Som ringar på vattnet
Vem får jobbet - Normala Nisse eller Hygglige Hassan?
Johnny skriver idag på Stationsvakt om vardagsrasism, hur egna eller vänners olyckliga erfarenheter kan sprida sig likt ringar på vattnet. Jag tänker att just i det här fallet känns de klassiska ringarna på vattnet som en ovanligt lyckad metafor.
I någon fysikkurs skulle vi lära oss det här med vågmönster och hur de kan förstärka varandra. Bland annat skulle vi skvalpa vatten i ena änden av ett avlångt vattenämbar så att bildades en stående våg. Det var imponerande att se hur vågor som kom från olika håll i vissa punkter kunde förstärka varandra till riktiga kaskader.
Likadant kanske rasismen fungerar. Och även de ungdomsgäng som misshandlar och rånar. Många små vågor av utanförskap blir till en jättevåg av vrede.
Vad göra? Kanske behövs fler effektiva vågbrytare av typen fältassistent, kurator, stödlärare. Kanske behöver vi utveckla varningssystem som upptäcker tsunami-liknande tendenser. Eller behöver vi helt enkelt fler människor som är i motfas mot majoriteten av vågor i samhället?
Vi behöver fler männinkor som inte skrattar med i skämt om blattar. Som i vardan, för det är där det förekommer, vägrar vara tysta, vägrar hålla med. Det här tycker jag är en så viktig sak. Det hemskaste är dessa helt vanliga i mitt tycke aåtminstone normalbegåvade människor som helt plötsligt kläcker ut sig något halv-/smygrasistiskt och väntar sig att man ska hålla med.
Comment by Cornelia — 26 Jun 2006 @ 18:02
Cornelia: Vilka tre saker kan man aldrig ge en neger?
Fläskläpp, blåtira och ett jobb.
Ärligt talat, man måste kunna få skämta om allt och alla i samhället. Annars blir det väldigt tråkigt.
Comment by Epileptiker Uthyres — 26 Jun 2006 @ 20:14
Jag tycker nog inte det finns en motsägelse mellan att å ena sidan agera vågbrytare inför halv- eller helrasistiska kommentarer och å andra sidan kunna använda humor i ämnet.
Jag håller med om att humor är viktigt. En gång citerade vi i en studenttidning ett resonemang med rubriken “Negrer är lata”. Det blev ett väldigt rabalder om rasism och tolerans tills vi berättade att citatet var från Tage Danielssons bok “Grallimatik: Struntpratets Fysiologi och Teknik”. Då förstod alla plötsligt den intelligenta ironin bakom.
Comment by hakke — 27 Jun 2006 @ 8:34
Jag lät nog lite för seriös i min kommentar, vilket Epileptiker uthyres noterade. Det är klart man måste kunna skämta. Men jag vidhåller att det finns en kafferastsrasism som i alla fall jag finner stötande. Ofta inte rolig heller. Men det kanske beror på att jag har bonusbarnbarn som är halvkoreanska. Jag är rädd för det samhälle där sverigedemokrater blir rumsrena. Jag menar att slentrianrasism bäddar för det. Men jag kanske har fel. Humor har jag i alla fall inget emot.
Comment by Cornelia — 27 Jun 2006 @ 13:54
;)
Comment by Epileptiker Uthyres — 27 Jun 2006 @ 21:25
Jag tycker det är av yttersta vikt att behandla blattar som individer och det görs faktiskt inte nu. Inte i media, inte av samhället. De betraktas som invandrarrepresentanter. Och så länge de gör det, kan man heller inte peka ut nån dryg jävel utan att bli kallad rasist.
Då skulle alltså idioten Hassan bara vara just idioten Hassan. Inte en representant för alla andra Hassan.
Är någon med på mitt resonemang?
Comment by Monica — 29 Jun 2006 @ 16:30
Monica: Klockrent!
Jag jobbar på ett företag med europakontor i Windsor, så jag har haft anledning att fundera över skillnaden i synen på invandrare i England jämfört med här. På arbetsplatsen handlar det om vem som gör ett bra jobb och vem som är en dryg jävel, oavsett färgen på ögon och hår.
Comment by hakke — 30 Jun 2006 @ 7:47