Flocktillhörighet och revir
Hundar har två starka instinkter. Dels behöver de tillhöra en flock, dels behöver de en egen roll i flocken, ett eget revir. Just det här är faktiskt min plats.
Eftersom de här två behoven delvis är motstridiga har vovvar utvecklat ett avancerat socialt beteende. Det är skarpa blickar, slicka i mungipan, en tass över ögonen och en uttrycksfull svansföring.
Jag tror att människans ”revir” ofta är hennes kunskap. Det är skönt att vi kommit förbi skråtänkandet som var lite väl låst; ”skomakare bliv vid din läst”. Myntets baksida är att det inte är lika självklart vilken flock vi tillhör och att våra revir blir mer osäkra. Vad händer när vår kunskap sitter i ett föråldrat datorprogram?
Då gäller det att ha väldigt stilig svansföring.
;-)
Comment by ab — 17 Dec 2005 @ 11:41
Voff :-p
Comment by hakke — 17 Dec 2005 @ 11:52
Ja hm … då får man lära sig ett nytt datorprogram!
Jag tänker mest att den viktiga kunskapen är kunskapen att lära sig nya saker hela tiden …
Comment by thebe — 17 Dec 2005 @ 12:09
Och vilken ras är du?
Jag undrar om inte det är en egenskap som är typisk för unghundar. Och en del håller sig unga hela livet. Men för de flesta är det väl ändå ett stressmoment när det man är allra duktigast på plötsligt saknar värde?
Comment by hakke — 17 Dec 2005 @ 17:08
Jag är en vis vovve
!
Hm, ja, jo, det är det nog. Men jag vidhåller envist möjligheterna i det. Inställningen är avgörande. Fakta är flyktigt, föränderligt, det måste man ändå lära nytt hela tiden. Har man blivit expert på Word en gång kan det väl inte vara alltför krångligt att lära sig Excel lika bra?? Typ.
Comment by thebe — 17 Dec 2005 @ 20:30
Bra att du tycker det, thebe, då kan jag lära dig att fakta är pluralis!
;-)
Och för övrigt är Excel jättetråkigt jämfört med Word.
Comment by ab — 18 Dec 2005 @ 18:00
Jag minnns när jag bytte bransch från kommunal vård och omsorg till att jobba med stationdata för AXE-växlar på Ericsson för 15 år sedan.
Jag var en riktig klåpare på det här med datorer, men efter något år hade jag blivit rätt så driven i WordPerfect. Efter att ha sadlat om till utbildningen blev jag något av avdelningens expert på FrameMaker. Jösses vad jag kunde autonumrera, jag fixade både bildtexter och underrubriker. Det var tider det!
Numera är jag en medelmåttig klåpare i Word och PowerPoint. I Excel kan jag i stort sett bara autosummera och sortera. Det har liksom aldrig riktigt blivit mitt revir.
Comment by hakke — 19 Dec 2005 @ 8:31
Jag veeeeeet, ab, liksom centra och data. Tack för att du påpekade detta mitt i mitt omnivalenta kunskapsglädjeskuttande, det kan bli för mycket av det goda när man kommer igång, och vips har man degraderat kunskaperna på något område
!
Men se också vad glad du blev som fick använda denna din kunskap att ut-meddela detta faktum, eller var det flera fakta kanske
! Om det är en generell regel som gäller för många fakta, hur blir det för varje faktum då :-O?!?
Att glädja människor är det näst bästa jag vet, efter att lära mig nya fakta. Det är ett faktum.
:-D
Comment by thebe — 19 Dec 2005 @ 12:17
Thebe - you made my day!
Comment by ab — 19 Dec 2005 @ 15:05