Blaikengruvan i höjd med Blattnicksele
Ibland blir det onekligen så att jobbresorna leder till platser jag annars inte skulle upptäcka. Som idag till exempel.
Flög i morse till Storumans flygplats vid Gunnarn. Där väntade en hyrbil som jag körde upp till Blaikengruvan. Denna anläggning ligger i höjd med Blattnicksele mellan Storuman och Sorsele. Gruvan är igång, men ännu inte i helt fullskalig drift. Där finns främst zink och bly men också lite guld. (När man väl nämnt guld glömmer alla bort zinken och blyet, lustigt nog.)
Det första jag slogs av var att ingen kollade legitimation eller kontokort när jag hämtade bilen. Antar att folk här är ärliga, förmodligen är jag bara dum som låser bilen om natten. Det andra jag slogs av var de vackra höstfärgerna (inga bildbevis, baterierna slut i kameran) och det tredje var den alldeles nyasfalterade vägen från Gunnarn upp till Gubbträsk. Från flygplatsen till gruvan var det ca 7 mil. Jag mötte exakt noll bilar. Har inte varit med om något så öde sen vi hyrde bil och tog en tur på chilenska delen av Eldslandet.
Efter arbetet i, eller snarare vid, gruvan styrde jag bilen till Hotell Toppen i själva Storuman. Gick en tur på byn och försökte hitta något ställe som sålde hjortron eller hjortronsylt, men varken Ica Renen eller Konsum hade. Sedan var byn slut. Jag tillbaka till hotellet och käkade middag med efterrätt. Det mest exotiska var att det inte var bordsbeställning, utan man beställde maten i kassan av en dam som pratade i mobiltelefon. Men de hade hjortron!
Tillägg:
På vägen tillbaka från Blaikengruvan till Storumans flygplats var det betydligt mer trafik, sammanlagt sex bilar och åtta långtradare på sju mil. Fyra av dessa långtradare mötte jag desutom på grusvägen vars bredd endast något lite översteg bredden hos en lastbil. Jag kom förresten på vad mer som skiljer bilfärden genom vårt landskap från motsvarande på Eldslandet. I Chile får man passa sig för Guanaco men i Norrland aktar man sig för tomtehästar.
