Malmö, mål och PowerPoint
Så är jag i Malmö igen på ett sunkigt (men dyrt) hotell. Imorgon avslutar vi den tre dagar långa turnén då jag håller 6 föredrag om 3 timmar vardera för totalt 120 kunder. Det kallas visst roadshow på ren svenska.
Börjar bli lite trött i halsen, men inte värre än att jag kunde tjoa högt åt Chippens två-ett-mål mot Island. Sedan bar det åter till grottekvarnen (i form av ett sunkigt, men dyrt, hotellrum) för att arbeta ett par timmar till. Men mest av allt sitter jag här och längtar efter en liten tjej som blir nio månader imorgon.
En gåta: Vad är det för likhet mellan PowerPoint och det riktiga livet?
Om någon har ett bra svar kan ni gärna förmedla det. Själv har jag väldigt svårt att se några likheter.
Båda har fula färger? Nej, det stämmer ju inte. Detta måste utredas. Återkommer.
Comment by Lotten Bergman — 11 Oct 2006 @ 22:24
Båda har slutat krascha!
Comment by Lotten Bergman — 11 Oct 2006 @ 22:25
Det här med PowerPoint. Det är motsatsen till den gyllene regeln “allt vad I viljen att människorna skola göra eder skola I ock göra dem” eftersom alla som tittar på, klagar på PowerPoint medan alla (samma alla som nyss alltså) som ska presentera något gör det med … eh, PowerPoint.
Jag kan starta ett litet presentationsteknikskrig här och nu. Jag slänger ut denna brandfackla:
Jag använder istället Keynote och slår alla åhörare med häpnad. Och pekpinnen över fingrarna om de knorrar.
Comment by Lotten Bergman — 11 Oct 2006 @ 22:30
Båda har mer än fyra bokstäver?
Risken med din brandfackla är att folk med vissa böjelser anmäler sig till dina presentationer bara för att få chansen att knorra, och därmed bli vederbörligen bestraffade. Och då kanske PowerPoint faktist börjar likna livet. Nejvisst nej, du använder ju Keynote…
Comment by hakke — 12 Oct 2006 @ 5:26
Att ingetdera någonsin blir som man har tänkt sig?
Comment by Översättarhelena — 12 Oct 2006 @ 6:05
Lika oberäknerligt?
Comment by thebe — 12 Oct 2006 @ 18:16
Båda har slutat krascha lika oberäkneligt som man har tänkt sig i fula färger med mer än fyra bokstäver.
Om inte annat verkar båda ganska krångliga, trots tillverkarnas försäkringar om att det egentligen är ganska enkelt.
Comment by hakke — 12 Oct 2006 @ 19:20
Hmmm … tillverkarna, tror du man kan stämma dem om det krånglar för mycket … livet?
Man kanske kan kräva bättre bruksanvisning? Detta öppnar för nya möjligheter … eller inte!
Comment by thebe — 13 Oct 2006 @ 14:38
Bruksanvisning, precis! Jag funderar på att be föräldrarna förklara hur exakt jag ska komma åt funktionen “Anpassa animering” i det verkliga livet, den är ju ganska användbar (eller inte) i PowerPoint.
Comment by hakke — 13 Oct 2006 @ 15:19
Likhet mellan PPt och Livet: stundtals kan det vara svårt att urskilja vad som egentligen är väsentligt.
Intressant teologiskt spörsmål: att tänka sig Gud som en PPt-designer och -operatör. Vilken bild kommer härnäst? Kräver den mitt engagemang? Kommer jag att göra nya insikter, eller vada vidare genom vardagssörjan som jag alltid har gjort? Begriper jag något överhuvudtaget, eller är bilden en ogenomtränglig punktlista och den enda ledning som ges ett sövande svamlande?
Comment by Olle Bergman — 14 Oct 2006 @ 7:08
Man vet att de tar slut, men man vet inte när.
Mer teologiskt än så blir det väl inte?
Comment by hakke — 14 Oct 2006 @ 21:21