hakke snackar

Thorvald Freiholz har bestämt sig för att elda upp massorna med ett glödhett ämne i nästa bloggplock: Effektivisering av offentlig verksamhet.

Säkert finns det såväl brandfacklor som svedande kritik bland svenska bloggare. Klagar vi för mycket på höga skatter? Eller klagar vi för lite? Bryr vi oss om vad skattepengen går till och hur den används? Bränner offentlig verksamhet onödigt mycket pengar?

För egen del är jag mest nyfiken på de inlägg som skrivits av bloggare som själva jobbar i skattefinansierad verksamhet. Jag minns från min tid som kommunal fritidsledare på 1980-talet hur kollegor som varit med ett tag i branschen beklagade sig över den pågående nedmonteringen. Fram tills tio år tidigare hade man fått ökade anslag men sedan dess handlade det bara om åtstramningar. Stämmer det? Eller är det tvärtom så att vi bara använder mer och mer pengar i de gemensamt finansierade verksamheterna?

Har du själv skrivit något i ämnet, eller läst något klokt eller tokigt inkägg på någon svensk blogg? Kanske en sköterska som beskriver de ekonomiska realiteterna i dagens sjukvård, en forskare som beskriver hur de statliga anslagen används eller någon folkvald som utgjuter sig över den byråkrati de dagligen jobbar i.

Tveka i så fall inte att nominera genom att skicka en länk (eller flera), gärna tillsammans med en kort beskrivning av innehållet, till info@bloggplock.se.

Såhär i halloween-tider gäller det att ta fram sin mest skrämmande uppsyn. Om ni skulle träffa på det här lilla spöket så rekommenderar jag att ni svarar godis. Tro mig, ni vill inte chansa på bus. Då kanske hon sliter av masken och blottar sin förskräckliga uppsyn!

(Klicka på “more” för bildbevis, den som vågar…)
(more…)

Passade på att köpa två par mockasiner när jag ändå var på Babyland för att köpa en ny bilbarnstol. Tänkte att lädersulorna kan underlätta att krypa och resa sig med stöd, Saras två nya favoritsysslor.

Mockasinerna låg två trådkorgar. Olika storlekar tänkte jag, men nejdå. Det var mycket fiffigare än så. Mockasiner med flickmönster låg i ena trådkorgen och de med pojkmönster i den andra.

Trött man blir.

Idag har du chansen. En extra timme, bara sådär. Vilken lyx va? Det betyder att vi möjligheten att göra det där som vi normalt inte hinner. Det finns ju faktiskt mycket som kan göras på en timme. Till exempel:

• Läsa kultursidorna i tidningen
• Läsa det orangea kuvertet och alla andra pensionspapper
• Ta ett fotbad
• Göra en säkerhetskopia av digitalbilderna
• Ringa mamma

Enda problemet är att det var klockan 03:00 inatt som klockan vreds tillbaka till 02:00. Den extra timmen inföll alltså mitt i natten och har redan varit.

Som av en händelse vaknade lilla Sara när klockan var 02:30 för andra gången, så vi gick inte miste om den extra timmen just i år. Vilken tur man kan ha va?

Det var ett tag sedan jag skrev någon limmerick. Ja, om man inte räknar verser till nyliga födelsedagsbarn förstås, som Översättarhelena (se kommentar 20… och 29) eller Sivskatan. Men nu är det dags igen.

Den som varit med förr kan tro att jag jag har en fäbless för vissa djur. Det har jag visserligen, men inte för just dessa fjäderfän. Bara i limmerickar tydligen.

En lättroad höna från Sturup
Blev överförtjust i en tupp
Hans meriter var magra
Men med hjälp av Viagra
Blev han galet bra på stå-upp

(föregående vers, 19 oktober)

I tisdags fick vi veta att Sten Tolgfors blivit utsedd till ny handelsminister. Och idag är det torsdag. Längre fram kommer detta sammanträffande att förklaras.

Sten sitter i riksdagen sedan 1994 (låter gediget), är medlem i Krigsdelegationen (låter otäckt), har en egen blogg (kallad skolbloggen) och kommer från Örebro.

Örebro minsann. Örebro???

När jag var liten kom Sten från Åmål, precis som jag själv. Han var också lärarbarn precis som jag. Däremot är han född året efter mig, och eftersom jag dessutom gick i klassen med de födda året innan såg jag honom nog som en liten pojkvasker. Fast jag vill minnas att jag ändå spelade mot/med honom i någon idrott. Det kan ha varit handboll (i Karlbergsskolans A-hall), bandy (på Kotorget vid Södra Skolan) eller möjligen pingis (som fritt valt arbete, senare omdöpt till fria aktiviteter, i Åmåls församlingshem under ledning av kyrkoherde Tore Nyrén).

