Den oövervinneliga Irina
Mitt sportintresse grundlades framför allt då jag satt i tv-soffan med pappa och kollade Tipsextra på lördagar. Och det fick ytterligare en skjuts av Fotbolls-VM 1974 och de båda olympiska spelen 1976, som jag kollade i tv-soffan med pappa.
En av de få sporterna jag kollade med mamma var konståkning. Jag kom att tänka på det när jag och M satt och slökollade på EM nu igår och idag (medan vi tittade på bebisen med andra ögat). Visst var det kul att höra Bengt Grives kommentarer och färgbeskrivningar, men det var ändå en av åkarna som framför allt fascinerade lille hakke.
Hennes namn var Irina Rodnina och hon vann alltid guld i paråkning tillsammans med Alexander Zaitsev. Innan jag blev gammal nog att följa henne hade hon tagit några guld med en annan partner, Alexei Ulanov. Han dumpade henne efter OS-guldet 1972 men det var hon som kom stärkt ut uppbrottet. Tio VM-guld i rad tog hon 69-78, dessutom vann hon 3 OS och 11 EM. Jag vet inte vad som gladde mig mest, hennes åkning eller det faktum att jag visste vem jag skulle heja på. (Det var viktigt att stötta segraren, i fotboll kunde jag byta i halvlek om det såg ut som om mitt första val skulle torska.)
Den andra sporten jag såg med mamma var hästhoppning, ackompanjerat av Anders Gernandts karakteristiska stämma. Aj, aj, aj, han riverrr. Vi kan notera fyrrra fel. Jag undrar om hon inte egentligen valde sport efter vem som kommenterade.
Just så var det, med den skillnaden att även pappa tittade på konståkning, särskilt damernas .., dom hade så tjusiga lår,tyckte han.
Mamma tittade på hästhoppning.
Och exakt har du fångat Gernandts sätt att kommentera.
Och Irina minns man ju hur väl som helst.
Och den barska tränardamen som stod vid sargen och alltid såg så arg ut.
Comment by Elisabet — 20 Jan 2006 @ 23:20
Jag hade också skrivit om konståkning och fotboll, men innan jag hittade hit, via Lemon nånting, där din blogg fanns med.
Och jag kom inte på vad Tipsextra hette .., ahaaa.., så var det, tänkte jag när jag läste dina rader!
Comment by Elisabet — 20 Jan 2006 @ 23:47
Den barksa tränardamen ja, hon verkar leva kvar i allra högsta välmåga. Eller så har dom helt enkelt klonat henne. Jag tycker hon står där i sin tjocka päls och blänger åt misstag och domarsiffror vem det än är som åker.
Jag gjorde förresten en länk från din andra kommentar till ditt inlägg, som jag tycker var lite gulligt. Hoppas du inte misstycker. (Lemon förresten, vad/vem är det?)
Comment by hakke — 20 Jan 2006 @ 23:54
http://svensk.lemonad.org/bilder/
Så, var det. Lite skillnad på lemon och lemonad förstås .., men nja, ganska rätt.
Jag fick den länken av en kvinna som hittat mig där, fråga mig inte hur det gick till bara ..,-)
Länka på du bara.
Comment by Elisabet — 21 Jan 2006 @ 8:59
Aha, just det ja. Den använder jag själv ibland, fast jag tänker alltid på den tjänsten som “Var är du”. En underbar portal till bloggar, även om den kanske inte är riktigt lika oövervinnelig som Irina
Comment by hakke — 21 Jan 2006 @ 11:07
Jag älskar konståkning, den där blandningen av elegans och absolut frihet… styrka och paljetter…!
Comment by ab — 21 Jan 2006 @ 14:17
styrka och paljetter - vilken underbar sammanfattning! Så bra som du är på att hitta orden kunde man tro att du är författare
Comment by hakke — 21 Jan 2006 @ 15:25