När jag frågade efter lite norgehistorier för några dagar sedan fick jag ganska klent gensvar. Så jag har letat reda på några själv istället, på nätet och i minnet.
Den här kan passa bra till helgen:
“Vad är det som är 500 meter långt och har en IQ på 75?”
“Förstamajtåget på Karl Johan i Oslo.”
Ett inlägg hos Crrly innehåller frasen “en lesbisks kön”, vilket osökt fick mig att börja tänka på böjningsformer.
Förr i tiden när jag spelade alfapet med vännerna och inte kunde de officiella reglerna (dvs tiden innan Betapet) så tillät vi de flesta böjningar. (På ord alltså, men vi var nog ganska toleranta även med sexuella böjningar.)
Ett av undantagen var konstruerade passivformer, alltså passiv form av sådana verb som inte följs av något objekt (rapas, trillas). Ett annat undantag var vissa genitivformer, närmare bestämt genitiv på substantiv i obestämd form eller adjektiv. Alltså ord som rams och grås. Även om en kreativ ordböjare naturligtvis kan använda även dessa ord: “Undvik svarta ramar då en svart rams värmeupptagning är högre än en grås.”
När jag tänker tillbaka på dessa tider känns det som om vi ägnade oss åt en ganska systematisk mobbning av ändelsen -s. Stackars bokstav.
Identifiera alla fel och brister hos din motpart och förmedla denna viktiga kunskap till vederbörande. Han eller hon ser dem ju inte och behöver upplysning!
Detta är bara första rådet av fem i den minneslista som min kompis Tomas har gjort för dem som vill fördjupa sina vardagskonflikter. Ni som läser listan, akta bara så den inte faller i händerna på protestanter och katoliker, israler och palestiner eller imamer och karikatyrtecknare.
Tillägg:
Ge heller inte listan till djurgårdare och AIK:are.
Till exempel.
En av de saker jag tycker är lustig i språket när jag besöker våra skandinaviska grannländer är siffrorna. Fast det är kanske inte lika lustigt när en pizza kostar hundra og tyve kroner. Men lite lustigt ändå.
Här följer de svenska uttryck som först poppar när jag tänker på de tio inledande ordningstalen:
Som ni ser fattas det en siffra. Man kan visserligen prata om fjärde kvartalet, fjärde våningen eller den fjärde juli, men nog borde det finnas något idiom i svenskan där ordet “fjärde” är mer klockrent? Det skulle kanske vara “den förargliga fjärdeplatsen” som Sven Nylander en gång i tiden gav ett ansikte.
Det är dags för en kort tjänsteresa igen. Denna gång två dagar till Norge.
Jag gav familjen i uppdrag att skicka mig sina bästa norgehistorier medan jag är borta. Kanske mina läsare här också har några goda norskvitsar på lager? (Eventuella norska läsare får naturligtvis bidra med sverigehistorier, jag är inte den som är den.)
Version 12 av SAOL kom 1998. Den hade med ca 5 000 nya ord, däribland jaktstart, svarttaxi och synergieffekt.
För tio dagar sedan kom äntligen version 13, denna gång med lite drygt 10 000 nya ord. Efter mitt förra inlägg fastnar ögat genast på ord som genomforskning och genterapi.
Men det är också 5 000 ord som försvunnit jämfört med upplagan innan. Även om jag kanske inte använt ordet efter förtjänst tycker jag det är lite sorgligt när ett vackert ord som fejdlysten rensas bort.
Man kan också fundera på vad det säger om tidsandan när ord som dandyelegans, budoarstämning och frestarinna försvinner och vi istället ska prata om drogliberalism, sexist och nakenchock.
Och hur ska det någonsin bli ordning på dagens ungdom med sådana nyord som rubrikens chip, dip, blipp och blogg?
Sam tog emot sin drink från betjäningen och la sig ner vid poolen, mätt och belåten. Aldrig hade livet varit så enkelt. Aldrig hade framtiden tett sig så skön.
Och nog hade Sam skäl att känna sig delaktig i framgången, inte minst genom sin morfars syster som i början av 21:a århundradet hade lyckats isolera de gener som styr altruism. Ungefär vid samma tid kunde andra forskare kartlägga vilka gener som styr intelligens och språkförmåga i den ynka procent som skiljer människan från chimpansen. Sedan hade det rullat på.
Arbetet med att designa betjänter grundade sig på dessa två upptäckter och tog egentligen bara ett par decennier. Man hade också dämpat deras agressioner och ändrat något på utseendet, men inte mer än att det alltid gick att se skillnad på människa och betjänt.
Sam var ansvarig för de skolor i hemstaden där betjänterna utbildades. Det var inte särskilt ansträngande eftersom det nu fanns tillräckligt många betjänter för att även agera som lärare, och Sam själv behövde ju aldrig längre tänka på inköp, transporter, städning eller andra tråkigheter. Tack vare den religion som lärdes ut till betjänterna och som utnyttjade deras oegennyttiga vilja att hjälpa andra kunde människan från och med nu luta sig tillbaka och njuta frukterna av sin genetiska ingenjörskonst.
