Spegel, spegel på väggen där
Jag sitter i en tågkupé och tittar fascinerat på människor som går förbi i gången utanför. Där hänger nämligen en spegel.
Jag ser ganska snart ett mönster. De flesta män susar bara förbi som om det var någon sorts tävling att ta sig fram snabbast möjligt genom det krängande tåget. Kvinnor däremot stannar till. De tittar hastigt i spegeln och sedan rättar de alltid, alltid till något. Oftast håret. De slänger upp tre hårstrån över örat eller puffar till bak i nacken, sedan går de vidare.
Och vet ni vad, jag ser faktiskt ingen skillnad. De ser precis likadana ut efter att ha passerat spegeln som innan.
Men det kanske är det som är meningen? Genom att försäkra sig om att de ser likadant ut som tidigare kan de upprätthålla sin roll som kvinnor. “Passera Gå och inkassera ett bibehållet självförtroende.” Men behövs det verkligen en spegel för det? Eller komplimanger?
tjejer är så - jag kollar i alla speglar jag går förbi =) Just för att bara checka av att jag ser ut som jag gjorde för ett tag sen
Comment by hedgehog-sara — 30 Aug 2006 @ 10:00
Intressant iakttagelse. Det är nog en reflexrörelse att peta till håret.
Min man påstår att jag alltid lägger huvudet på sne när jag prövar kläder och intar en pose som jag aldrig har annars… vet inte om han har rätt
(Man skulle nog vara karl… för ni har väl inga egenheter?)
Comment by Bloggblad — 30 Aug 2006 @ 18:49
Bloggblad: Undrar om du intar samma pose som mamselamsen pratar om här?
Comment by Helena — 30 Aug 2006 @ 21:32
Men hakke, är du inte lite oventenskaplig nu?! Du har inte gjort jämförbara studier! Jag ser ingen normering till hårvolym, bara för att nämna en sak! De flesta män har faktiskt inte så många, eller kanske framför allt långa, hårstrån att rätta till! Tre millimeter styr sig liksom själva på något sätt
. Och sen fokuserade du uppenbarligen på hår … jag är säker på männen rättade till … inte vet jag … gylften, och det såg inte du, eftersom du tittade i spegeln!
Sådärja, nu har jag normerat åt dig, och bevisat, QED, att män och kvinnor är lika fåfänga, fast på olika sätt! Jag visste väl att det finns en ordning i universum!
Comment by thebe — 1 Sep 2006 @ 4:40
Egenheter? Manlig fåfänga?? Ovetenskaplig??? Det här blir konstigare och konstigare.
Det jag slogs av mer än något annat var inte egentligen att det bara var kvinnor jag såg stanna framför spegeln i det här fallet (män kanske bara inte har bra nog balans att spegla sig på ett tåg som kränger). Nej, det mest fascinerande var att det absolut inte syntes någon skillnad efter att locken, kragen, glasögonen eller vad det var hade rättats till. Det såg precis likadant ut.
Så varför rätta till? Är det bara för att rättfärdiga att man stannat och tittat i spegeln? Isåfall, varför stanna och titta? Är det bara för att bekräfta att allt är okej? Isåfall, varför… (osv)
Comment by hakke — 3 Sep 2006 @ 21:06
OK, vi säger att det är som du säger.
Och så tänker jag som så, att du antingen har mindre upplösning på ögonen än spegel-kvinnorna. Eller också, vilket jag väl får erkänna är den troliga förklaringen, är att det syntes, eller ännu troligare, kändes för dem, att de blivit liiiite finare. Och därmed lite gladare, över sig själva. Och voilá, där har vi kärnan … spegelförfarandet är ett sätt att öka lyckan i världen! En så’n liten grej, vara glad över att tre hårstrån ligger lite bättre, är ju bättre än att vara arg för att de ligger fel.
Desstuom, detta är ett allmänt beteende, det är bara det att på tåg får man begränsa sig lite. På andra ställen sprider dessa kvinnor estetisk skönhet genom att rätta till vecken på gardinerna, skriva vackra bokstäver, rita vackra teckningar på tråkiga möten, rätta till kragen eller slipsen på mannen, även om han inte blir glad av det kommer det att finnas någon person som ser det och blir glad … osv.
Svaret är alltså - estetik för det undermedvetna! QED*QED.
Och säg nu inte att det blir konstigare och konstigare …
Comment by thebe — 4 Sep 2006 @ 19:35
Oj, nu blev det konstigt. (Jag får ju inte säga “konstigare” och det skulle kännas märkligt att säga “konstigast” på en gång.)
Jag är glad att du valde bort förklaringen med mina dåligt upplösta ögon och istället upplyste mitt sinne med estetiska undermedtvetna teorier.
Fast jag undrar lite hur mikroskoposka de här glädjeökningarna är. Jag menar, hos ingen av kvinnorna syntes att de var arga över de tre hårstråna innan de kom till spegeln. Och de sprack inte precis upp i breda leenden efter att ha rättat till hårstråna.
Glädjen måste vara väldigt undermedveten. Det är ett under om den blir medveten. Tur då att vi sitter här och vet om deras glädje, eftersom delad glädje är dubbel! (Till skillnad från delade toppar på hårstrån…)
Comment by hakke — 5 Sep 2006 @ 7:18