hakke snackar

Det är dags för det fjärde avsnittet i serien med tips till kvinnor inför löneförhandlingen. Den anställda kallas här för Eva och hennes nya chef heter Gunnar (som har efterträtt Gudrun). Fackets lokala löneförhandlare heter Hanna och på personalavdelningen jobbar Antonia.

En liten varning: Det här inlägget tar säkert 10-15 minuter att läsa.

Tidigare inlägg:
Avsnitt I: Hur avgörs lönenivån?
Avsnitt II: Löneprocessen
Avsnitt III: Förbered förhandlingen

AVSNITT IV: LÖNESAMTAL MED CHEFEN

Tidigare erfarenheter och dagens utmaning

”Nu jäklar är det dags!”
Eva börjar samla ihop sina saker inför lönesamtalet med Gunnar, hennes chef sedan ett drygt halvår tillbaka.

Det har gått lite över ett år sedan Eva bestämde sig för att göra något åt sin låga lön. För första gången i sitt liv hade hon förberett sig ordentligt. Hon hade pratat med både personalavdelningen och facket och tagit reda på hur processen gick till. Hon hade också för första gången insett hur långt under genomsnittslönen hon låg, sett till sin utbildning, tjänst och erfarenhet. Varför hade det ändå gått snett?

Det berodde förstås på flera saker, men framför allt att hon hade haft lönesamtalet med sin dåvarande chef Gudrun alldeles för sent. När Gudrun kallade till lönesamtal hjälpte det inte hur väl Eva hade förberett sig, lönen var ju redan satt. Gudrun verkade visserligen imponerad av Evas faktaunderlag och engagemang, men sade sig inte kunna göra något. Och när Eva blev arg och sa något om att kvinnor borde hålla ihop gjorde det verkligen inte saken bättre. Gudrun hävdade istället att Eva borde vara nöjd med sina 600 kronor i löneökning eftersom det var ett högre procentuellt påslag än genomsnittet. Eva mindes fortfarande hur arg hon blev när hon senare läste statistiken och upptäckte att medelökningen varit 680 kronor. Hon hade fått mindre påslag än snittet om man räkande i kronor. Att denna slant blev någorlunda många procent av lönen berodde ju bara på att 600 kronor var en större andel av hennes skitlön.

Men nu var det ett nytt år och nya tag. När Gudrun lämnade avdelningen och Gunnar kom in som ny chef tänkte Eva först att det var synd. Gudrun hade knappast vågat ge henne en dålig löneökning igen. Men å andra sidan hade Gunnar inga gamla synder med sig i bagaget, det fanns all anledning att han skulle rätta till Evas lön om hon gjorde en bra förhandling.

För att inte göra om förra årets misstag bad Eva sin fackliga förhandlare Hanna om hjälp. Hanna tog upp diskussionen med Gunnar och med Antonia på personalavdelningen i god tid. Hon gick igenom med dem vilka som låg sämst till och såg till att Eva fick ett förberedande lönesamtal med Gunnar, så att han skulle ha klart för sig hennes argument. Och det innan lönerna skulle sättas, de hade lärt av förra årets misstag.

Lönesamtalet

Nu har Eva kommit fram till Gunnars rum. Han gestikulerar åt henne att komma in och hon slår sig ner vid mötesbordet med sin lönemapp framför sig. Han avslutar sitt samtal och kommer fram till bordet. Han ser stressad ut men ler ändå mot henne, och Eva känner pirret i magen av en nervös förväntan.

G: Sorry, jag var tvungen att avsluta samtalet, det gällde det nya städbolaget. Tyvärr måste jag vara med på det mötet i eftermiddag, men det ger oss ändå en halvtimme. Det ska väl förhoppningsvis räcka? Det är ju ändå ingen regelrätt förhandling, om jag uppfattat det rätt.
E: Bra att du säger till, så vet vi vad vi har att hålla oss till. Om tiden inte räcker idag får vi väl fortsätta när du har en lucka.
G: Precis. Om jag har förstått det rätt när jag pratat med Hanna och Antonia så är du alltså missnöjd med din lön. Det delar du säkert med många här, men det är ju viktigt att ni får chansen att lägga fram era synpunkter. Hanna har berättat att du förberett dig ordentligt, det är bra så blir det säkert lättare att hålla tiden också. Du kanske vill visa mig vad du har tagit med?

