Namn, längd och vikt
Vi har fortfarande inte kommit på vad pyret heter. Hade hon varit lite mer talför kunde vi ju ha frågat henne själv, men det är hon inte. Än. Vi har en lista med ett tiotal namn kvar som vi provsmakar, men ännu har vi inte lyckats bestämma oss.
Förra veckan släppte SCB namnstatistiken för 2005 där hittar man bland annat hittar de 100 vanligaste flick- och pojknamnen. Där finns även listor över vilka som ökar och minskar snabbast just nu. Förra året minskade tydligen Sofie med 37,2 % medan Amelia ökade med 262,5. Vill man se lite mer statistik kan man gå till namnarkivet. Där finns uppgifter fram till 2002, men det finns också lite annan information. Till exempel att Sofie betyder vishet eller att Amelia användes första gången 1801.
Igår eftermuddag tog vi med pyret på första besöket hos BVC. Hon har nu kravlat sig lite över 4 kilo och sträckt ut sig till 53 cm.
Jag funderade häromdagen på om dom ändrade rutinerna kring matningen har fått någon effekt på hur långa vi blir. När jag var nyfödd på 60-talet blev jag lagd i en kuvös på BB. Exakt var fjärde timme fick mamma låna mig och ge mig mat. Nu har det varit “fria mattider” som gällt ett par decennier, varje baby ska få mat precis så ofta och länge dom vill. Det borde ju kunna innebära att fler i min generation blev något undernärda, och därmed lite kortare. Eller kanske åtmnistone lite tunnare?
Den officiella statistiken över vikt och längd från SCB visar på ganska små skillnader, men ändå mätbara. Det blir lite tydligare i pliktverkets statistik från mönstringen, som sträcker sig från 1962-2000. Under denna period har medellängden för 18-åriga grabbar ökat med 2,5 cm. Men öknigen har inte varit helt jämn. Det var en liten dipp 1982-1986, där det till och med saknas statistik från tre av åren - just när jag mönstrade lustigt nog. Man anar en konspiration av gigantiska mått.
I mitt fortsatta sökande efter Sanningen hamnar jag hos fetmaparadoxen, som visar att vår BMI ökat explosionsartat de senaste 20 åren på grund av ytterligare andra konspirationer. Denna gången dessutom amerikanska konspirationer, vilket gör det hela ännu lömskare. Men så dags inser jag att förmiddagens kafferast nog är slut, så det får ni själva luska vidare i medan jag återgår till jobbet. Och att fundera ut lämpliga namn till pyret.
Jag tycker att hon kan heta Beda.
Comment by Johnny — 31 Jan 2006 @ 11:07
Det kanske funkar. Jag föresolg Ada, men då åkte jag på en propp. Och det kändes, hon är stark för att bara vara knappt tre veckor gammal.
Comment by hakke — 31 Jan 2006 @ 14:54
Iofs kan hon ju heta Pyret… Det är väl ungefär samma sak som att heta Lillemor… Risken är kanske att hon inte blir ett “pyre” som färdigväxt och då… ja… Du förstår.
Comment by Monica — 31 Jan 2006 @ 15:07
Precis. Hon är redan nu en bastant liten tös för att vara ett pyre. Dessutom är det ju grejen med smeknamn, att det är det kärleksfulla tilltalet man använder istället för namnet. Det blir liksom lite torrt om man faktiskt heter sitt smeknamn.
Varför heter det smeknamn förresten. Jag antar att smek i det här sammanhanget betyder något annat än att klappa mjukt på huden?
Comment by hakke — 31 Jan 2006 @ 15:22
Nu du!
“Det språkvetenskapliga begreppet är hypokorism, från grekiskans hypokorisma, som kommer från hypokorizesthai: att tilltala med smeknamn (hypo - under, i hemlighet; korizesthai - att smeka).”
Ta-da…
Comment by Monica — 31 Jan 2006 @ 16:11
Sofie jättegulligt, men blir lätt Soffan…
En nackdel med att träffa hundratals ungar per år, är att man lär sig tråkiga öknamn - för såna finns ju också. Och såna det går att rimma dumt på… och där försvann det gulliga Nora…
Själv hade jag min ev. dotters namn klart redan som 12-åring när jag läste om en Cecilia (kyrkomusikens helgon f.ö.) med en lång ljus hästsvans… Sen blev det en musikalisk dotter med lång ljus hästsvans…
Comment by Bloggblad — 31 Jan 2006 @ 17:33
Vilka krångliga ord du kan Monica! Det är kanske inte konstigt att hypokorism har fått smeknamn som smeknamn på svenska
Det där med tråkiga öknamn är någonting jag tänker på också, på gott och ont. För varje namn vi provar så poppar olika varianter upp i skallen på vad hon kommer att få höra på dagis, på gården och i skolan. Själv hette jag j alltid Håkan Kråkan, så jag vet att det inte är smeknamnet i sig utan tonfallet som är avgörande. Men det är klart, stili’a Cecilia med ljust hår och hästsvans är ju inte dumt!
Comment by hakke — 31 Jan 2006 @ 22:16
Linnea är fint, det heter min dotter. Myra heter mitt syskonbarn, det är underbart om man inte blir kallad för pissmyra förstås
Comment by sara — 1 Feb 2006 @ 8:21
Tjolahopp!
Jag har en faibless för tjejnamn som bildats av killnamn. Några favoriter är Martina, Mikaela, Daniela. Fast vackrast ändå kanske är … Björna :-b
Häpp!
Comment by Bjornie — 1 Feb 2006 @ 19:49
Aha.Då kanske Linnea kommer från Linné? Jag funderade förstås på Hakka, men först måste vi byte efternamn till Pelitta…
Comment by hakke — 2 Feb 2006 @ 13:06
Jag tycker att det namn som ni väljer till Pyret är det absolut vackraste namnet till just den lilla flickan. Sådär, då var det väl lätt?
Fö kan man konstatera att man lider av viss eftersläpning när barnen växer, och växer, och växer … Lilla Son kommer en dag och visar upp sina byxor som plötsligt är en halv decimeter för korta. Hur gick det till? Över en natt? Statistisken saknar en sannolikhetsfaktor, sannolikheten för prompt tillväxt över natt, den sannolikheten tycker jag är tydligt växande.
Comment by thebe — 3 Feb 2006 @ 7:11
Barn är helt osannolika små liv, eller hur?!
Comment by hakke — 3 Feb 2006 @ 8:04
Dom flickor jag inte fått kunde fått heta Åsa och Ingrid, namn som hör hemma i svenska språket.
Comment by Hans — 3 Feb 2006 @ 15:40