lite storlek men försedd med värmande öronlappar. Vet bara inte vilken färg som passar bäst?
Om det fanns ett piller som gjorde att man känner sig utvilad och mår toppen med bara 6 timmars sömn, skulle du ta det då?
Det här med sömn är lustigt egentligen. Finns det något skönare än att sova gott? Man kan undra varför, vi gör ju inget när vi sover.
Jag har (hittills) haft en väldans tur som småbarnspappa. Inte minst har jag sovit bra. Sara är imorgon tio månader, och det är nog inte ens ett dussin gånger som jag har fått nattsömnen störd för att hon skrikit eller stökat runt. Och de gångerna (varav många inträffat senaste veckorna) har jag för det mesta inte känt mig särskilt trött dagen efter. Behöver vi 8 timmars ostörd sömn egentligen?
Jag hörde ett tv-program tidigare i år där en norsk forskare påstod att vi sover 8 timmar bara för att 16 timmar om dagen räckte för att hinna med mat och fortplantning när vi levde i naturen. Och drömmar är till för att träna på sådant som varit viktigt eller farofyllt under dagen. Vilket skulle betyda att sömn och drömmar idag är en anakronism.
Jag minns förresten hur förvånad jag blev när en av bröderna nyligen kommenterade hur länge jag sov om förmiddagarna på helgerna när vi bodde hemma. Men hallå! Det var ju han som var den värste sjusovaren av oss alla. Jag gick faktiskt upp klockan sex på morgnarna hyfsat ofta för att vi skulle på orientering. Det var väl ungefär då han kom hemrumlande från någon hårdrockstillställning.
Med tanke på hur jag reagerade slås jag av vilket dåligt samvete som är förknippat med sömnen. Vi vill inte gärna bli anklagade för att sova för mycket. Är det Luther och lilla katekesen som spökar? Då borde vi kunna kontra med att den som sover, den syndar inte.
Jag har förut skrivit om en föreläsning jag hörde med hjärnkirurgen Nisse Simonsson för ganska precis två år sedan. Ämnet var vår hjärnas ofattbara förmåga. Det som gör den så fantastisk, och även så svår att förstå, är den oändliga mängd kombinationer hjärnan kan bilda. Antalet tankar som är möjliga att tänka överstiger universums totala antal elementarpartiklar.
Det finns fler sådana komplexa system, där så många saker samverkar att vi aldrig fullt ut kan förstå sambanden. Immunförsvaret är ett exempel. Det fungerar tack vare samverkan mellan många hundra kemiska och biologiska processer, varav vi har kartlagt en del. Men varför drabbas så många av oss av autoimmuna sjukdomar? Uppenbarligen är balansen rubbad på något sätt. Och när vi försöker manipulera immunförsvaret får det ibland oväntade följder, som visade sig vid det misslyckade medicinförsöket i London i våras.
Men det system som är i ropet just nu (bl.a. just nu på SVT1) är vårt ekosystem. Samma sak där, en massa levande organismer samverkar i ett system med begränsade resurser. Komplexiteten är enorm så det är först i efterhand vi säkert vet hur vår globala livsstil kommer att påverka ekosystemet.
Men påverkar den gör vi. Hör bara:
o Jag åker oftast bil till och från jobbet
o Jag flyger hit och dit, både privat och i jobbet
o Jag köper kläder och äter mat från andra sidan jorden
o Jag köper kläder av bomull
o Jag lämnar modem, router, tv, med mera i vänteläge
o Jag tar gärna varma bad på vintern
Vad tänker jag med egentligen?
Det verkar knappast vara den där komplexa hjärnan.