Det börjar inte bra precis, tänker Eva. Hon känner sig lite stressad, men nu gäller det att ta det lugnt och tänka på vad hon lärt sig på fackets kurs i förhandlingsteknik.

E: Det ska jag gärna visa, men innan det skulle jag gärna ställa några frågor till dig. Så vet jag bättre vilket material jag ska visa och vilket jag kan hoppa över, det är ju också bra med tanke på tiden. Låter det okej?
G: Visst! Sätt igång förhöret du bara.
E: Ja, eh… till en början skulle jag vilja veta din syn på lönesättningen.
G: Vad tänker du på då, hur processen går till alltså?
E: Nja, inte främst processen, den kanske vi kan komma tillbaks till i så fall. Alltså… jag menar mer hur vi avgör vad som är rätt lön för den enskilda medarbetaren?
G: Okej. Ja du, det där regleras ju ganska tydligt mellan arbetsgivarna och facket. Vi har ju våra riktlinjer här på arbetsplatsen som utgår från de generella direktiven, det har du säkert sett när du förberett dig, och de riktlinjerna tycker jag stämmer bra.
E: Ja, just det. Och på vilket sätt tycker du de är bra?
G: Ja, alltså… det som avgör medarbetarens lön är ju främst två faktorer. Dels hur avancerade arbetsuppgifter hon har, dels hur väl de här uppgifterna utförs. Sedan finns det förstås också aspekter som anställningstid och tidigare erfarenhet som spelar in. Plus det här med ”potential” som väl är en omskrivning för det faktum att en del tjänster är speciella, där man måste ge en högre lön för att behålla vissa folk eftersom det finns för få som kan just det området.

Det kliar lite i fingrarna att börja visa sina papper. Det här har hon förberett sig på, men hon känner att det finns saker kvar att fråga. Det bästa är om hon kan få honom att tala om för henne vad som är viktigt.

E: Om vi går tillbaka till processen lite, hur går det till när du bedömer arbetsuppgifterna och hur väl de utförs?
G: Ja, jag sätter mig förstås med personalavdelningen. I det här fallet Antonia. Så går vi igenom alla medarbetarna och klassificerar arbetsuppgifterna och vilken nivå de ligger på. Det liknar väl fackets BNT-klasser, men jag tror det skiljer sig åt lite på numreringen.
E: Mmm. Jag har en känsla av att Antonia vet ganska väl vad vi har för tjänster, men hon kanske inte har järnkoll på vem som jobbar hårt och får saker gjort, och du har ju också mycket annat att stå i som chef. Blandar ni in oss medarbetare eller någon annan i den här bedömningen också?

Eva känner att hon rodnar, det där var inte så smart. Hon har just framställt Gunnar som lite lätt inklompetent, som någon som inte har riktig koll på sin egen personal.

