Jag läste hos Johnny att det poppiga Polarpriset går till Led Zeppelin. Deras låt Stairway to heaven brukar ju komma högt på omröstningar om tidernas bästa rocklåt. Men ärligt talat, är den så himla bra egentligen?
(PS: Och vem sjutton är Valery Gergiev?
sign “Obildad tölp”)
The URI to TrackBack this entry is: http://hakkesnack.blogsome.com/2005/11/07/stairway-till-toppen/trackback/
RSS feed for comments on this post.
Line and paragraph breaks automatic, e-mail address never displayed, HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>
Ja här har jag lust att framträda som en Polarprisets Knut Ahnlund men vågar inte när jag tänker på hur denna råkade ut bland bloggarna, bl.a. på “Ordet”…
Comment by Bengt O. — 7 Nov 2005 @ 15:20
Det är nåt krog-aktigt över den låten — typ en blandning av Hotel California och Living next door to Alice –, och att de satansdyrkande hårdrockarna fick priset är väl ett sätt att stoppa kravallerna i Frankrike kan jag tänke.
(Nu kommer väl, efter vad jag just skrev, vreden där nere på kontinenten att riktas mot ett hyreshus i Göteborg…)
“Nobelpriset i musik” kanske tvlar med det i litteraur; f–n vet vem som egentligen leder… (Blir det Per Gessle eller Bobby Socks som får priset om några år, tro?)
//till er tjänst, cyniskt orerande, Magnus.
Comment by Magnus Andersson — 7 Nov 2005 @ 17:46
Tänkte på dig Håkan när jag såg inslaget om polarpriset på tv i morse.
Jag är inte så förvånad och orkar knappt bli förargad över att det gick till L.Z. Det som däremot känndes lite lustigt var att Marie Ledin, som var där som representant för prisnämnden, var fullständigt oförberedd på frågan: ”Varför just Zeppelin?” Det behövde man väl inte vara Läderlappen för att lista ut att den frågan skulle komma.
Hennes motivering blev tillslut “dom är ju så bra” och hennes favvolåt är, ja just det såklart “Stairway to heaven”. Bristen på engagemang är så uppenbar att man nästan börjar gråta.
Comment by ola — 8 Nov 2005 @ 13:14
Alltså, den prisjuryn har inte hört min barnkör sjunga: Låt inte sången ta slut. Aldrig förr har en hel grupp barn lyckats ta precis var sin melodi och inte träffa en enda ton rätt…
(Fast annars gör dom det, men inte när vi var och spelade in i SR:s studio…)
Comment by Bloggblad — 8 Nov 2005 @ 19:00
Motiveringen av Marie Ledin i någon tidningsartikel var att hon själv sett dem vid en inspelning i polarstudion nån gång i sin ungdom. Då blev de väl dödspolare. Och så var det visst dags för en rockgrupp. Det kunde hon väl ha kläckt ur sig även i tv?
Undrar i vilken av kategorierna barnkören skulle ha störst chans att vinna? Troligen “konstmusik med akademiska inslag”. För sitt mod att ta alla toner samtidigt och därmed bryta mot alla nu gällande upphovsrätter!
Comment by hakke — 9 Nov 2005 @ 7:53
http://tinyurl.com/7bkmd
Comment by Johnny — 10 Nov 2005 @ 11:40
Om du har hälsat på denne man räcker det för mig. Johnnys vänner är mina vänner. Och därmed värdiga pristagare!
Comment by hakke — 10 Nov 2005 @ 12:01
Säg så här: Jag är glad att jag inte var född på 60-talet. Det är musiken av idag som är värd någonting.
Loch Vostok, Naglfar, Dimension Zero, Kataklysm, At Vance, Skyfire, Entombed, Lanfear, Masterplan, Soilwork, The Forsaken…
Svenska metalpriset går till…
Comment by Mattias — 12 Nov 2005 @ 12:32
Det är nog en smaksak men visst ligger det någonting i att den har ett visst värde när den fortfarande spelas…
Comment by Lena — 13 Nov 2005 @ 12:27
Visst spelas den en del, men jag får för mig att den spelades väldigt mycket mer för sådär 15-20 år sedan. Å andra sidan är den alldeles för lång för de komersiella kanalerna, så det kanske inte är så konstigt.
Jag kanske ska passa på att säga att jag tycker låten är bra. Men det är absolut inte den bästa rocklåten någonsin
Comment by hakke — 13 Nov 2005 @ 14:51