Den långa trappan ner
När jag efter en lång och mödosam klättring når huset högst där uppe inser jag att mannen är psykopat. Han har verkligen bestämt sig för att jag ska dö. Eftersom jag är yngre och snabbare hinner jag springa ut ur huset, men det finns bara en väg därifrån. Den långa, långa trappan ner igen. På vägen ut hör jag honom ringa sin bror och be honom bevaka nederändan, sedan kommer han efter mig.
Ute är det nästan mörkt och det faller en kall, torr snö. En riktig spårsnö. Det är omöjligt att lämna trappan och hoppa in under något träd utan att det syns. Och bakom träden stupar det rakt ner i ravinen. Kanske är det den bästa utvägen? Men jag fortsätter springa nerför den evighetslånga trappan. Om jag ökar avståndet kanske snön ändå hinner täcka mina spår om jag hoppar åt sidan och gömmer mig? Men träet i trappan är hårt och fortplantar varje rörelse. Jag kan känna min förföljares tunga steg och han kan känna mina. Om jag lämnar trappan så kommer han att märka det på en gång. Jag önskar att jag hade tagit varma skor med mjuka sulor istället för mina pumps.
Har jag varit kvinna i mina drömmar förut? Säkert, men det här var första gången som jag kan minnas. Och jag blev mörkrädd, det tog nog två timmar att somna om. Jag hoppas det inte är så kusligt på riktigt.
Jag måste visst sluta berätta för dig om mitt jobb och vad jag ser där
(huäää, såntska an inte skämta om, men… äh)
Mardrömmar kan skaka om en hela förmiddagen. “Krya på dig” eller vad man ska säga.
Comment by Siv — 28 Oct 2005 @ 8:35
Jag tror detta är en profetia.
Comment by Johnny — 28 Oct 2005 @ 9:04
Inte alltid. Bara när det är mörkt.
Comment by Babs — 28 Oct 2005 @ 9:16
En mörk profetia, inte ett skämt. Men bara när det är mörkt.
Nu blev jag ju mycket lugnare…
Comment by hakke — 28 Oct 2005 @ 12:15
Du läser nog/ser på för många deckare!
Comment by Bloggblad — 28 Oct 2005 @ 12:56
Tror att du just har bejakat en feminin del i ditt undermedvetna som fick komma fram på din inre scen. Den kanske kan vägleda dig framöver mer än du anar…
Comment by Lena — 28 Oct 2005 @ 17:08
Inga deckare läser jag. Och alla mina skor är stora, ofeminina fyrtiofemmor. Det här kan vara svårare än jag trodde. Spännande!
Comment by hakke — 29 Oct 2005 @ 12:38