G: Ehh… jag förstår nog hur du menar, tror jag. Jag menar, jag är ju ganska ny här på avdelningen än så länge så att jo, vi kommer nog att bland in teamledarna i det här också. Och jag får ju trots allt en del feedback när jag pratar med er medarbetare också på vad ni tycker om varandras arbetsinsatser. Men det är förstås saker som sägs till mig som chef i förtroende och som jag inte kan gå in på här.
E: Nä, det vore ju inte så bra. Men för att gå tillbaks till de här bedömningarna, har jag fattat det rätt att ni alltså gör dem innan ni kollar på de nuvarande lönerna och storleken på årets lönepott?
G: Ja, jo… annars blir det ju lite bakvänt liksom.
E: Ja, det kan jag förstå. Det låter ju bra. Men sedan när ni har gjort den här bedömningen så kollar ni väl på hur lönerna ser ut idag?
G: Ja just det. Då ser jag ju vem som ligger var i löneligan, om man säger så.
E: Bra. Och om jag ska avrunda de här frågorna så undrar jag vad du har för mål med lönesättningen i det läget?
G: Ja, där vill jag ju känna att vi följer direktiven som vi pratade om för en stund sedan. Det stämmer förstås aldrig precis som man skulle vilja, det är ju omöjligt att ha någon gudomlig rättvisa. Någon har kommit in för lågt och en annan kanske har kommit från ett annat jobb med högre löneläge, men såna omotiverade skillnader försöker man ju rätta till. Det är viktigt för mig att medarbetarna känner att de har lön efter prestation, att ingen ska behöva vara förbannad över lönen. Eller förvånad heller, det är ju därför såna här lönesamtal är så viktiga. Alla har rätt att veta varför de har den lönen de har.
E: Det är viktigt att vi känner att lönen stämmer med vår prestation säger du. Och om man, som i mitt fall, inte känner att den gör det riktigt, hur vill du tackla det?
G: Ja, då är jag öppen för synpunter och diskussioner, så att vi kan komma överens om varför lönen ligger där den gör eller justera den. Det är ju därför vi sitter här idag, eller hur?
E: Precis!

Nu har tillfället kommit. Eva har ställt sina frågor och vet hur Gunnar ser på situationen. Och han har sagt att det är viktigt för honom att hon har rätt lön i förhållande till sin ”prestation”. Dessutom har det bara gått drygt tio minuter och hon har gott om tid på sig att sälja in sina argument.

E: Som du vet ligger jag alltså en bra bit under den lön jag anser att jag borde ha, och här har jag Hanna med mig. Det är därför jag ville prata med dig, och jag har tagit med mig underlag för att visa vad jag menar.
G: Mhmm…
E: Om vi börjar med att titta på mitt jobb så har vi arbetsbeskrivningen här. Ja, du vet ju redan rätt så väl vad det är jag gör. Jag har fått hjälp av Hanna att bedöma vilken BNT-kod detta motsvarar, såhär. Är du med?
G: Ja, det ser ju riktigt ut…
E: Sedan har jag skrivit ner de ansvarsområden som tillkommit och de nya arbetsuppgifter jag har tagit på mig – både sedan jag började jobba här och under det senaste året.
G: Oj oj , ja det var sannerligen en imponerande lista.
E: Är det något du undrar över, när du ser det såhär?
G: Så du har hållit en del utbildningar här också?
E: Ja, just det. Jag fick ta hand om en praktikant och precis då införde vi ett nytt verktyg för rapporteringen. Jag kände att jag måste hjälpa henne komma in i det, och då lärde jag mig det såpass bra att jag fick hålla kurs för resten av avdelningen.
G: Det var inte illa! Jag har förstått att det här verktyget är viktigt för att vi ska hålla koll på vår verksamhet, jag går in där själv flera gånger i veckan, men jag visste inte att du var så inblandad.
E: Jo, det var riktigt roligt faktiskt, även om det blir lite stressigt när man har kvar alla sina vanliga arbetsuppgifter också.
G: Ja, det kan kan jag lugnt tänka mig.

Det börjar kännas bra nu. Det här har Eva förberett länge och väl (till viss del redan förra året) och hon går igenom delarna en i taget och stämmer av att han är med på noterna. Hon har med saker som visar den uppskattning hon har fått för väl utfört jobb, hon har diagram med central lönestatstik för hennes typ av tjänst och dessutom har hon med siffror hon fått från Hanna på de lokala nivåerna. Den enda missen är väl när hon tar upp förrförra årets misslyckande försök till jämställdhetsplan i lönesättningen. Han visar tydligt ointresse. Hon försöker ändå få med det argumentet ända tills han lite bryskt ber henne gå vidare, med hänvisning till tiden. Men på det stora hela lyssnar han och håller med i hennes bedömningar, både vad gäller arbetsuppgifterna (eller ”prestationen”) och lönenivån. Dags att komma till skott alltså. Än så länge har de inte med ett ord berört vilken lön Eva vill ha.

