hakke snackar

Jonas berättar att han om ett par veckor ska vara med på en konferens kallad Folkhemmet 2.0. Hur ska Sverige göra för att utmärka sig i en allt mer gränsöverskridande värld?

Det får mig att fundera på vad folkhemmet har stått för och vad som fortfarande funkar idag. Jag förknippar begreppet främst med tidigare generationer av socialdemokrater. Jag inser att den nya slogan som blivit så hånad; “Alla ska vara med, så enkelt är det” inte alls hade låtit lika fånig om jag tänker mig att den uttalats av Per-Albin Hansson. Det var liksom det som var speciellt med det svenska folkhemmet - ingen skulle behöva känna sig akterseglad, alla skulle känna både trygghet och möjligheter. Vägen dit hette samhörighet, hårt arbete och rättvisa.

I skuggan av ett lyckat OS tänker jag att det här lever kvar i det svenska idrottsundret. Även när Anna-Carin Olofsson tog ett individuellt guld så handlade förklaringen om den starka lagkänslan med tränare, förbundskapten, vallare, läkare och massörer som alla jobbat hårt och bidragit till framgången. På liknande sätt kunde man se att Peter Forsberg gladdes oerhört över att de andra svenska storstjärnorna också hann få ett OS-guld innan karriären var över.

Men vi andra som inte är idrottstjärnor, har vi kvar idealen som skapade folkhemmet? Har vi ens kvar behovet av ett folkhem?

.

Helt klart är att Sverige idag ser annorlunda ut än det gjorde 1930-1980:

• Då hade en stor arbetarklass nytta av utjämningen, nu ska en stor medelklass uppoffra lite av sin välfärd för att även den den fattigare tredjedelen av befolkningen ska få samma trygghet och möjlighet.
• Förr var det det ärvda kapitalet som stack i ögonen, idag kan vi jämföra oss med en ny klass som blir rika utan att jobba hårt. Det började med yuppiesarna sedan blev det daytraders, nu är det pokermiljonärer och vem som helst som köpte en bostad i storstaden vid rätt tidpunkt. Dåtidens dröm om en ökad rättvisa har bytts i en förhoppning att lyckan någon gång ska drabba just mig och mina aktiefonder.
• Inget är så förödande för viljan att själv bidra som känslan av att de som fuskar kommer undan. Idag skrivs och pratas betydligt mer om hur man kan sänka sin skatt än om hur vi gör systemet mer rättvist eller hur vi bäst använder pengarna till vårt gemensamma bästa.
• När folkhemmet byggdes upp var det uppenbart att de ökande skatterna hängde samman med den utbyggda gemensamma välfärden. Och eftersom kapitalet också tjänade på att det uppstod en medelklass som hade råd att köpa deras produkter ökade ändå lönen efter skatt för en majoritet av lönearbetarna. Då var det nog lättare att känna sig solidarisk och lämna sitt bidrag. Idag föds vi istället till ett samhälle där välfärden och den tillhörande skatten redan är klappad och klar.
• Vi har inte längre ett lika homogent samhälle. Sverige tillhör EU, konkurrensen om produktionsjobben är global och fler svenskar har idag sina rötter i andra länder.

Vi behövera alltså inte samma folkhem nu som då, men uppenbarligen finns saker att förbättra även idag. Alla ungdomar känner inte att de har en rättvis chans, alla föräldrar känner inte att de hinner njuta av småbarnsåren och alltför många gamla känner sig ensamma och oönskade. Och vi har fortfarande inte jämnat ut de orättfärdiga löneskillnaderna mellan män och kvinnor.

För mig skulle folkhemmet idag handla om att återfå samma lagkänsla i samhället som vi i våra bästa stunder har i idrotten. En förändring som gör att A-ekonomi slutar fokusera på Dow Jones index och istället rapporterar om viktigare saker som berör oss alla: Hur en skola jobbar för att tillvarata barnens kreativa idéer, hur kontakterna med nysvenskars gamla hemländer skapar nya handelsvägar, hur en lyckad satsing får ungdomsbrottslighet att vändas till en känsla av att spela roll, hur kvaliteten i äldrevården förbättrats genom nya samarbeten eller hur investeringar i infrastruktur har hjälpt någon region i ett nytt EU-land att ta klivet från fattigdom till välfärd.

Hur skulle det då gå till att blåsa liv i drömmen om ett nytt folkem för 2000-talet? Det skulle nog behövas en tidens strömning som påverkar hela samhället, liknande 70-talets gröna vågen eller hajpen kring IT för 6-8 år sedan. Och jag tror att den enskilt viktigaste faktorn för att nå dit är en ledare med glöd. En lagkapten som kombinerar trovärdighet och engagemang med visioner.

Låter inte det som en blandning av Lars Leijonborg och Per Nuder?