Flocktillhörighet och revir
Hundar har två starka instinkter. Dels behöver de tillhöra en flock, dels behöver de en egen roll i flocken, ett eget revir. Just det här är faktiskt min plats.
Eftersom de här två behoven delvis är motstridiga har vovvar utvecklat ett avancerat socialt beteende. Det är skarpa blickar, slicka i mungipan, en tass över ögonen och en uttrycksfull svansföring.
Jag tror att människans ”revir” ofta är hennes kunskap. Det är skönt att vi kommit förbi skråtänkandet som var lite väl låst; ”skomakare bliv vid din läst”. Myntets baksida är att det inte är lika självklart vilken flock vi tillhör och att våra revir blir mer osäkra. Vad händer när vår kunskap sitter i ett föråldrat datorprogram?
Då gäller det att ha väldigt stilig svansföring.