E: Ja, om vi ska runda av så är vi alltså överens om att jag har ett jobb med rätt så avancerade arbetsuppgifter och en hel del extra ansvarsområden. Och att jag från kollegor och de vi möter i jobbet får en hel del uppskattning för att jag gör ett bra jobb.
G: Ja, det håller jag med om. Och det hoppas jag verkligen du förstått, att jag också uppskattar dina insatser här på jobbet. Det vill jag att du ska veta.
E: Tack, det värmer. Och ja, då förstår du kanske också att jag ville få till stånd det här förberedande samtalet om min lön. Jag menar, det skulle ju inte vara bra för varken dig eller mig om första samtalet är när lönen redan är satt. Om det till exempel vore så att jag förväntar mig 5000 och du berättar att jag får 500.

Eva fattar knappt att hon vågar säga sådär, nu slår hjärtat som en stånghammare. Det är klart att hon inte väntar sig 5000 extra, men genom att dra till riktigt ordentligt tänker hon att Gunnar kanske blir lättad om det ”bara” handlar om 2500 i slutändan. Hanna skrattade riktigt hjärtligt när Eva kom på den här repliken medan de satt och snackade igenom strategin inför det här samtalet. Frågan är hur Gunnar tar det.

G: Ha ha ha! Ja, det har du rätt i, skulle vi ligga så olika blir det nog tufft att ge dig en ynka femhundring. Nu tror jag inte att det är någon risk, det som du har visat mig här idag bekräftar den bilden jag hade innan – att du ligger alldeles för lågt i lön och att vi tillsammans måste göra nånting åt det.

(YES! Eva känner hur örsnibbarna blir röda av upphetsning.)

G: Men som du förstår är det inte bara upp till mig. Jag får en begränsad pott att fördela, och hur gärna jag än vill kan jag säkert inte ta hela steget upp till din rätta lönenivå på en gång.
E: Först måste jag bara säga att jag blir jätteglad att du håller med mig. Det syns kanske på mig också. Och självklart förstår jag att det inte bara är att justera lönerna som man vill, jag satte mig in i löneprocessen lite mer i fjol och det verkar vara en riktig dragkamp.
G: Jaha, det kan man lugnt säga.
E: Jag vet ju också att det finns vissa program vid sidan av de ordinarie lönepotterna, tomtebloss kallas de visst här eftersom de brukar komma kring jul.
G: Jag trodde det var för att de glittrar förrädiskt och att de tar slut fort!
E: Ha ha, ja så har jag aldrig tänkt på det förut.
G: Nä, men skämt åsido, det där med tomteblossen är inte så dumt. Det ska vi absolut ha i åtanke. Jag tar på mig att kolla med Antonia hur det går till att äska pengar därifrån.

Eva förbannar sin otålighet, hon inser att hon just har gett Gunnar en enkel utväg. Nu kan han ge henne ett lite mindre påslag i de ordinarie löneförhandlingarna, och sedan vet man aldrig om det blir något framåt jul i alla fall.