Stens pappa Sture Tolgfors var min SO-lärare på Norrtullsskolans högstadium. Sture var med i ett ompa-ompa-band (vars namn jag glömt) tillsammans med några andra lärare (jag minns bara Björknell). En gång på en SO-lektion under den mörkare halvan av året insåg han att vi behövde muntras upp, och avbröt lektionen för en sångövning.

Han delade in oss i grupper och lät oss sjunga följande tre fyra stämmor (eller fanns det även en fjärde?). Först fick vi sjunga en stämma i taget, sedan alla tillsammans:

1. Zum Gali-gali-gali Zum Gali-gaaali
2. Gummiguttaperka-galoscher från Kongo
3. På tisdag, på torsdag, på tisdag, på torsdag
4. A-a-a-a A-a-a-a Aaaaa

De två mittre stämmorna har ingen melodi, men det har den första. Och faktiskt också den fjärde. Om ni gnolar på “Hän över Johanssons potatisland…” så hittar ni nästan samma melodislinga vid texten “sen kommer a-alla hans barn”.

Nu förstår ni kanske varför jag tycker det är lustigt att han blev utsedd på tisdag men att jag väntat med att skriva någonting tills på torsdag? Ännu lustigare blir det förstås om vår nye minister bestämmer sig för att stärka handeln med, exempelvis, Kongo.

Översättarhelena fyller år idag (precis som Siv) och firar med att göra en lista över kunskaper och färdigheter som påminner henne om att hon nu uppnått den aktningsvärda medelåldern.

Anna kontrar med en lista över saker hon lyckligtvis slutat med sen hon var tonåring.

Nyligen läste jag också hos Peter en lista över saker han kommer ihåg.

Alla dessa listigheter får mig att börja minnas saker från min egen barndom och uppväxt. Till min storebrors bröllop för 10 år sedan gjorde jag faktiskt en lista över uttryck som betydde något speciellt för oss båda. Om jag minns rätt blev den 3-4 sidor lång. Jag har den tyvärr inte kvar, om den inte ligger som WordPerfectfil på någon treochenhalvtums-diskett i en skokartong på bokhyllan i sovrummet.

På listan fanns både allmänt bekanta företeelser, som Kalle Vrånglebäck och Raketost, och helt interna uttryck som “Fotbolltäck i åtta” och vår favoritlek “Lillebojsa och Agne med fingrarna”. För att inte tala om “Inte nudda pyton”.

Vad minns du själv?

Dags för en bildgåta, där bilden är av typen kurva. Det är en kurva jag bara råkade snubbla över, inget som hör till något ämne jag själv är inblandad i alltså.

Frågan är enkel, vad visar kurvan?

Det intressanta denna gång är gissningsvis inte vem som först gissar det rätta svaret, utan snarare vem som gissar. Och vad ni gissar.

Tillägg:
Den som vill ha lite hjälp (nåja) kan gå till den eminenta rimgenerator som Håkan Kjellerstrand skapat och få en lista över alla ord i saol som slutar på -kurva. Kan det vara någon av dessa tro?

Mera tillägg:
Denna gång en riktig ledtråd: Jag har hittat kurvan medelst bildgoogling.

Allra mest tillägg:
Lösningen återfinns nu i kommentar nummer 16.

När höstlöven faller stiger saven, även hos oss som inte åker pendeltåg. Jag läser hos Mitt Aktuellt om en underbart jättehemsk busschaufför. Det får mig att minnas ett tillfälle när jag själv var asförbannad på SL en gång för många år sedan. Det hade att göra med förseningar, långa stopp i en tunnel och noll information. Jag skrev ett argt men sakligt brev, bad om kompensation och föreslog några åtgärder som skulle hjälpa mig som passagerare (eller “kund” för att tala modern svenska) att bli nöjdare.

De svarade faktiskt. Tillsammans med brevet, där de förklarade sig men inte bad om ursäkt, fick jag två vykort som föreställer tunnelbanetåg. Jag har dem kvar i min byrålåda som en slags maskot. Jag kan alltid ta fram dem om jag av någon anledning behöver hjälp att bli riktigt arg.

Så har då Bengt O Karlsson läst igenom alla nomineringar, funnit de pärlor som däri finnes samt sammanställt en sammanställning av vad som skrivits på svenska bloggar om årets nobelpristagare. Läs och njut!