De enda människor som fortfarande måste fortsätta utbilda sig länge och jobba hårt var de som ansvarade för betjänternas fortplantning. Men Sam hörde till den som ansåg att man borde ta bort betjänternas anlag för sterilitet så att de kunde ordna även den detaljen själva, och hade till och med lagt till biologi och genteknik i vissa av betjänternas utbildningar. De var ju ändå hundraprocentiga altruister som i religionens namn med glädje hjälpte de lata människorna.
Vad kunde över huvud taget gå fel?
Dagens vers är även publicerad på Stockholmsbloggen.
Sta’n som ligger häromkring
Rymmer mångahanda ting
Sergels torg med sin fontän
Humlegården full av trä’n
Södermalm och Gamla Stan
Platsen där det föll ett plan
Skansen, Wasa, Gröna Lund
Svenska riksda’ns frågestund
Tunnelbanan, trängselskatten
Allt vårt underbara vatten
Mälar’n, Saltsjön, Riddarfjärden
Ingenstans i hela världen
Finns en härligare stad
Stockholm - vad du gör mig glad!
Påskhelgen har ägnats åt att undersöka om vår lilla bebis tycker om att åka bil. Undersökningen gällde även huruvida hon gillar släkt och vänner. Hon har hunnit med farföräldrarna i Åmål, en farbror i Göteborg, en andra farbror plus en hoper kusiner i Bollebygd och lite vänner i Södertälje. Och så förstås gammelmormor Kerstin i Uddevalla.
Undersökningen utföll, som synes, till belåtenhet.
Till sommaren ska vi undersöka om hon gillar glass. Även den undersökningen kommer enligt planerna att dokumenteras i bild.
Bengt på Frihetens Vingar har funderat över och skrivit ett inlägg om hur vi följer och frigör oss från normen. Han bad mig svara, och sedan skicka vidare samma ämne till någon. Gärna! Jag gillar tanken på ökad samverkan med andra som skriver bloggar.1
* * * * *
Jag tror att det ligger djupt rotat i människans natur att vara ett flockdjur. I naturen hörde vi till de däggdjur som kunde vara såväl jägare som byte, och i båda rollerna tjänade vi på samarbete. Tror jag. Och våra gener har inte ändrats nämvärt de senaste 20 000 åren.
Världen där vi lever och överlever ser däremot väldigt annorlunda ut idag. Vi kan tillåta oss att vara individualister i mångt och mycket, men vi behöver givetvis fortfarande samarbeta för att få våra behov tillfredsställda. Annars skulle det inte byggas bostäder, komma vatten i kranen eller tryckas böcker. Och samarbete bygger på normer. Vi belönar dem som hjälper oss och bestraffar dem som snyltar.
Och det här är vi duktiga på, det ligger i våra urgamla gener. Men kanske är det så att vi byggt upp många normer som inte egentligen är nödvändiga i dagens värld?
För länge sedan behövde vi hålla samman flocken och låta den starka regera. Om det var konkurrens om mat och boplatser behövde vi kanske bygga upp en känsla av vi-och-dom gentemot andra grupper i närheten. Jag funderar på vad det skulle resultera i om sådana beteenden lever kvar idag. Kanske en norm som säger att en riksdagspolitiker måste rösta som partiet har bestämt. En annan norm som säger att en säljare ska maximera vinsten för det egna företaget hellre än att peka ut en billigare men bättre lösning för kunden. Eller en tredje som säger att den som flyttar hit från ett annat land ska omfamna våra seder, vår kristna etik och vårt språk. För sitt eget bästa.
Bengt skriver att vi ofta faller in i normen av bekvämlighet, och att vi utvecklas mer om vi gör egna subjektiva val istället. Inte genom att alltid bryta mot normen utan genom att, med Bengts poetiska ord “dansa med normen och skapa sin individuella särart”. Ett samhälle bygger på samarbete (det heter ju sam-hälle) och gemensamma normer är förstås bra och viktiga. Men nog håller jag med om att det finns normer som vi mår bäst av att frigöra oss ifrån.
Men herregud, det är svårt, är det inte? Eller är jag bara bekväm? Eller feg? Jag kommer aldrig att sitta i riksdagen, men nog finns det mängder av exempel på normer som jag själv följer fast jag säkert skulle utvecklas mer om jag frigjorde mig från dem. Jag brukar hävda att jag är en gruppmänniska, men kanske är jag bara trygghetsnarkoman?
Fast när mina kollegor hävdar att det är bra att fuska så mycket som möjligt med skatten brukar jag säga emot och hävda att jag visst tycker de ska betala för mitt barns skolgång, min sjukvård och mina föräldrars pension. De anser att de frigjort sig från normen att “alla ska vara med, så enkelt är det”, men jag tycker nog att de byggt upp sin egen norm som är nog så svår att frigöra sig från.
* * * * *
Det finns många jag skulle vilja skicka vidare ämnet till, som jag är nyfiken på vad de har att säga. Eftersom vi är två män som skrivit om det hittills så skickar jag ämnet till två kvinnor som skriver bra, nämligen Monica (Mitt Aktuellt) och Emma (Mine). Skicka gärna en trackback till Bengts ursprungliga inlägg (eller lägg en kommentar där med länk till ert inlägg) så det finns en samlingsplats för det som skrivits, och skicka sedan vidare ämnet till någon ni tror kan och vill förvalta det.
* * * * *
Andra skriver om samma ämne:
Steffanie
Queerkids
* * * * *