E: Ja, nu hoppas jag att vi kan göra så mycket som möjligt redan med den vanliga lönepotten. Det behöver ju inte vara jag som väntar till tomteblossen heller. Jag menar, eftersom jag ligger för lågt i lön sedan flera år så har jag inte precis någon lust att fortsätta med det ett halvår till om jag kan undvika. Eller hur?
G: Poäng till dig! Jag ska ändå ta upp det med Antonia, men visst ska vi se vad vi kan åstadkomma redan här och nu. Finns det extra pengar i december så borde vi kunna gräva fram en extra slant nu också. Jag måste vara rädd om min personal.
E: Det låter kanon, tycker jag! Det känns mycket bättre nu än det gjorde innan vi hade det här snacket. Du är verkligen bra på att lyssna.
G: Tack!
E: Frågan är hur vi går vidare nu. Du skulle kunna få min mapp här. Kan inte du gå igenom det här med Antonia, så hon är med på hur vi resonerat. Hanna har erbjudit sig att vara med också på något möte om det behövs. Så kan du kolla på samma gång med Antonia det här med möjligheterna till någon extra pott redan nu. Själv fortsätter jag att prata med Hanna, så jag vet vad utfallet blev av de centrala förhandlingarna när lönesamtalen sätter igång på riktigt. Verkar det okej?
G: Ha ha, ja du har verkligen gjort din hemläxa du. Och det uppskattar jag. Tänk om alla möten var såhär väl förberedda. Faktum är att jag kanske ska ta med dig på ledningsgruppen någon gång, så får du vara med och föredra någon fråga där. Och så får du smaka på den atmosfären och se hur det är. För egen del skulle jag kunna ha nytta av att ha med någon med din kapacitet.
E: Ojdå, tack. Jag vet knappt vad jag ska svara.
G: Nä, det får du förstås fundera på. Men för att svara på din fråga så visst, självklart. Jag tar det här med Antonia och så får du och Hanna snacka ihop er så ska vi se om vi inte kan göra något ordentligt åt din lön redan i den här lönsesvängen. Låter det bra?
E: Ja verkligen, tack! Men nu ska jag inte uppehålla dig längre, vår halvtimme börjar ta slut.
G: Ingen fara, har man inte tid för sin personal vore man inte mycket till chef. Jag får tacka för ett bra samtal!
E:Tack själv, och lycka till med städbolaget. Vi ses!

Eva känner sig nästan euforisk. Visserligen har hon förberett sig ordentligt, till och med deltagit i de där jäkla rollspelen på förhandlingskursen, men hon hade aldrig trott att det skulle räcka så långt. Visst hade hon ett par missar, som när hon började med att idiotförklara chefen eller när hon tjatade om ett tidigare misslyckande som han inte hade med att göra, men på det stora hela hade det gått bättre än hon vågat hoppas. De var ju verkligen överens i slutet om vad som behövde göras – hon kan nu se fram emot en rejäl löneförhöjning för första gången i sitt liv! Även om hon har en massa jobb som väntar på rummet måste hon först springa iväg och krama om Hanna.

Epilog

Första lönesamtalet gick bra för Eva i år. Hur det går med lönen får vi kanske aldrig veta, men en sak till ska vi hinna med: Vad var det egentligen Eva lärde sig på den där kursen i löneförhandling som facket hade ordnat? Ja, det var inga märkvärdigheter egentligen:

• Ha ett mål med samtalet (till exempel att chefen åtar sig att göra något och återkomma).
• Det bästa är om du och chefen är överens i slutet av mötet.
• För att veta var chefen står ska du fråga mycket, och lyssna.
• Koppla dina argument till de saker chefen har sagt är viktiga.
• Förbered dig mycket, men visa inte nödvändigtvis allt. Använd bara de av dina argument som rör de områden som chefen har sagt är viktiga.
• Om chefen har en invändning, var först lyhörd och bekräfta att du förstår.
• Bemöt eventuella tvivel på dina argument (”jag har svårt att tro att du ligger så fel”) med förståelse, följt av bevis på det du berättat (t.ex. statistik och diagram).
• Bemöt hinder (som begränsad pott) med förståelse, och be sedan att få summera de argument ni varit överens om för att du ändå bör få en bra löneökning.
• Stäm av med chefen hela tiden: ”Hur låter det?”, ”Håller du med?”, ”Vad tycker du?” och lyssna på svaret.

Avsnitt V kommer att ta upp vilka delar lönen kan bestå av. Hur kort eller långt det blir vågar jag inte sia om, och än mindre när det kan tänkas dyka upp här…