Dagens vers, 11 november 2005

10 Nov 2005

Apropå DN Kultur påminner Johnny i ett filosofiskt inlägg om att de lagt upp en sonettmaskin på nätet. Innan jag prövar den så ska jag testa den gamla hakk-hakk-hakke-rimgeneratorn som sitter och skräpar här i vardagsrummet. I det rummet har jag alltid velat ha nånting blommigt. Gärna i varma färger såhär på hösten.

Att skriva en sonett
På fjorton långa rader
Om blommor och om blader
Är svårt och inte lätt

Nej, såna eskapader
Dom utgör min biljett
Dit ner där det är hett
Minst 800 grader

Vad tjänar till att rimma
På krokus, ros och lilja
I denna bistra timma

När all min goda vilja
Nu kvävs i svaveldimma?
Satan, vilken persilja!

(föregående vers, 2 november)

Filosofiska funderingar

Ibland kommer svaren från oväntat håll.

Det är kanske inte så konstigt att jag har huvudet fullt av filosofiska frågor och funderingar just nu. Vi väntar vårt första barn och jag har just haft utvecklingssamtal på jobbet. Det sätter fart på tankarna om livet och framtiden. Vadan? Varthän? Dessutom har jag nyss läst boken Sofies Värld och fått en liten repetition av västerlandets filosofi.

Det fortsätter vid frukostbordet med kulturdelen i dagens DN. Maciej Zaremba har ett långt reportage om den polske rörmokaren och vår syn på eget och andras arbete i Europa. Och Nina Björk fortsätter sin diskussion om friheten i att ha ett lönearbete och dess eventuella konflikt med föräldraskapet.

Huvudet fullt av existensiella frågor alltså. Men så vid samma frukostbord öppnar jag en ny ask smörgåsmargarin av märket Bregott, och på det guldfärgade foliepappret möter jag Svaret: “Naturen är god