Pappa men oledig
Tillbaks igen på jobbet efter två veckors pappaledighet. Det var verkligen inte kul att lämna stora och lilla älsklingen i morse, men det känns ju bra att börja med en såpass kort arbetsvecka.
Jag läste nån gång för länge sedan en annan nybliven pappas tankar. På väg hem från BB kände han sig upprörd över att livet pågick som vanligt för alla andra. Som om någonting någonsin kunde bli sig likt igen efter det fantastiska som hade hänt!
Jag tänkte på det när vi åkte hem. Men jag kände snarare att det var fullt naturligt att världen i övrigt fortsätter snurra som vanligt. Det fantastiska som hänt var ju vårt lilla underverk, inte hela världens. Det märkliga är istället att jag ska återgå till världen utanför igen och snurra med redan efter två veckor.
Just nu känns det lite snurrigt.
Det som var väldigt viktigt för ett par veckor sedan känns helt plötsligt rätt marginellt, eller hur!? Försök behålla lite av den känslan, för den är faktiskt alldeles korrekt.
Comment by Babs — 27 Jan 2006 @ 13:36
Helt sant. Svårigeten är väl hur man bäst döljer för kollegor och kunder att de har blivit marginaliserade
Comment by hakke — 27 Jan 2006 @ 14:28
Tycker du ska vara hemma! Tycker både mamma och pappa ska vara hemma med lillbattingen ett år. Sen kan de varva med halvtid året efter…
Comment by ab — 27 Jan 2006 @ 19:10
Det är klart att det snurrar. Du vet väl vad dom säger om att man får bröstmjölk i huvudet när man har fått bebis.
Comment by Barse — 27 Jan 2006 @ 21:55
hej hakke, om du har tid så har du en liten utmaning på min blogg!
Comment by ab — 29 Jan 2006 @ 18:40
Det där kom jag på 5 minuter innan vi skulle till BB för snart 30 år sen. LIVET BLIR ALDRIG MER SOM FÖRR!!! Jag fick värsta ångesten. Och det var sant. Och nu efter barnbarnet är det ännu mer sant…
Comment by Bloggblad — 29 Jan 2006 @ 23:04